tisdag 31 juli 2012

Vad är det för skillnad på powerwalk och promenad?

Allvarligt talat. Min omgivning går på "powerwalk". Själv tar jag raska promenader. Vad är skillnaden?

Låter allt bättre på engelska? Fuck you, är i och för sig ett bra uttryck.

Men annars, så vet jag inte riktigt. Håller mig nog till svenskan. Eller svengelskan, ett underbart språk!

Tecken på att jag är en man eller kanske superkvinna?

Livet och dess företeelser är ju icke svart och vitt. (Denna blogg vänder sig till vuxna människor, inte tonåringar).

Trots det, att livet är mer som en gråskala, så är det roligt att tänka i klichéer. Alltså svart och vitt.

Enligt en sådan kliché skala finns det tecken på att jag är man. Eller en superkvinna.

Tecken på att jag är man:
  • Jag har funnit ett skäggstrå i mitt ansikte. Har periodvis hår på bröstet. Okej då, utspridda strån, men ändå.
  • Jag snusar.
  • Jag föredrar whisky framför söt sprit.
  • Jag är relativt ointresserad av skvaller.
  • Jag hatar intriger.
  • Jag älskar kött.
  • Jag är inte särskilt bra på att laga mat.
  • Jag gillar att slänga käft. Oftast inte på ett särskilt snällt sätt.
  • Heminredning intresserar mig föga.
  • Jag tycker det är tråkigt att gå på loppis.
  • Jag önskar att någon annan  strök mina kläder.
  • Trädgårdar är till för att sitta och ta en kall öl i eller en kopp kaffe. Inte för att påta i.
  • Jag är intresserad av att umgås och att tala med kvinnor. (Fast inte för att få dem i säng utan för att jag ofta tycker att kvinnor är mer intressanta än män) Så den sista punkten räknas nog inte..
Tecken på att jag är en kvinna:
  • Jag har stor byst.
  • Jag sminkar mig ofta. (Fast det kan män också göra, så det räknas nog inte).
  • Trots att jag gillar kött, vill jag att det ska vara väl genomstekt. Jag gillar inte blod.
  • Jag tycker att det är helt naturligt att efter en hel arbetsdag handla mat, tillaga den medan jag lägger in en tvätt och ser till att barnen gör sina läxor.
  • Jag ligger alltid ett steg före i familjelogistiken. Alltså kan jag räkna ut vad olika aktiviteter/åtaganden/handlingar eller bristen på desamma gör för att familjelivet ska påverkas positivt eller negativt.
  • Jag vet när mina barn är bekymrade eller ledsna, utan att de behöver ha talat om det.
  • Jag är inte beroende av min partner för att överleva känslomässigt. Jag har vänner.
  • Jag vet vad mina barn har för klädstorlek. Och hur dessa kläder ska tvättas och torkas utan att förstöras.
Håhåjaja. Kanske är jag bara en människa. På gott och ont. Svart och vit och grå. Som de flesta av oss är.

måndag 30 juli 2012

Att vara Svensson är också en slags religion

Religioner och kulturer världen över har sina egenheter. Kanske att kvinnor ska bära slöja eller att männen hoppar i ring med spjut innan de ska ut och jaga eller att kläder ska tvättas separat, alltså kvinnokläder för sig, manskläder för sig. Det där sista kan innebära lite bekymmer i de svenska flerfamiljshusens gemensamma tvättstuga.

Men de som stolt lever sitt Svenssonliv, de har också sina egenheter.
Ju äldre jag blir desto mer Svensson blir jag. Lever villaliv, har fredagsmys, grillar.

Men jag är inte helt upptagen i Svenssonsekten än. Jag kallar inte min make för "gubben" och han kallar mig inte för "tanten" eller "kärringendärhemma".

Men vi reser allt oftare till Svenssonland, jag och maken. Senast när vi var på fest hos goda vänner. Det åts sill, dracks nubbe och sedan grillades det. Så klart.

Och kvinnorna skötte på och avdukning och gjorde sallad. Männen drack öl och grillade.
Och när sillen bars bort då försvann även nubbeglas och nubbe. "Gubbarna behöver inte mer av det här" bestämde fruarna. Nähä, tänkte jag. Vissa saker får inte vuxna människor visst råda över själv.

Och sedan åts det och dracks igen. Men innan så hade vi så klart lekt. (JAG HATAR ATT LEKA!)
Men Svenssons vill släppa loss ibland och efter lite alkohol i kroppen då ska det minsann vara femkamp med bollsporter och skojigatrix och lite frågesport.

Under middagen så surrades det om alltmöjligt, gärna kryddat med något skämt om skillnaden mellan kvinnor och män och om bögar. Invandrarskämten lämnades därhän. Kanske för att jag redan vid bögskämtet markerat mitt ogillande.

Och sedan när efterrätt och avec skulle dukas fram då fick männen en stund för sig själva och "snackadevigrabbaremellan". Och maken blev förvirrad för han har mest kvinnliga vänner och det här med ossgrabbaremellan förstår han sig inte på. Lika lite som jag förstår mig på "tjejsnack".

Men vi hade en trevlig kväll, jag och maken. För egentligen så var flera på festen riktigt trevliga. När de släppte jargongen.

Men det känns ändå som om jag varit på något slags safari. Svenssonsafari.

onsdag 25 juli 2012

Är cynism ärftligt? Eller är det miljön?

Jag är inte känd som särskilt snäll. Omtänksam möjligen, till och med empatisk i bland, men inte snäll.

Cynism är mitt andranamn. På gott och ont.

Gatan utanför mitt hus är en raksträcka. Mopedisterna ääälskar att bränna på där. Även annan motorburen ungdom. Jag har haft planer på att spänna upp en vajer över gatan. Utan huvud är det svårt att köra. Maken är snällare, han fantiserar om att "spilla" några liter olja på vägen eller uppfinna en mackapär som avger en elektromagnetisk puls så att motorerna dör (ja han gillar sci-fi).

Så är jag ute på promenad med Dansösen. Hon får en sten i skon. Tar ut den.

- Ja, det är väl bättre att ha en sten i skon i stället för att ha en sten som hjärna, säger hon och pekar på några mopedister.
- En sådan där liten sten, som bara skramlar därinne, fortsätter hon.

Arv eller miljö? Jag bara frågar.

tisdag 24 juli 2012

Vardagskonversationer

Det spelas en låt på radion. Jag frågar Dansösen om hon vet vem som sjunger. Unga människor brukar ju veta en del om populärkultur.

Jag -Vad är det här för artist?
Dansösen- Ja, det är inte Rihanna, för hon låter som Beyonce. Och det här låter inte som Beyonce.

Akt 2

Maken ringer.

Maken -Tänkte handla lite, något särskilt vi behöver?
Jag - Ja, ketchup och bordsmargarin.Alltså, ketchup och bordsmaragarin.

Han kommer hem med två flaskor ketchup. Men inget bordsmargarin

Akt 3

Jag- Nu på lördag ska jag balablabla. Och sedan är vi ju bjudna på fest hos R klockan blabla. Och ordnar du något gott på systemet som present till  R?
Maken- Visst, visst.

En stund senare.

Maken- Vad har vi för planer för helgen?
Jag- GAHHHA!

Akt 4

Jag dammsuger. Hittar en strumpa på golvet. Ber Älvan plocka bort den.

Älvan - Men det är inte min strumpa!
Jag- Nähä? Men det är inte min heller.
Älvan  ser sur ut, plockar upp strumpan.
Jag- Och en fjärdedel av den tvätt jag tvättar är inte min, inte heller alla mat jag lagar och all disk jag plockar är min!!!
Älvan går.

En vanlig dag i vår familj.

För övrigt är barnvakt ordnad (se nedan). Men det är fanimej inte Reinfelds förtjänst.


Det är Reinfeldts fel att jag inte har någon barnvakt

På lördag är vi bortbjudna jag och maken. På en liten tillställning där värdparet önskar barnfritt. Jag förstår dem. Barn, även trevliga sådana, kan liksom vara i vägen när det är fest. De har tråkigt, eller bråkar, eller vill hem, eller ska underhålla alla med roliga historier som bara en 5 åring skrattar åt. Ja, ni vet.

Men vi har problem med barnvakt.

Min mor jobbar. Trots att hon fyllt 66 år jobbar hon fortfarande heltid. På rullande schema vardag som helg, ja hon jobbar inom vården. Och gör man det utan att vara läkare då har man inte råd att gå i pension vid 65. I alla fall inte om man är ensam och inte har någon partner som drar in lite kosing också.

Barnens farfar jobbar bara ibland. Han har passerat 70. Men hans fru jobbar fortfarande. Inom den sociala sektorn som är så nedskuren så snart finns det inte pengar kvar till nåt. Hon sliter sitt hår för att folk ska få tillfälligt tak över huvudet och en brödbit att tugga på. Hon är trött. Hon vill resa bort med sin man och vila.

Och vi bor i en relativt välmående ort. Där medel ochövermedel inkomsttagarna är överrepresenterade. Och sådan människor har ju fått mer i plånboken nu, med jobbskatteavdrag och annat. Så barnens små väninnor som annars gärna skulle ta emot en nattgäst, de är bortresta. För familjerna har råd med firabortasemester.

Och då säger du kanske att det här Rut avdraget kan ju nu komma till pass. Att vi betalar någon för att sitta barnvakt.

Där går min gräns. Inga okända över min tröskel, tack. I alla fall inte när det gäller barnpassning.

Undrar om någon håller med om min retorik. Mer än jag själv.

söndag 22 juli 2012

Jag hatar när hurtbullar har rätt!

Hurtbullar och andra sunda människor brukar ju sjunga kroppsrörelsens lov. Man ska rööra på sig, säger de. För det är såå nyttigt.

Säkert har de rätt tänker jag, men det är ju så tråååkigt att rööra på sig.

Och hjärnforskarna och annat löst folk som psykologer och dylikt säger också att det är bra att röööra på sig. Särskilt utomhus. För då får man även ljus. Och lättare nedstämdhet kan man minsann bota med promenader.

Jaha, tänker jag. Men när man alltsomoftast funderar på att det skulle vara skönt att köra in i en bergvägg i hög fart, då är motivationen för en långpromenad svår att finna.

Fast egentligen vill jag inte köra in i en bergvägg. Bara i fantasin.

Men jag vill vara lite glad. I alla fall då och då.

Så när jag hade funderat på den där bergväggen i ett halvår ungefär och tanken inte släppte då gick jag till doktorn. Doktorer och jag är ett kapitel för sig. Ett sorgligt ett. Men den här doktorn av outstanding bra. För att hon lyssnade på allt jag sa. Tog mig på allvar och ville hjälpa.

Och jag fick medicin och terapi. Och den rara doktorn träffade jag bara en gång. För sedan skulle hon byta arbetsplats och ort. Och vet ni vad, det ringde hon och berättade. Så att jag skulle veta, att hon inte fanns kvar. Ni förstår att jag gillade henne. I hennes ögon var jag en människa, inte bara patient.

Och medicinen hjälpte nog lite, för bergväggstanken försvann. Och terapin är säkert också bra, men just nu är det sommaruppehåll.

Men riktigt glad, det kan jag inte påstå att jag varit.

Så då började jag att promenera. Motvilligt. Men varje dag. 4 kilometer. Ibland var det skönt, ibland urtrist. Men jag fortsatte. Sedan lufsade jag några steg då och då. Jogga är för mycket sagt.

Och den där rundan har känts kortare och kortare för varje vecka. Och i dag lufsade jag 1 kilometer i ett streck. Och jag kände glädje. Faktiskt. Ren och skär glädje. Över att min kropp fungerar, trots skruvar i knät, trots hålfotsinlägg.

Och när hösten kommer och latheten sätter in då ska jag läsa det här inlägget. Och försöka påminna mig själv om känslan. Så att jag inte stannar upp. Stannar i jaghinnerintepromeneraförjagmåstetvättajobba ochjagärjusåååtrööött.

Men jag hatar ändå när hurtbullar har rätt!!

Att ha rena trosor med sig i handväskan

Så blev vi bjudna till goda vänner på sillochgrillmiddag. Och det var trevligt och gott.
Och till sillen serverades det nubbe, så vi planerade att ta den sena bussen hem, att köra bil var icke aktuellt.

Men det var så trevligt. Och vi spelade musik. Och så bestämdes det att vi skulle sova över. Så döttrarna skulle slippa vandra till bussen på sena kvällen. Så vi föräldrar kunde umgås en stund till med  fina vännerna. Och då hade vi lite whisky provning. Och lyssnade på ännu mer musik.

Dagen därpå var en aning seg. Men god frukost åt vi på altanen.

På hemvägen sa den glada Dansösen:

- Nästa gång jag går bort någonstans då ska jag ha ett par rena trosor med mig.

Och det lät ju präktigt och bra. Tills jag fick en skräckvision. Att hon om bara sisådär 5 år kommer att smuggla med rena underkläder så fort hon ska ut.

Utifallatt..

Så det är väl bäst att njuta nu. Av att hennes favoritsällskap på jorden är jag, hennes far och Älvan.

För så kommer det ju inte alltid att vara.

Jonas Gardell har talat

"Ett år sedan Utöya. Vi kan hedra de ungdomar som slaktades genom att bekämpa högerextremism och främlingsfientlighet var den än visar sig.

Sörj nu, men sedan: gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, delta i en Prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting!

Tänd gärna ett ljus men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna."

Jonas Gardell

lördag 21 juli 2012

De där sista dropparna

Jag är 41 år. I lite mer än halva mitt liv har jag då och då druckit alkohol.

Då tycker man ju att jag borde lärt mig att det där sista whiskyglaset är helt meningslöst att stjälpa i sig. Särskilt om det sista glaset egentligen är flera stycken och då har det ändå druckits öl och snaps innan.

I dag mår jag verkligen som jag förtjänar! Fast det gör maken och värdparet vi var hos också och då känns det lite mindre ensamt.

fredag 20 juli 2012

Vissa människor är mer lyckade än andra

Vissa människor är mer lyckade än andra. Jag är det inte.

Men jag har en bekant som är det. Hon har förtinutton högskolepoäng. Har ett intressant forskarjobb. Gift med en välbeställd man. P.g.a god ekonomi kan hon med deras yngsta barn vara föräldraledig i sisådär 2-3 år. Men hon vill ju använda sin hjärna, så då läser hon lite kurser på universitet. Bara för skoj.

Hon har ett av de vackraste och mest genomtänkta hem jag varit i. Att tapetsera och måla är ingen konst för henne. Men de inbyggda bokhyllorna fick hon proffshjälp med. För hon har råd.

Hennes somrar varvar hon med att åka på semester med familjen till Italien i någon pittoresk by och tillbringar sedan veckor på Gotland där de har ett sommarhus.

Under sin senaste graviditet gick hon upp i vikt. Så då bestämde hon sig. För att på 100 dagar gå ned till sin idealvikt. Det lyckades hon så klart med. Och fick bra kondition på köpet eftersom hon upptäckte att det är sååå roligt att jogga.

Jag borde må illa av henne. Illa av avundsjuka. Men jag kan inte. För hon är så jävla trevlig och hjälpsam. Och hennes man och ungar är toppen.

Och om jag vore hon. Då vore jag ju inte mig själv. Och det skulle ju vara riktigt konstigt och läskigt.

Frågelåda

  • Varför måste alla i familjen in i badrummet när just jag är där?
  • Hur kommer det sig att mina döttrar kan leka själva i timmar medan jag tvättarstädarlagarmat, men att de genast måste få kontakt med mig så fort jag pratar i telefonen (vilket jag gör typ 1ggr/v).
  • Varför tror alla i familjen att just jag vet vart deras favorittröja är eller vitlökspressenäggkopparnakakorna? Jag hittar ju fanimej knappt hem.
  • Hur kommer det sig att enkla ärenden tar evinnerlig tid om man har barn med sig. Min barn är ändå rätt stora. Men de blir ÄNDÅ törstigahungrigakissnödiga så fort vi lämnar hemmet och att köpa godis kan ta en evighet för det finns ju SÅ MYCKET ATT VÄLJA PÅ!
  • Och sist men inte minst. Varför går jag igång på ovanstående vissa dagar medan jag andra dagar rycker på axlarna.
Den sista frågan har jag faktiskt svar på. PMS.
Men de övriga frågorna undrar jag ofta över. I alla fall nån gång i månaden...

tisdag 17 juli 2012

Rundgång och tålamod

- Jag vill ha en hund, säger Dansösen.

- Du vet hur det är med det. Vi har pratat om det här massor. Vi har ingen som kan passa en hund när vi jobbar, svara jag.

- Men ändå, kontrar Dansösen.

- Jag orkar inte ha det här samtalet en gång till. Veet du hur mycket tålamod man måste ha när man har barn? Om du visste det skulle du inte våga skaffa barn, säger den opedagogiska men uppriktiga Mammahäxan.

-Jag har tålamod, säger Dansösen.

-Mmm, svarar den misstrogna modern.

- Men inte med människor. Men med andra saker, tillägger Dansösen.

- Vadå för saker? frågar jag nyfiket.

- Jag vet inte. Jag talar om det när jag kommer på det, svara hon med ett leende som får smilgroparna att djupna.

Ridå.

Tips till dig som joggar

  1. Om du är kvinna och fött barn, var noga med knipövningarna efteråt.
  2. Om du struntar i knipövningarna, börja någon gång innan du dör.
  3. Om du nu ändå struntat i dina övningar, låt bli att jogga, hoppa eller dansa häftigt.
  4. Om du prompt måste jogga, använd inkontinens skydd.
  5. Om du nu vägrar använda sådant, ha på dig fuktavstötande byxor och en lång T-shirt.
  6. Eller passa på att springa när det är kolsvart ute och ingen ser.
Annars kan man ju faktisk också bara stanna hemma och slappa. Det ger inte någon kondition. Men det är skönt. Och skönt ska väl livet vara. Eller?

måndag 16 juli 2012

Jag vill inte se! Jag vill inte veta!

Jag varvar mitt internetanvändande med att kolla resorviinteharråd med och kolla FB uppdateringar och bloggar.

Det är sol överallt. Resebyråerna visar soligastrandbilder. Vännerna och bloggarna visar hav och bad och när de pussar delfiner och hur deras barn leker i en solglittrande pool och berättar om romantiska middagar på ljumma uteserveringar.

Fyfaen vilken självplågare jag är. Borde koppla ned mig från nätet. Om inte för gott så i alla fall tills den här sommaren är slut.

söndag 15 juli 2012

Det bästa med att ha tränings BH..

.. när man är ute och promenerar är att jag har någonstans att stoppa snusdosan och mobilen.

Atlet, det blir jag nog aldrig. Inte joggare heller.

Varför?

Jag vaknade av regnet kl.04.00. Hade sedan svårt att somna om. Lyckades till sist. Och när jag vaknade igen försökte jag komma på EN ENDA BRA ANLEDNING att stiga upp.

Ty så fort jag sticker ut näsan börjar det regna. Och det som finns att göra inomhus är ju det gamla vanliga städaröjatvätta.

Kaffedoft fick mig upp ur sängen. Men nu är det urdrucket.

Jag tror jag går och lägger mig igen.

lördag 14 juli 2012

Att vara mor till en tweenie

Älvan vill kramas ofta. Vara näranära mamma och pappa. Hon vill också gääärna vara med bästa vännerna. Helst dygn i sträck.

Hon vill gärna se "Hungerspelen" på bio, men eftersom den handlar om unga människor som dödar varandra så är det inte aktuellt förrän hon fyllt åldersgränsen (11) i augusti och har sin mor eller far bredvid sig. (Jag är hopplöst uuurtrist, jag vet). Samtidigt skrattar hon högt år  Scooby Dooo filmer i hop med lillsyrran.

När Kamratposten dunsar ned i brevlådan är det tävling mellan Älvan och Dansösen om vem som ska läsa den först. Samtidigt har Älvan kommit över några Frida som hon fått av en tonårstjej. Hon har lusläst dem och för egna pengar köpt det nya nummer.

Eftersom jag är uppväxt i en progressiv familj så var tidningar som Starlet och VeckoRevyn förbjudna. De lästes i smyg hos kompisar. Så det klaaart att min dotter ska få läsa Frida. Men jag kan inte låta bli att le och fråga om hon är väldigt nyfiken på att "tyda sina sexdrömmar" som det står på framsidan. Hon suckar så klart högt och pekar på idolporträttet av någon söt sångare som det visst ska finnas en poster av inne tidningen.

Hon älskar skor som är bekväma och lätta att ta på sig. Samtidigt är hon inne på olika nätsidor och dreeglar över skor med kilklack.

Jag har fått en tweenie i huset. Det är bara att tugga i sig. Och det där med sexdrömmar, det kanske är läsning för mammorna? Eller?

En present

Jag fick en present av Herr Venus.
En upplysande bok


Som lovade spännande läsning

Men jag får be någon man fylla sidorna med skrift
Herr Venus har humor. Det gillar jag. Och så tycker han att Camilla Läckberg skriver skit. Och för det tycker jag ännu bättre om honom.

fredag 13 juli 2012

Jag väntar bloggbesök

När jag började blogga för några år sedan var det en kul grej mellan mig och en kompis. Sedan blev det som en lite hobby.

Och helt plötsligt fick jag en bloggvän som blev en IRL vän. Det hade jag liksom inte trott. Jag som är lite folkskygg.

Nu är hon och hennes samboman på väg hit. Tyvärr kommer jag inte kunna bjuda på lika god mat som hon lagar. Inte heller på ett så inrett hem som hon har. Och verkligen inte på det soliga väder som hon är van vid.

Men det ska nog gå bra ändå.

För jag har en plan. Maken ska få laga maten, det mesta i alla fall. Om det smakar bra så tar jag åt mig äran. Är det inte gott skyller jag på maken. Att vårt hem är rörigt det skyller jag på maken och barnen. Och att det åskar och regnar skyller jag på Tor.

Skönt. Jag är skuldfri. Nästan. Förutom banklånet och att jag varit onödigt sträng mot barnen dåochdå och fräst åt maken ibland och glömt höra av mig till vänner och inte hälsat på mormor tillräckligt ofta och att jag svurit i kyrkan och att det har hänt att jag varit full och jag har tänkt elaka tankar om folk och...

Okej. Jag är icke utan skuld. Men middagen, den är inte mitt fel.

torsdag 12 juli 2012

Jag jobbar inte här..

Så var det dags för storhandling. En så tråkig uppgift så den brukar maken få sköta. Men nu kände jag behov av att komma utanför hemmets väggar efter att ha baddat Dansösens koppor i ett antal dagar.

Så står jag där i ett storköp. En affär där man lätt går vilse och där storpack och konsumtion är lag.

En man med varuvagn kommer rasslande. Han stoppar en annan man, utan varuvagn.

- Var är kaviaren? frågar mannen med kundvagn.
- Jag vet tyvärr inte. Jag jobbar inte här, svara mannen utan kundvagn.
-Det gör inte jag heller, svarar den andre med arg röst.

Undrar hur många som får hjärtattack när de storhandlar? Och hur många som blir osams? Om typ ingenting.


onsdag 11 juli 2012

Att städa är ett äventyr!

Jag väntar besök. Ett övernattande sådant. En av besökarna har astma. Så då borde jag ju städa en aning.

Jag börjar med att damma. Jag (vi) äger 5-6 dammtrasor. Inte för att vi är pedantiska, utan för att alla jäävla dammtrasor försvinner någonstans. Och att vi äger dammtrasor är icke för att vi är renliga utan därför att vi städar så sällan så det BEHÖVS att dammas när vi väl får till det..

Så steg ett är att hitta en dammtrasa och att damma. Det tar en stund.

Steg två borde vara att dammsuga. Men så är icke fallet i denna familj. För först måste ALLA gamla strumportidningarochannatkrafs plockas upp från golvet.

Svetten börjar sippra. Men jag har ett mål. Att städa.

Sedan plockas dammsugaren fram. Det låter enkelt. Men är det inte. Inte i denna familj.
Ty maken har använt dammsugaren när jag varit bortrest. Så den är liksom gömd. På ett hemligt ställe. Och han har vänligt nog dammsugit upp massa byggdamm. Men då måste dammsugarpåsen bytas. Och de påsarna ligger också på något hemligt ställe.

Till slut är dammsugaren i gång. Frenetiskt.

Sedan är det dags att torka golv. Men när jag inte hittar varken moppskaft eller mopp, då ger jag upp.

Torka golv, det kan man väl göra en annan gång. Eller?


Jogga i pyjamas

Jag försöker gå en promenad varje dag. I bland lufsar jag en bit. Att kalla det jogga är överdrivet.

På min runda möter jag andra människor. Mest kvinnor. Tjocka och smala med olika nyanser av rödblommig ansträngning i ansiktet.

Det enda de har gemensamt är kläderna. Alla är klädda i tajta svarta träningsbyxor och slimmade linnen. Oavsett kroppsform. Ofta med en ajjfån eller slikt kring halsen, förmodligen pumpandes ut springvänlig musik.

Själv promenerar jag helst i mysdress eller mina gamla slitna militärbyxor. Fladdrigt och skönt ska det vara. Och i min gamla knappmobil surrar P1prat.

Men jag har faktiskt träningBH. Annars skulle jag bli knockad av mina egna bröst.

Träningskläder köper jag inte. För då skulle jag känna mig tvungen att träna. På riktigt.

Och då kära läsare skulle tonåringen och treåringen i mig vakna och jag skulle inte röra en fena.

Människan är då en komplicerad varelse.

Jag är nog inte så vuxen ändå

Det är lite minus på vuxenpoängssidan. Ty det regnar mycket. Och när det inte regnar är det osoligt ändå.

Jag drömmer om strålande sol och salt hav. Och just nu är jag beredd att ta de futtiga slantarna från vårt "omdetblirkriskonto" plus att fanimej låna pengar för att komma till Medelhavet en vecka.

Operation att övertalamaken somärvuxnareänjag har börjat. Vi får se hur det går.
Bild lånad från nätet som illustrerar mina drömmar

måndag 9 juli 2012

Vuxenpoängen bara rassssslar in!

Vår Bästkustsemester bidde inställd p.g.a  det prickigaste barn jag nååågonsin sett. De enda kroppsdelar på Dansösen som inte är fyllda med vattkoppor är handflator och fotsulor.

En vän till min mor, fina M, som jag känt sedan jag var en liten fjant, blev hjärtnupen över vår inställda semester. Hon bjöd oss raskt över till Gotland och hennes sommarstuga där, så fort Dansösen blir bättre.

Det är högsäsong. En båtresa med barn och bil går på närmare 3000 spänn. Om man inte vill åka mitt i natten och komma fram i Vargtimmen. Då går resan på runt 2000. (Heja Gotlandsupproret!).

Samtidigt så har vår diskmaskin pajat. Eller den funkar om man hjälper den lite för varje moment, diskaskölja osv. Tjatigt.

Så vi hoppar över Gotland. Och köper en diskmaskin i stället.

Och när det beslutets togs upptäckte jag att jag irriterar mig massor på P3. Min favoritkanal i radioetern. Som jag nu upplever som tramsig med kass musik. (Förutom Morgonpasset och Christer, men de har sommaruppehåll eller töntvikarier).

Så nu är det P1 som gäller.

Alltså, diskmaskin i stället för Gotland. P1 i stället för P3.

Fatta vad vuxen jag börjar bli!!!

söndag 8 juli 2012

Inställd semester

Vi hade tänkt ut det bra jag och maken. Han har 3 veckors semester i sommar. Första veckan skulle vi göra lite utflykter och mysa hemma. Sedan skulle jag och döttrarna resa till Åland medan maken la klinker och golvvärme i hallen. Sista semesterveckan skulle vi till Bästkusten och hälsa på fru B med familj.

Att hälsa på fru B var en höjdpunkt för oss alla.

Vår utflyktsochmysvecka ägnade vi mest åt att ta hand om Älvan och hennes vattkoppor.

Ålandsresan blev av. Gott så. Kanske de enda dagarna med sol denna sommar.

Men vår Bästkustsemester är inställd. Dansösen har vattkoppor. Över hela jävla kroppen. Och där det inte är vattkoppor där är det nässelutslag av febern. Det gör ont i mammahjärtat att se henne.

När Dansösen väl blir frisk, då är fru B på Sverigeturné. Det blir nog ingen träff i sommar. Trots att terapeuten givit mig det i recept. Att träffa fru B.

Faaan!

Tips för beach 2012

Tack Facebook för detta användbara tips!

Skrämma turister med striptease

Det är festival i byn. Festival med vikingatema. Varje år samma sak. Turister och lokalbefolkning klär sig i växtfärgade tygsjok eller så tittar de på dem som klätt sig i dessa tygsjok. Och så säljs det krimskrams och mat med vikingatema.

Maken och jag sitter i vår trädgård och dricker kaffe. En hop turister stannar vid vår tomt. De pekar in i trädgården och pratar och ler. Jag tror att de beundrar vår stora ek med en stor gunga i. De ignorerar helt mig och maken, står bara och glor in i vår trädgård.

Så jag frågar maken om jag ska gå fram till dem och dra upp klänningen och visa min rödrandiga mage och mina hängbröst. Det tycker han är en god idé.

Men då går turisterna. Kanske de förstod svenska ändå..

lördag 7 juli 2012

Min trädgårdsmästare

Min personliga trädgårdsmästare odlar rosor till mig.
Och ljuvliga jordgubbar.
Jag gillar att ha en trädgård. När jag inte behöver göra något alls själv.
Förutom att njuta. Av både trädgården och trädgårdsmästaren...

fredag 6 juli 2012

Språkförbistring i utlandet

Jag har varit på Åland. På Åland talar de svenska. I alla fall nästan. Men i bland uppstår det missförstånd.

När fru Venus talar med Mannen om att han ska "tutta" då tänker jag att sådan insyn vill jag icke ha i deras samliv. "Tutta" för mig är att bli ammad..

Och när fru Venus berättar om människor som nojsar, då tänker jag att det är nog ett kärleksfullt folk här på Åland.

Men på Åländska är tutta att sova och nojsa att tjata eller låtabråka.

Och jag förstår att folk är väl som folk är mest. Även på Åland.

Men jävlar vad vackert landskap de har!

Rapport från en utlandssemester

Så reste vi till Åland jag och döttrarna. Åland är utlandet. För det ligger inte i Sverige och så är det varmt där. Nästan som Medelhavet.

Fast själva havet var inte så varmt. Men döttrarna badade. Och fru Venus.

Jag badade också. Fast i bassäng. Mariebad i Mariehamn. Fint ställe. Med en vattenrutschkana som somliga (läs Älvan, Dansösen och Venus) tyckte var rolig. Eftersom jag är en tant så tycker jag inte alls om slika ting.

Fru Venus har ju vunnit mitt hjärta. Bit för bit genom sitt sätt att skriva. Sedan genom möten IRL. Nu har hon vunnit mina döttrars också. Kloka tjejer.

Fru Venus är liksom solen i bloggvärlden. Och en viktig person för mig i den "riktiga" världen.
Så är det.

Nu ska jag inspektera min solbrända (läs bitvis knallröda) hud och smutta på taxfree whisky tillsammans med maken som väl utnyttjat sin gräsänklingstid, men som ler åt att det låter av Mammahäxakrax och barnpladder igen.

Skål!

söndag 1 juli 2012

Hav eller klinker, bara att välja

Det här med valfrihet tycker jag är jobbigt.

Man ska välja, elavtal,telefonbolag, försäkringar, bank, vilkensortspasta, vilkensortsbröd.

Men ibland kan det kännas bra att få välja. Somliga i den här familjen har valt att ägna en del av sin semester åt att lägga klinker och golvvärme i hallen. Andra har valt att åka till ett av de bästa pensionat som finns.

Pensionat Venus.

Hur kan det vara mitt fel?!!

En av Älvans kompisar ringer och vill bjuda med Älvan på bio. Ice Age 4. Kul!

Dansösen vill också se den filmen. Så hon blir arg. På mig!

Hon kommer att få se den filmen. Men inte idag. Och jag kan ju inte gärna begära att Älvans kompis ska bjuda surläppen till lillasyster också.

Men sådana argument biter inte på en Dansös av granit.

Jag vill också se den filmen. Undrar vem jag ska bli arg på. Maken?

Jag fortsätter bli man

Resan mot att bli man fortsätter.

På den lokala mataffären kostar rakskum för män hälften så mycket som rakskum för kvinnor.

Ännu behöver inte hakan rakas. Men väl benen. Någon gång då och då.

Så nu går jag runt och luktar man. Ekonomisk som jag är! (Det där sista var inte sant, jag är inte ekonomisk, men ibland får jag sparskov, de går dock snabbt över, men att jag luktar man, det är alldeles sant!)