Då lärde jag mig att polisens stopptecken är mer av ett påstående än en fråga..

Så satt jag och körde några få men krångliga mil längs viskagrävauppvägenmittirusningstrafiken. Och jag längtade hem. Och vägarbetet tog slut och jag gasade på. Och då står det en artig polis framför mig och med tecken undrar om jag ska köra åt höger. Då skakar jag kraftigt på huvudet. Då nickar han. Då skakar jag på huvudet och tänker att han vet väl inte vilket håll jag ska åt?! Då nickar han igen.

Och då förstår jag att detta är en trafikkontroll. ALLA bilar ska köra till höger och stanna där.

Så jag lyder och skrattar åt mig själv och ber polisen om ursäkt.

-Jag trodde det hade nåt med vägarbeten att göra, förlåt, fnittrar jag.
-Jag tycker nog att jag var väldigt tydlig, svarar den 2 meter långa polisen.

Och så tillägger han med ett leende efter att jag visat körkort och blåst i alkometer:

-Mig ska man inte bråka med. Kör försiktigt.

Det var första gången i mitt liv jag blivit stoppad av polisen. Jag tyckte att jag fixade det rätt bra. Bra för att vara jag, i alla fall.