I vilket århundrade ska folk slippa "komma ut"?

Så berättar dottern om vännen som är homosexuell men som inte vågat tala om det för sina föräldrar. För hon är osäker på hur de ska reagera. Och hemligheten gör henne ledsen. Men hon vill inte prata med någon vuxen om det. Så då pratar hon med dottern. Som pratar med mig. Och jag tänker att det är absurt i 2010-talets Sverige att unga människor fortfarande ska behöva gruva sig för att "komma ut".

I vilket århundrade/årtusende ska det ske att all kärlek jämställs? Att vem man blir kär i, inte ska vara en grej! Förhoppningsvis så pratar dotterns vän till slut med sina föräldrar och förhoppningsvis så blir det inga särskilda reaktioner. Men än så länge, stackars unge. Att tro att man måste hålla delar av sin identitet hemlig för dem som fött en och som man delar tak med.

Kan inte folk bara tro på Gud

Kost kan bli en religion. Vad vi stoppar in i munnen ges en ohemul betydelse. Det valsar runt texter på sociala medier, en del av dem av personer med läkarexamen (!) som påstår att LCHF kost kan bota autism. Alltså att äta fett skulle påverka hjärnan så mycket så att en person med autism helt plötsligt skulle förstå sig på socialt samspel, inte vara (över)känslig mot sinnesstimuli m.m. o.s.v.

Läkare som arbetar med överviktiga patienter  får ta emot hot om de går ut med andra lösningar på hälsobekymmer än LCHF kost. En LCHF kritisk forskare har till och med behövt ha väktare på sin disputation p.g.a. hot!

Andra, kända så som okända, berättar i media om att GI kost förändrade deras liv. Socker likställs med heroin. HA! Om socker ger samma kick som heroin borde ju beroendevården ha en jättebillig lösning på substitut nu.

Den nya trenden är väl att gluten är ondskan. Undvik gluten och du blir som ny! Gluten sätter igång inflammationer i HELA kroppen så låt bli bröd!

Detta är vad västvärlden håller på med. Denna feta del av världen. Vi fördömer ris, pasta, majs och bröd. Det fattiga människor äter. Och talar oss varma för kött och mjölkprodukter. För vi har råd. Och vår gudstro är skral. Men vi vill så gärna tro på något och försöka ta kontroll över våra liv och över andras. Och det vet varenda männsika som någonsin lidit av ätstörning. Att bestämma över födointaget är en form av kontroll. Att tro sig ha koll på läget.

Som om männsikan bytt ut Gud mot kost. Bibelns regler blir nu kokbokens i stället.

Själv tror jag inte på någon diet. Inte heller på någon Gud. Men att människor överlag är korkade och vill ha någon form av guide genom livet, det tror jag på. Ateistisk realist med cyniska övertoner.
That´s me.

Vad tror du på? Endast den modige vågar nog svara..

Min dotter ljuger liika bra som jag

Som ung var en av mina talanger att kunna ljuga bra. När rektorn på min högstadieskola ropade ut mitt namn i högtalarna och bad mig komma till expeditionen lurade jag i en av mina klasskompisar att det var för att det hittats hasch i mitt skåp. Egentligen blev jag kallad till exp för något så töntigt som att jag hade framfört klagomål på vår mattelärare som var väldigt snäll men väldigt full väldigt ofta.

Min far som brukade lukta mig i munnen för att kolla om jag tjuvrökt lyckades jag till slut övertyga om att jag hatade rökning och aldrig skulle röka och sen när jag väl var myndig och berättade att jag visst rökte och gjort i flera år då trodde han mig inte. Lögnen var mer övertygande än sanningen.

Teatertalang samt ett behov av lite frihet från en sträng far förfinade min lögnaktighet. Ibland när jag blev abrupt påkommen fick jag bita i det sura äpplet och lärde mig att min lögnartalang inte fungerade lika bra i akuta lägen. (Svårt att slingra sig ur att man skulle befinna sig på plats A med person B men i stället befann sig på plats C tillsammans med resten av jävla alfabetet plus alkohol ..)

Min Älva har nu berättat om en lögn hon dragit till med för att ta slippa en småjobbig grej. Det är inte för mig hon ljugit utan för några andra vuxna. Och hon gjorde det mycket övertygande. Och jag blev imponerad. Och lite nervös. För när hon ljuger för MIG så lär hon ju inte berätta om det efteråt..

När blir snippan en fitta?

Häromdagen träffade jag lilla E. Hon är snart två år. Hennes pappa är en god vän till mig och från första stund jag och E möttes (då var hon några veckor gammal) har vi gillat varandra. Kanske för att vi har en sak gemensamt, vi tycker båda att E är fantastisk.
Att umgås med någon i 1-2 års åldern är befriande. Då är allt fortfarande möjligt och omnipotensen är på topp. Man lär sig nya saker hela tiden medan omvärlden applåderar. Och pekar man på nåt så får man det ofta för omgivningen är inställd på att hjälpa denna korta varelse att nå skeden, nallen, öppna dörren.
E gillar verkligen sig själv. Med all rätt. Och hon är så nöjd med sin kropp. Och när pappan skulle byta blöja på henne ropade hon uppfodrande mitt namn. Ett blöjbyte skulle inte sätta stopp för att leka. Och hon pekade på sina tår och jag sa tår. Fina tår. Och hon pekade på sin mage och jag sa mage. Fin mage. Och hon pekade på sin snippa. Och jag sa snippa. Och hennes pappa blev lite generad och satte på ny blöja.
För E är än så länge tår och snippa likvärdiga kroppsdelar. Och jag hoppas att det håller i sig ett tag. Men jag vet ju att om ett tag blir vissa delar av kroppen mer privata. Det ingår i att växa. Men jag hoppas att hon alltid är lika stolt över sig själv. Nöjd. Och att aldrig någon säger fitta till henne som skällsord. Eller rör vid henne på ett sätt hon inte vill bli rörd.
Och att hon inuti sig själv ska behålla stoltheten och glädjen över att vara E. Att hon och jag fortsätter ha en sak gemensamt. Att gilla E.

Låtsassjukan är den bästa sjukan

Jag har varit så trött ett tag nu. Allergi mot fan allt som flyger i luften plus långa arbetsdagar är väl några av anledningarna. Och jag har drömt om att bli sjuk. Lite lagom förkyld så att jag skulle tillåta mig själv att krypa ned i sängen några dagar. Slippa jobba. Och ha alibi för att slippa  familjens önskan om min närvaro/hjälp/projektledning.
Jaha. Nu är jag sjuk. Genomfuckingförkyld. Och hostar tills jag vill gråta eller kräkas. Och det känns som att andas genom ett sugrör. Och det enda jag vill nu är att bli frisk!
Det är bara när man är frisk som man kan njuta av att vara sjuk. Så nästa gång skippar jag det här med infektioner. Ska låtsas vara sjuk. Och njuta.

Fyller jag 90? Det vet jag inget om.

Så firades min farmor som fyllde 90 år av barn och barnbarn och barnbarnsbarn och andra släktingar från olika grenar på släktträdet och en och annan god gammal vän. Och farmor åt och log och hade ingen aning om vad alla gjorde där eller vilka de var.
-Vem är du?
-Jag är ditt äldsta barnbarn.
-Där ser man. Trevligt.
-Alla här har kommit för att fira dig, farmor.
-Nääeh, det kan jag väl aldrig tro!
-Jo, du fyller 90 år och det vill vi fira.
-90!? Det har då ingen talat om för mig.
Kära farmor. Glömskan far som dimsjok i ditt gråhåriga huvud. Klara stunder byts mot suddiga. Men oron för att glömma, ilskan över att inte längre minnas är helt försvunnen. Farmor är nöjd. Säger ofta att hon är glad. Vill umgås och kramas. Även om hon med intellektet inte alltid vet vem hon talar med så är jag övertygad om att kroppen och sinnena minns hur en vänlig röst låter och en kärleksfull kram känns.
Fina farmor. En gång snyggast i stan. En gång smartast i sin universitetsklass. Nu finast på äldreboendet. Och kanske vimsigast.

En annan typ av hårstyling

I morse skulle jag föna håret. Tänkte ha i nån fluffande produkt för att dölja min tunna mesiga hårkvalite. Fluffprodukten var totalt värdelös. Kanske för att mitt hår är så där stripigt nordiskt. Eller för att produkten visade sig vara rengöringsspray till mina glasögon.