söndag 8 september 2013

Jag behöver ingen katt, jag har ju min familj..

Ni som har katt vet ju hur det brukar vara. De stunder du bara längtar efter att krypa upp i soffan och gosa med din katt, då vill katten göra något heelt annat. Men sedan, när du läser tidningen då vill katten gosa. Lägger sig mitt i tidningen. Och när du lagar mat, eller springer runt och letar efter ettmycketviktigtpapper, då har du plötsligt en väldigt social katt som stryker sig mot dina ben så attdusnavarochnästanfallerikull.


Katten kan också komma hem med byten av olika slag. Halv eller heldöda mössochfåglar.

Min familj beter sig som katter allihop.

Älvan springer framför mina fötter, när jag lagar mat, när jag är på väg någonstans eller egentligen så fort jag rör på mig i syfte att utföra en handling. Om jag sitter still och inte gör något särskilt, då är hon försvunnen.

När jag frågar henne om något, typ hur det varit i skolan, svarar hon enstavigt. När hon har min fulla uppmärksamhet då är hon ointresserad. Om jag däremot sätter mig och läser, eller ägnar min uppmärksamhet åt något annat, då vill hon prata och berätta. Orden forsar ur henne.

Dansösens strategi är att fråga mig saker. Så fort jag ägnar mig åt något som inte handlar om henne, då frågar hon om allt mellan himmel och gjord. Eller så ska hon visa saker hon gjort eller lärt sig. Gärna danssteg framför TV: när jag tittar på något ett intressant program..

Och maken. Han kör alla strategier som går. Mammahäxan läser tidningen=Maken pratar oavbrutet.
Mammahäxan tittar på TV=Maken kommenterar högt det han ser. Mammahäxan står vid spisen eller diskbänken=Maken tycker det är då det är bäst att kramas.

Maken kommer precis som katten hem med byten. Dock sällan döda djur. Utan braatthasaker, virke, gamla möbler mm. För vem dessa saker är braattha har jag ännu ej förstått..


När jag vill rensa i källaren eller fråga hur lång tid alla hans olika renoveringsprojekt kommer att ta eller när jag bara vill ha en avslappnande kvällsmassage, då är däremot Maken oftast försvunnen. Eller väldigt upptagen med nåt annat.

Men det kan vara bra att ha en kattfamilj. Ibland. Ty när jag meddelade att jag skulle ägna denna söndag åt att plugga då satte familjen fart. De började städa. Och om man ska läsa vetenskapliga artiklar på engelska så är inte dammsugarljud det man önskar sig mest att ha i öronen. Men uthärdligt. Eftersom familjens behov av uppmärksamhet genererade ett hyfsat rent hem.


Min egen uppmärksamhet däremot, den ska nu riktas till nåt annat än bloggande. Nu ska här skrivas en forskningsöversikt på 8 sidor, som ska vara en sammanställning av typ 20 vetenskapliga artiklar som jag i sin tur har valt ut bland ett hundratal artiklar och så ska jag förklara varfööör jag valt just dessa artiklar och så ska allt vara klart till fredag samtidigt som jag har fånigt mycket att göra på jobbet så OVER AND OUT.

söndag 1 september 2013

Är det verkligen värt 2,8 miljoner att ha barn?

Swedbank har räknat ut att ett barn kostar 1,4 miljoner kronor från födseln till 18 års dagen. Dyrast är barnet det första året och mellan 17-18 år. Första året för att mycket ska köpas och för att föräldrarna oftast har visst inkomstbortfall på grund av föräldraledighet. 17-18 åringen är dyr ty den behöver också mycket utrustning. Typ som kläder, hygienartiklar och tekniska hjälpmedel..

Billigast är fyraåringen. Det framkom inte varför. Men jag kan tänka mig att de flesta jobbar heltid när barnet är fyra år, vab dagarna har minskat, barnet behöver inte nya kläder en ggr/mån som den nyfödda som växer så det knakar behöver. Eller som en 17 åring kan anse sig behöva..

Jag har två barn. 1,4 multiplicerat med 2 är 2,8. 2,8 härliga miljoner. Tänk vad jag kunde ha rest för de pengarna. Och shoppat. Jisses vilken shopping!

Så är det då värt det? Jag har förlorat pengar samtidigt som jag bytt blöjor, torkat snor och spyor och rumpor och förhört läxor och skjutsat hitochdit och oroat mig för än det ena än det andra. Är det värt det?!

Konstigt nog,ja. För när mina barn säger att de älskar mig (trots att jag ibland skäller gnäller och har ont om tålamod) så blir jag alldeles varm. Och när Älvan köper rosor för sin lilla veckopeng att ge till mig, ja då tåras ju ögat.

Och ingen kan få mig att skratta så gott som mina barn gör. Och ingen kan få mig så arg. Och ingen kan jag älska mer än vad jag älskar dem.

2,8 miljoner. En struntsumma. Om man jämför med allt jag får tillbaka.