lördag 29 december 2012

Det finns vänner och så finns det vänner..

..och så finns det några få. Som man blir alldeles varm och glad av. En sådan träffade jag i dag. Och så tog hon mig i örat lite. Och hjälpte mig med en grej som jag skjutit upp så att det nästan var för sent.
En sån tur jag har! Det behövs bara några få sådana i min omgivning. Då är jag nöjd. Helt nöjd.

Det bidde en dyr virknål, det

Så begav jag mig till den lilla staden för att fylla på förrådet med bubbel inför nyår. Men framförallt för att köpa en virknål till Dansösen. Hon virkarochvirkar och ju duktigare hon blir desto mindre virknål vill hon ha, till småpillerilljobb.

Men sybehörsaffären hade lunchstängt när jag kom dit. Och vad finns det då att göra i den lilla staden?
En stad med ett köpcentrum som nästan inte syns.
Jo, man kan alltid gå till butiken med snordyra kläder och skor. Där allt är mer eller mindre "bohemianchic". Där kläderna oftast är av linne, mjukaste trikå eller ylle. Och de finns i få upplagor och är mestadels nordiskt tillverkade(=dyrt).
Sådana kläder som jag gillar.
Men jag hade inte råd. Trots 50% rea. Och ändå. Så provade jag lite kläder. Och blev förälskad. Och i förälskelsen finns ingen logik. Så huxflux stod jag där med två klädpersedlar a´alldelesförmycketpengar.

Och det är synd att jag är så kass på att fota. (Och idag är jag heelt nykter, Osloskånskan) Men jag visar bilderna ändå.
Den är mörkgrön, vilket inte syns. Gjord av det lenaste garn. Om med sååå söta fickor.

Tunika i underbar bomull. Svenskt hantverk.
Om ändå syaffären varit öppen på en gång..Eller ja..Jag är ju fattig men glad! Och jag kom till och med ihåg att köpa virknål. Det ni.

torsdag 27 december 2012

Nostalgi med förhinder

När barnen var små. I alla fall mindre. Då älskade de Disney's tecknade filmer. Snövit, Robin Hood, Askungen, Djungelboken m.fl spelades gång på gång. På VHS.
Sedan kom annan underhållning emellan. Men nu. Vid nio års ålder är det dags för nostalgi.
Dansösen bara längtar efter de gamla filmerna. Och maken lovar att ordna det. Men så när det är dags, visar det sig att vår DVD spelare i huset gått sönder. Och då, av faderskärlek gör maken något olagligt. Han laddar ner en film från nätet. Det tar tid.
Men snartsnart när popcornen redan är uppätna. Då kan vi se tecknad film.
Tänk att även nioåringar kan bli nostalgiska..

En övning i Mindfulness

Det här med Mindfulness är ju modernt. Tyvärr är det inte alls min grej. Jag är sällan i nuet och njuter. Går inte omkring och lyssnar på mina andetag. Känner inte efter hur mina fötter känns mot golvets underlag.

Men i dag har jag övat lite i alla fall. Min "dethärbordejaggöralista" är som vanligt lång. Och min känsla av att "jagfåringentinggjort" är som vanligt stark.

Men jag sov väldigt länge i dag. Och insåg att gjort är gjort. De ovakna timmarna kan jag inte få tillbaka. Ingen idé att gräma sig.

Och jag upptäckte att när man är utsövd så smakar saker annorlunda. Godare på något sätt. Eller om det nu var att jag lyckades dosera kaffet helt rätt eller om det helt enkelt var kroppen som skrek efter koffein. Kaffet var hur som helst gudomligt gott.

Och att stå i duschen var nästan lika skönt som att ha sex. Kanske för att det är en aning obehagligt att vanka omkring i sitt eget intorkade svett. Jag går genom mina dagar ständigt småfrusen, sedan vaknar jag flera gånger per natt blöt av svett. Kanske är det början på klimakteriet (hoppas det) eller så är det någon av alla sjukdomar som min man rabblade upp, där de första symptomen just är nattlig svett...

Hur som helst. Det var skönt att duscha.

Önskar er alla en fin dag. Vart ni än är. Vad ni än gör. Och var icke oroliga. Snartsnart kommer jag vara mitt eget småstressade småarga jag igen..Känner redan hur det börjar krypa på..

onsdag 26 december 2012

Trots hårt jobb är jag fortfarande en blödig typ

Mitt mål i livet är att bli en arg tant. En med skinn på näsan som alltid tycker sig ha rätt.

Inga gråskalor, utan allt är antingen svart eller vitt. Det skulle göra livet mindre komplicerat.

Den tant jag vill bli ska självklart ta sin plats. Fumla med mynten i kassan, lägga krona efter krona medan kön bakom går i spinn.

Den tant jag vill bli ska högt uttala sina åsikter om stort som smått. Och sällan ska hon bli berörd eller rörd.

Men då är det det här med barnen. Mina barn. Som så ofta lockar mig till skratt. Min barska min försvinner i ett nafs.

Och så blir jag tårögd. Över deras klokskap, kreativitet och ocensurerade kärlek. Jo, jag vet. Den ocensurerade kärleken kommer att förändras. Stundom vara arg, kritisk och i bästa fall balanserad. Men ändå.

Dansösen har virkat ett mobilfodral


Och sytt en grytlapp
Och så har Älvan och Dansösen kreerat ett familjespel
Med sådana julklappar är det svårt att vara en tuff brud. Dessa timmar som har lagts ned.

Och familjespelet fick mig att kikna av skratt. Döttrarna hade skrivit ord på ett antal kort. Som sedan lästes upp av en spelare i taget. Dessa ord skulle då bli ett sammansatt ord. Alltså, någon läser upp ordet "present" och då ska man snabbt komma på ett ord som passar med present, typ "presentpapper". Den som skrek högst och först fick flytta fram ett steg.

Och eftersom vi är så ryysligt snälla så godkände vi maken när han på ordet "matta" ropade Mata Hari. Och på "tunna" tunnhårig.

Men bäst av allt det var nog Dansösens association. "Band" blev Bandhagen. (en förort till Stockholm. reds.anm.)

Och vad vill jag egentligen ha sagt? Jo, att jag älskar mina barn sjuukt mycket. Och att jag nog kan bli en tuff tant. Bara det inte gäller mina barn. För då är jag blödig som faen.

tisdag 25 december 2012

Jag önskar jag kunde gå igenom livet i en morgonrock

Morgonrock. Är inte det ett ypperligt plagg så säg?

Morgonrocken värmer en morgonfrusen kropp. Och ändå är man liksom lite klädd. Så om man är noga med fasaden (vilket jag inte är) så kan man vandra i morgonrock hela dagen och skulle man få oväntat besök så kan man alltid påstå att man var på väg in i eller ut ur duschen.

Jag får sällan oväntat besök. Och skulle så ske, ta mig som jag e..

Jag sjunger morgonrockens lov. Den värmer fint. Och allt där innanför kan sladdra och luftas. Känsliga läsare varnas ej. Det är liksom försent.

Och en människa klädd i morgonrock är liksom avväpnande på något sätt. Avklädd men ändå inte.

Det är avstressande att gå i morgonrock. Särskilt om man går så en hel dag. Prova ska ni se! Allt man gör går liite långsammare och det kan vara riktigt skönt.

Morgonrocksdagar är fina dagar. Hälsningar från mig och resten av min familj (Dansösen, Älvan och Maken)


Bara en halvt ensam jul och brutna löften

I Polen (där min man kommer ifrån) finns en fin jultradition. Vid matbordet dukas det med en extra tallrik för en oväntad gäst. En tradition som jag anammat. Men en oväntad gäst har aldrig dykt upp.

Förrän i går. Eller ja, gästen var väl väntad men inbjuden i sista stund. Jag fick reda på att en kvinna jag känner och tycker om skulle vara helt ensam på jul.

Om man bor i en storstad tror jag att det kan vara enklare. Då finns det möjligheter att fira en "alternativ jul" som det brukar heta. Mat ihop med massa andra människor som av olika skäl är ensamma eller inte ens har ett hem att fira jul i.

Men bor man på landet finns inga sådana alternativ. Här är det familjetraditionen som gäller.

Så min ensamma vän fyllde den oväntade gästens plats och det var så trevligt så. Några timmars samvaro gjorde hennes jul lite mindre ensam och vi fick njuta av lite extra sällskap en stund.

På kvällen blev det julklappsutdelning. Eftersom jag varit sjukskriven har kassan varit en aning skral. Så barnen hade blivit förberedda på att de dyra presenterna skulle utebli.

Men mitt modershjärta är av en blödig sort. Ju äldre barnen blir desto kortare och dyrare är deras önskelistor. Och något de önskar sig måste de ju få. Så detta bidde den dyraste julen någonsin. Och det känns ändå bra. För de var så väldigt glada, Älvan så glad så att hon ett tag blev alldeles stum.

Och vi vuxna ger inte varandra klappar av den juliga sorten. Men jag kunde inte låta bli när jag hittade den perfekta presenten till maken. Han tyckte sedan att det var den bästa jul han haft.

Det är något särskilt med jul ändå..

lördag 22 december 2012

Fascinerande ..

Maken är liksom antijul. Men åren går. Och nu har han på eget bevåg skaffat julgardiner.


Och efter allaår av fruochbarnpyntargranen har han heelt plötsligt blivit delaktig.

Två julskeptiker plus barn= jo men det härkannogblienbrahelg



Jag tycker att ni ska ha det bra, till och med bäst!

Eftersom Realisten inte kommit hit med några kakor, så har jag bakat själv.
Nu är kakburken fylld.
Och jag önskar er alla kända och okända en riktigt skön julhelg.


torsdag 20 december 2012

Jag önskar att tomten fanns

Jag önskar att tomten fanns.
För då skulle HAN ordna alla julklappar till mina barn.

Jag önskar att tomten fanns.
För då skulle jag inte behöva oroa mig över att alla presenter jag beställt på nätet ska hinna fram till julafton. Jag skulle heller inte behöva stå i postutlämningskön och bli surt bemött av personal som inte hittar mitt paket.

Jag önskar att tomten fanns. För då skulle jag slippa irritationsmomentet min svärmor står för varje år. Hon skickar mig pengar och vill att jag ska tänka ut och köpa något till Dansösen och Älvan.
Förutom att hon har all tid i världen för att gå i affärer och leta klappar så är det också intressant att det är MIG hon skickar pengarna till. Inte till sin son.

Jag önskar att tomten fanns.
För då kanske även jag kunde få en julklapp. Att få fira jul utomlands. Värme och bad. Det är vad jag vill ha!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

måndag 17 december 2012

Jag kan inte låta bli att IRRITERA mig

Jag har en kollega. Som jag ångrar att jag blev vän med på FB.

Hon skriker ut hur mycket hon jobbar. Hur stressad hon är. Hur har hon då tid att vara ute på FB?

Idag gick hon hem från jobbet. Migrän. Stackars stackars.

Men hon hade inte såå ont i huvudet så att hon inte hann uppdatera sin status ett antal gånger. Och lägga upp olika youtubeklipp.

Jag borde inte bry mig, ty det tar energi. Men jag bliir IRRITERAD!

Jag kör Pippistyle

Så har jag varit sjukskriven i ett antal veckor. Men så här lagom till jul tyckte jag att det var dags att börja jobba. Där var väl jag och doktorn inte riktigt överens.

Pippi Långstrump började skolan för att få lov. Jag börjar jobba för att snartsnart få semester. Det är skillnad på att ha semester och att vara sjukskriven. Både själsligen och ekonomiskt. Men mest ekonomiskt..

lördag 15 december 2012

Lycka kan vara..

..att vara bjuden på tråkigt släktkalas som egentligen ingen i vår familj vill åka till och så kommer det en snöstorm som förhindrar det hela. Inte ens släkten kan kräva att man åker nästan 10 mil
på blåsigsnöigvinterväg.

Lycka kan vara att vara en uttråkad nioåring och då få en julklapp i förskott. Garn att virka med.

Lycka kan vara att vara mor till en nioåring som utbrister 'vilket underbart garn!'.

Vart hon nu fått sin händighet ifrån. Inte är det från mig i alla fall..

fredag 14 december 2012

Julkort och annatsmåttochgott

För sisådär en 15-20 år sedan skickade jag typ 40-50 julkort. Innan FB. Innan SMS.

Nu är jag nere i 10 stycken. De skickas till släkt som inteanvändersigavinternet (=gamla) eller sådana där som använder sig av känslomässig utpressning(= de skickar julkort varje jävla år och då måste man ju göra detsamma förattvaraartig!)

Och så skickar jag till en, som bor i ett annat land. Fast ändå rätt så nära.

Men jag saknar julkortstiden. När brevlådan fylldes. Jag saknar brevtiden. När posten inte endast bestod av räkningar!

För allvarligt talat. Ett SMS är så lätt att skicka i väg. Till flera samtidigt. En julhälsning på FB når alla, men är rätt så opersonlig. Jag gillar personlig post!

Sedan kan jag bara konstatera att de 6 kilon jag gick ned i somras och som skulle bli 10 fram till jul, så blir det inte. Jag får börja om.

Attvarasjukskrivenochtyckalitesyndomsigsjälv=Ökad vikt..

Over and out. Och God Jul.
En mening jag säkert kommer att upprepaomochomigen..

onsdag 12 december 2012

Arbetsfördelning i min smak






Maken steker köttbullar. Massor av köttbullar. Att frysa in och ta fram till jul.

Själv sippar jag på en whisky. Och stryker ett lusselinne till Dansösen.

Somliga dagar ÄLSKAR jag arbetsfördelningen i detta hus.



Detta landet är gjort för mig

Sverige är gjort för mig.
  • Jag är medelinkomsttagare
  • I många generationer tillbaka så är min släkt svenskfödd
  • Eftersom jag heltidsarbetar får jag jobbskatteavdrag
  • Om jag vill renovera huset eller vill ha städhjälp kan jag ta hjälp av ROT och RUT
  • Jag har en bostad
  • Mina barn växer upp i en studiemotiverad familj. Vi har möjlighet att hjälpa dem med läxor och på annat stötta deras skolgång
  • Jag kan läsa och skriva
  • Jag är heterosexuell
  • Jag är gift och delar alla kostnader med min partner
  • Jag har ett stabilt socialt nätverk
Det hade förstås varit ännu bättre om jag varit en höginkomsttagande man. Det hade varit toppen.

Men jag är i alla fall inte något av nedanstående:
  • Arbetslös
  • Långtidssjukskriven/Utförsäkrad
  • Invandrare
  • Analfabet
  • Ensamståendemedbarn
  • Hemlös
Jag har det bra. Ändå skaver det. För alla har det inte som jag

Det är kallt nu

En historia om pepparkaksgubbar i lussetåget blev helt plötsligt en möjlighet för gemene man och gemen människa att skrika ut värnandet om våra traditioner. Mörka krafter blåser under debatten.

Lippe beskriver det så bra.

Jag själv reagerade på pepparkakshistorien. Jag ansåg att det var en fånig grej jämfört med att asylsökande får bo under ovärdiga förhållanden i vårt land, vilket jag tyckte var en större och viktigare nyhet.

Men den nyheten fick inget genomslag. Kanske för att den var för komplicerad. Kanske för att den inte stämde med vår syn på vårt land.

Och helt plötsligt skriver människor jag respekterar och tycker om upprop om att vi måste värna våra traditioner, att människor med andra religioner och ursprung måste acceptera det. Som om dessa människor verkligen ifrågasatt det. Det var en skolfröken som startade det hela. Ingen muslim. Inte vet jag vad hon hade för intentioner, men de var säkert goda. Även om det blev lite fel.

Samtidigt som vivillbehållavåratraditioner ropas ut kontrollerar polisen de som "plankar" på tunnelbanan. Inte för att hjälpa SL. Utan för att på så sätt kunna stoppa människor och kontrollera att de får befinna sig i vårt land. Att de inte är papperslösa flyktingar. För då åker de ut.

Och Tobias Billström strider i EU. För att det ska finnas en "stoppknapp". Om för många människor från ickeEUländer söker asyl i Sverige ska EU kunna dra in visumfriheten.

Det är kallt nu. Riktigt kallt.

tisdag 11 december 2012

Julchecklista

  • Julgardiner i köket.
  • Hyacinter i olika färger inköpta. Julrosor skippar jag för jag tycker att de är fula.
  • Julklappar inhandlade. På nätet. Faen vad skönt.
  • Några julklappsrim skrivna.
  • Pepparkaksbak med barnen är delegerat till maken. Likaså kötttbullerullning. Mina blir bara platta.
  • Övriga kakor förväntar jag mig att Realisten kommer hit med.
Ja, då var det bara att komma ihåg att skickajulkorttillsläktingarsominteanvändersigavdatorerochmobil, inköp av julgran, litematochdryck och att svänga ihop en Jansson som fattas.


Och att jobba. Jag gör som Pippi. Hon gick i skolan för att få lov. Jag går till jobbet för att kunna njuta extra av semestern. Sjukskrivning och semester är inte samma sak. Framförallt inte ekonomiskt..

måndag 10 december 2012

Jävla hyckleri!

En skola i mellansverige har förbjudit pepparkaksgubbar i lussetåget. Om de även förbjudit pepparkaksgummor framgår inte. Vilket i sig är en aning sexistiskt. Förbud ska väl gälla alla?

Förbudet grundar sig på nån luddig idé om att människor med ickenordiskt ursprung skulle ta illa upp av pepparkakor. Jag förstår ingenting.

Och ännu mindre förstår jag när Ekot i dag beskriver hur våra asylsökande bor. I kalla campingstugor utan vatten, ihopträngda på vandrarhem utan matlagningsmöjligheter. Och där fukt, kackerlackor och loppor huserar fritt.

Personligen skulle jag bli mycket mer kränkt av att bli loppbiten och matförgiftad än av att små barn klär ut sig.

Men det är ju jag. Kanske andra människor är annorlunda...

GAAHHHH!

söndag 9 december 2012

De lättkränktas tidevarv

Ledsenochkränkt. Eller bara kränkt. Det är de lättkränktas tidevarv.

Vad som helst kan vara kränkande. Ty det har gått inflation i det ordet.

Det är de lättkränktas tidevarv. Samtidigt så är det ett tidevarv där verkliga kränkningar är underhållning. Dokusåpor, elaka bloggar, tryckpågillaknappenomduhatardenjaghatar.

Ett tidevarv jag inte riktigt förstår.

Men Jan Berglins teckningar, det är något jag förstår!

lördag 8 december 2012

Tips till dig som anser att du gör det mesta av hushållsarbetet

Så gick vi från jämställda (videladepåallthemarbeteochdetmestagjordeviihop, till och med tilltvättstugangickvitillsammans) till att successivt hamna i en mer 1800-tals lik hemsituation.

Ty vi skaffade barn. Och hus. Och maken skaffade nytt jobb som innebar pendlingstid. Och helt plötsligt stod jag där. Med uppgiften att lämnaochhämta Dansösen på skolan som inte ligger på vår hemort men på orten där jag jobbar. Praktiskt och bra.

Och eftersom jag kom hem först sålagadejagmiddag och när jag ändåvarhemma såladdadejagtvättmaskinen. Praktiskt och bra.

Och eftersom jag stod för skolskjutsandet så såg jag tillattgympapåsen varpackad och i sammaveva påmindejagomläxorna. Ochdensomlagarmiddag blir även den somsertillattdetfinnsmathemma. Och när manändåhandlar så ärdetlikabra att ha kollpåomtoapappretärslut eller tandkrämen. Praktiskt och bra.

Och när tempot ändå var uppe passadejagpåattstädahuset. Ochnärmanvetattmanskastäda så är det lika bäst attplockaundanallasspriddaprylarförst. Praktiskt och bra.

Och maken skötte pelletspannan. Bytte däck på bilen. Renoverade huset i låååångsaaam takt. Klippte gräs eller skottade snö vidbehov.

Och allt blev en vana. Tills humöret rann över. Och jag satte upp en lista på kylen om allt som behöver göras i ett hem. Och vem som gjorde vad. Och det blev extremt tydligt för alla. Att jag gjorde mest.

Och det var ju inte rättvist. Inte alls som det var tänkt.

Men det tar tid att bryta vanor. Både vanan att det mesta fixas åt en. Men också den förbannade vanan att fixa allt innannågonannanenshinnertänkatanken.

Men vi är på god väg.

Annars så funkar ju metoden jag använde mig av idag. Vara genomförkyld och sucka över att inte orka. Huset är nu städat utan att jag lyft ett finger! Finemang!

Jag kommer inte på nån jävla rubrik

Om du är en person som är rätt så slarvig.
Om du är en person som aldrig pysslar och pyntar.
Om du är en person som endast firar jul för dina barns skull.

Om du är en person som är sjukskriven.

Då kanske det är dags att börja jobba när du upptäcker att du:
  • Skrubbat skrymslen på spisen med en tandborste för att få det rent.
  • Gjort en julgrupp.
  • Satt upp julgardiner.
Vad doktorn anser är däremot en heelt annan sak..De kan vara rätt så pjoskiga de där doktorerna..

torsdag 6 december 2012

Hur är det fatt? Del 2

För någon månad sedan funderade jag över vad Carola gör nu för tiden. Jag som avskyr schlager.

I dag gjorde jag en liten julgrupp. Jag som varken gillar jul eller pyssel.

Snälla Mammahäxan hur är det fatt?

onsdag 5 december 2012

Jag älskar..

..mina fleecekläder. Mina varma vinterstövlar. Min nya täck-kjol. Att jag inte behövde köra bil i den här snöstormen som just nu passerar landskapet jag bor i. Och så älskar jag min familj. Kanske jag älskar familjen mest. Kanske.

Men fleece är en väldigt bra uppfinning..

Vad älskar du?

Hur är det fatt?

Så står jag i den lokala mataffären vid grönsaksdisken. Vänder och vrider på några papikor och försöker hitta en som är fräsch. I ögonvrån ser jag en kärring som också står och plockar bland paprikorna. Och jag blir lite irriterad. Måste hon stå preciiis bredvid mig.

Irritationen går över i mild förvåning när jag upptäcker att kärringen är jag själv. De har speglar i grönsaksdisken..

Och att jag på hemvägen gick och pratade med mig själv, det vågar jag nog inte ens nämna. Kanske jag spärras in..

tisdag 4 december 2012

Skjuta för att döda

Jag har mött folk med jägarexamen som påstår att de är jägare för att få vara ute i naturen.

Pyttsan! Man kan väl vara ute i naturen utan licens. Och att stå still på älgpass verkar vara en sisådär kul naturupplevelse.

Jag har även mött militärer som säger att de är det för att de vill ha ett aktivt utomhusjobb. Håhåjaja.
Måste man vara grönklädd, ha vapen och lyda/ge order för att få vara ute. Parkförvaltningen kanske kunde vara ett alternativ?

Därför äälskar jag min vän M. Hon har nyss tagit jägarexamen. Så att hon kan skjuta av räv som tar hennes höns. Och kanske även hjortjäveln som förstör hennes trädgård.

Det kanske inte är riktigt tillåtet. Vad vet jag. Men befriande ärligt av henne att stå för sin examen i jakt. Inget pjosk. Det gillar jag.

Och när döttrarna är i tonåren och fjunläppiga mopedister knackar på vår dörr, då tänker jag hyra in M som dörrvakt. Eller ännu bättre kanske skaffa ett vapen själv...

lördag 1 december 2012

Finns Gud?

I dag har det snöat. Mycket. Trots det fungerade det SJ tåg jag reste med. Turochretur. Det var till och med i tid.

Och så köpte jag ett par skor till Dansösen. Utan att hon var med och provade. Det brukar vara MYCKET svårt att hitta skor till hennes fötter. Även när hon är med och provar sig runt i varenda skoaffär.

Så kom jag hem. I tid. Med ett par skor. Som passade! Till och med var riktigt sköna, enligt Dansösen.

Det är nästan så jag börjar tro på Gud. Eller i alla fall så kanske jag borde köpa en trisslott. Detta måste bara vara min turdag!