onsdag 30 juli 2014

Om DU har gått ned i vikt så är det MIN förtjänst!

Yin o yang. Debet o kredit. Ytterligheter beroende av varandra för att jämnvikt ska råda.
När jag var yngre var jag smal. Så smal så att jag under en period granskades av hälsovården med misstanken ätstörning.
Mina vänner ansåg sig inte vara smala. De bantade i perioder. Förstod inte att de inte alls var tjocka. Bara att de hade normalt tonårshull som sen skulle fördela sig jämnt över kroppen.
Och jag fortsatte vara smal. Och vännerna att banta. Tills de fick barn. Tills nån ålderskris kom. Tills de insåg att styrka o bra kondition är viktigare än kroppsvikt. Så mina vänner blev slanka och starka. Och det lilla fluff som kanske funnits på deras kroppar flyttade över på mig! Flufffluff. Från xs till xl. Och för varje kilo jag nu går upp möter jag nån jag känner som gått ned i vikt!
Det måste vara universums önskan om jämvikt. Att jordens befolkning tillsammans måste uppnå en viss vikt. Jag har ingen annan förklaring. Chips, vin, stillasittande och förändrad förbränning tror jag inte alls på. Inte alls! Så sluta banta är du snäll. Innan marken jag går på spricker av min tyngd!

Det här med att vaxa benen är icke min grej!

Jag är inte opåverkad av det hårlösa modet som gällt en längre tid. Från ung o hårig är jag nu äldre o mer slät. När jag kommer i håg det. Men det är såå tråkigt att raka benen.
Så jag tänkte vara lite effektiv. Köpte vax. Följde instruktionerna. Är fortfarande hårig. Vaxet sitter kvar på benen! Varken vax eller hår följde med när jag drog i den flik man skulle dra i. Försökte en gång till. Samma sak. 
Så här står jag nu med vaxklibbiga ben. Och undrar om min behåring är extremt fastvuxen vid min hud, eller om produkten var kass och varför jag försöker vara något jag inte är, slätstruken;)

söndag 27 juli 2014

Sista jävla semesterdagen

I morgon ska det jobbas. På det avlönade jobbet. Och då tänkte jag att idag, denna sista lediga på ett tag, ska jag minsann göra precis det jag vill.
Och hoppsan. Det jag ville var visst att sitta oduschad o en aning illaluktande i nattlinne och dricka kaffe och leka med min dator i timmarna många.
Där ser man. Jag kan fortfarande överraska mig själv. Kanske blir detta ändå en livslång relation..

Vart är hemma och varför alla dessa vita kläder?

Vi (me, myself and I plus familjen) drabbades av sinnesförvirring och började renovera Dansösens rum. Vi renoverade oss in i väggen och igenom den..

Sedan avstannade allt på grund av värmeslag. Vi stod med ett halvfärdigt rum i ett helsmutsigt och kaosartat hem. Så vi flydde till Skåne. Och fick låna ett hus där ALLT hade sin egen plats och INGET var det minsta stökigt. Och så var det nära till havet.
Vi njöt av salta bad och sol. Somliga njöt så de glömde smörja in sig med solskydd och började likt en orm ömsa skinn.
Men sen började Dansösen och maken längta hem. Och hemma hade ingen ordnat upp någonting! Samma kaos som vi lämnade. Märkligt.
Då ville Mammahäxan flytta någon annanstans. Och Dansösen ville följa med.
-Vart ska vi flytta då? frågade Mammahäxan.
-Till Skåne, sa Dansösen.
- Men vi var ju i Skåne och du ville hem? sade Mammahäxan med ett korn av irritation och två korn skratt.
-Om Skåne skulle vara hemma, då skulle jag ju vilja stanna där, konstaterade Dansösen på sitt självklara sätt.
Och så gick vi och badade i närmaste vatten, ett vatten som var vått men inte hav. Och Mammahäxan konstaterade att hon under större delen av semestern antingen gått runt i baddräkt eller fula kläder som tål renoveringdammochsomintesitteråtnånstans. Och då undrade Mammahäxan varför hon inköpt ytterligare några vita plagg förutom de som redan hängde i garderoben.
Mammahäxan som älskar linne och tunn bomull i vitt kanske tror att hon egentligen bor i ett välstädat nybyggt hus och att hon aldrig spiller rödvin eller behöver laga mat som stänker fett och tomatsås. Det kanske i hemlighet är Mammahäxans dröm. Men jag tror att det är bäst att jag nyper mig i armen. Man ska inte leva alltför långt ifrån verkligheten..

onsdag 9 juli 2014

Rösträtt åt alla, vilket trams!

Vissa människor borde förbjudas. Kanske skjutas. I alla fall inte få ha rösträtt.
Vissa dagar är det jag själv som ingår i gruppen vissa människor..

Just denna sommar känner jag mig väldigt svensk.

Jag började min semester med att hysteriskt leta billiga utlandsresor eftersom det var så jävla kallt här hemma i Sverige. De flesta svenskar gjorde som jag och därför fanns det så klart inga billiga resor, resebolagen är ju inte dumma i huvudet, i alla fall inte när det gäller att tjäna pengar..
Sedan bestämde jag mig för att gå ned i vikt och att träna. Jag tänkte att om jag minskar på kolhydrater och promenerar minst 5 km om dagen så kommer jag bli peppad och snart kunna jogga. Första dagen på mitt nya liv gick jag en mil. Skällde ut familjen när blodsockret låg i tårna. Andra dagen gick jag också en mil. Dagen därpå storstädade jag huset. Sedan sa mitt knä ifrån. Ett knä med skruvar i som skadats om och om igen på olika sätt. Det svullnade upp och värkte och trots att jag svor blev det inte bättre.
Då bestämde jag mig för att semestern är ett dåligt tillfälle att leva nyttighetsliv. Så jag haltade iväg och köpte en låda vin och chips. Och så har jag väl fortsatt. Ökat i vikt ännu mer. Vilket belastar mitt knä.
Sedan kom värmen. Hurra, ropade jag. Och började renovera Dansösens rum. Rev gamla tapeter. Läste på om hur man bredspacklar. 29 grader ute. Över 30 inomhus.
Och det svenskaste jag vet är just att renovera på semestern. Det har jag själv aldrig gjort förut. Jag har aldrig renoverat alls.
Att prata om vikt och motion är säkert vanligt i massa länder. Så också i Sverige. För här kan de flesta banta och träna. Få behöver gå hungriga mot sin vilja. De finns, men de välmående är fler. Fler än i Sydsudan, Syrien mfl.
Smal och solbränd är idealet. Ett ideal som jag inte vet om så många egentligen når. Eftersom de flesta verkar tycka att de är liite tjocka hur de än ser ut.
Något annat svenskt är lådvinet. Särskilt lådvinpåsemestern. Min svenska sommarsemester. Nu fattas bara lite grillat. Synd att grillen rostat sönder..

tisdag 8 juli 2014

Får man uppfostra folk omkring sig eller kanske bara förbjuda dem helt enkelt?

Värmen dallrar i den lilla by där jag bor och för att överleva beger jag mig ned till vattnet med döttrarna. Stranden är fullbelagd av människor i olika åldrar. Mest är det mammor och pappor med barn från 0-5 år.

På en filt bredvid mig sitter en familj, mammapappatvåbarnoch en äldre kvinnlig släkting. Mamman håller på att uppfostra sonen i badvett (han har kastat sand på sin syster), medan dottern ropar mammamamma och slänger saft på mamman medan mannen frågar sin fru om hon har någon aaaning om vart de sparat sina brölloppsbilder(!) och så börjar han berätta nån historia om att det kanske finns ett roligt kort där på en kompis till honom medan den äldre släktingen hummar ointresserat och mamman nu försöker uppfostra sin dotter i picknickvett.

På min andra sida sitter en mamma och skriker efter sin lille son att han måste ha simpuffar på sig medan sonen springer allt längre ut i vattnet och mamman fortsätter skrika att han lyssnar ju inte.

På bryggan står ett gäng pubertetsyngel och skriker kukhuvud till varandra och försöker puffa ned varandra i vattnet.

Och så klart vill jag skrika till dem alla HÅLL KÄFTEN ELLER DÖÖÖ! Eller gå fram till mannenpappan och tipsa honom om att om han fortsätter ignorera stöket omkring sig så kommer han snart inte att vara gift längre. Och till mamman skulle jag säga att man fååår bli arg på barn som slänger saft och makar som har uppvisar autistiska drag.

Och simpuffmamman skulle jag kunna tipsa om att gå nära den hon talar med. Det ger bättre resultat och så slipper andra höra hennes falsettskrik.

Pubertetsynglen skulle jag nog inte säga nåt till. Bara spränga bryggan de står på. Eller nåt.

Jag borde nog inte vistas bland folk.