lördag 13 april 2013

Folk utan humor borde skjutas. Eller nåt.

Jag har ju lite olika diagnoser. Alla har jag ställt på egen hand. Det är fobier av olika slag men även vissa neuropsykiatriska åkommor.

Och just att jag anser mig ha Tourettes kan vara bra att varna för. Grodorna liksom hoppar ur munnen..

Och så berättar jag för herr Å, samma herr Å som varit döende i magsjuka,( se inlägget innan) att jag har Tourettes. Och han svarar:

"Det tror jag inte. Om man har Tourettes syndrom har man ofrivilliga tics. Dessa tics kan visa sig genom ofrivilliga rörelser eller/och att man uttrycker ord eller läten mot sin vilja. Jag har inte märkt att du har sådana."

Jag inser att det då inte är läge berätta att jag nog har lite Asperger också. Min Asperger verkar ju liksom ligga lite i lä..

Och för att behålla knorren på detta inlägg borde jag sluta skriva nu. Men jag vill bara tillägga att min andra kollega fru L glatt meddelar att hon också tror sig ha Tourettes. Och sedan sitter hon och jag på ett möte med många väldigtseriösamänniskor som har massahögskoleexamenocherfarenhet. 

Jag har ju också utbildning och erfarenhet. Fru L i ännu högre grad. Och så har vi humor. Men det saknar församlingen vi sitter i.

Och så sitter vi där. Och mumlar kommentarer till varandra. Ty vi har ju Tourettes. Och trots att vi nyper varandra för att vi ska skärpa oss förstår vi att någon av oss snart kommer skrika högt eller säga något olämpligt. Så vi lämnar mötet. Skyller på tidsbrist..

Jag är mycket mycket förtjust i fru L. Min nya kollega. På mitt nya jobb. Där jag skrattar hur många gångersomhelst per dag. Så skönt. Att få skratta. Att få jobba med någon som är lika knasig som jag..


Vad är väl lite cancer jämfört med en rejäl maginfluensa?

Och så fick en av mina kollegor, fru L, en böld i ansiktet. Och eftersom vi delar samma råa humor så blev det en del skämt om den där bölden. Men så växte den hela tiden och så visade det sig vara cancer och då slutade vi skoja. Förhoppningsvis och troligtvis så är det en godartad tumör, men innan klart besked kommer så är det ju mycket oro.

Under tiden bölden växte så var en av våra andra kollegor, herr Å, hemma och var sjuk. När han kom tillbaka berättade fru L att hon hade cancer. Vilket han bemötte på följande sätt:

1. Uttryckte sin oro över sin egen cancerrisk eftersom han tillbringat en del av sitt liv i sol ljus..
2. Beskrev i detalj den maginfluensa han legat hemma i. I DETALJ! Och berätta de noga hur otrolig jobbigt det är att vara magsjuk.

Så kan man ju också reagera... Om man är man. Och självupptagen.
 Det där brukar ju ofta gå hand i hand..