söndag 26 september 2010

En repris tillägnad Fru Hansson

Här kommer en repris från min förra blogg. Apropå ett inlägg som Fru Hansson skrivit.

Något  som stör mig är kramar. Jag kramar mina barn oändligt många gånger per dag. Min man lite mer sällan, stackarn. Jag kramar riktigt goda vänner när vi ses och bekanta som det var längesedan jag såg. Jag har lätt för fysisk beröring i olika sammanhang och är därför intuitivt medveten om när människor inte vill ha beröring.

Men det har gått inflation i kramandet. Få människor tar i hand nu för tiden, man kramas i stället. Är man ett stor sällskap tar kramandet en bra stund. Jag kan tycka om människor men ändå inte krama dem. Vi kanske sågs nyss, jag känner att jag luktar svett, den andre kanske luktar svett eller så har jag helt enkelt ingen lust. Det är min kropp och jag vill själv bestämma vem jag ska komma nära, beröring är en slags gåva och inte en artighetsritual. Önskar att vi tog mer i hand, att fler hade hatt och lyfte på den som hälsning eller att det blev kutym att tungkyssas i stället för att kramas för då skulle folk bli mer selektiva.

Med detta inägg riskerar jag väl att bli av med massa goa kramar som jag vill ha men det är risker man får ta.