Om att vara ful och olyckligt kär

Jag känner mig ful. Riktigt sliten och ful. Och inte blir det bättre av att vara olyckligt kär. Jag älskar våren. De sköra små blommorna, att solen börjar värma, att fåglarna verkar går på speed och låter mest hela tiden.

Men våren älskar inte mig. Den genererar pollen som gör mig utslagen av trötthet och svidande rinnande slemhinnor. Och den där jävla solen lyser inte bara upp allt damm här hemma utan blir som en strålkastare över mitt bleka glåmiga och något hängande ansikte.

Att jag är tjock kan jag stå ut med. Men ful. Fyfaen.