Det var i ett skruttigt litet badhus i den stora staden. Och alla föräldrar var hurtiga och käcka utom jag och den finska simfröken var mycket sträng.
Och bebisarna simmade under vatten utom min för jag ville inte släppa henne. Och finska fröken utropade "Pah! Snart er hon ingen pebis längre, snart väljer hon sina egna kläder!" Som om detta skulle få mig att släppa taget.
Nu har 13 år gått och Älvan väljer sina egna kläder. Och mina ögon tårades en aning när de senaste skor hon köpte var i stl. 39. Hennes fötter är större än mina och hennes kropp längre än min. Och hon får simma fritt, under och över vattenytan. Men jag släpper henne inte ur sikte. Aldrig. Hon är fortfarande min bebis innerst inne. Alltid.