Teknisk turist och äta med sked

Alla som är födda innan 2000-talet är tekniska turister när det gäller IT, smartphones och andra nymodigheter. Vi har fått lära oss allt det nya steg för steg, med varierat resultat. En del har anammat cybervärlden utan bekymmer, medan andra fortfarande svär över att det är så svårt att ladda ned en app i mobilen (min 70-åriga mamma). Men oavsett teknisk förmåga så är vi turister, en en del med god förmåga att läsa en karta medan andra totalt saknar lokalsinne.

Vi som minns glädjen över när stationära telefoner fick knappar. Vi som hade en minicall i Levisfickan. Vi som såg inköpet av en mobil som en stor grej och behöll den i massa år och den gick inte sönder utan byttes till slut ut för att vi ville ha en ny färg på den. Vi är turisterna.

2000-talisterna däremot tar tekniken för givet. De föddes med den närvarande och utgår också ifrån att den kommer förbättras och förändras. Förskolor använder iPad som pedagogiskt instrument och ettagluttare messar sina mödrar från sina smartphones om att fröken är orättvis.

Själv suckar jag över min mor som inte kan installera en app  medan mina egna barn suckar över mig och mina tekniska tillkortakommanden. (De suckar över mig när det gäller annat också men det tar vi en annan gång. Eller inte).

Men när mina barn suckar över mig brukar jag kontra med att utan mig hade de forfarande inte kunnat äta med bestick. Ett argument jag läst på nåt så gammalmodigt socialt media som Facebook. Ett argument som barnen fnyser åt. Så där som bara tonåringar kan fnysa. Det har nog inte förändrats så mycket ialla fall. Tonårsfnysandet.