fredag 30 november 2012

Otroligt men sant

En decembertradition hemma hos oss är att adventsljusstaken, adventsstjärnorna, julgranspynt, pepparkaksformar o annat som hör julen till på något mystiskt sätt försvunnit. De lådor som jag märkt med jul finns ingenstans. Så då har jag köpt nytt. Eller struntat i det. Men i år. Ett mirakel! Jag vet vart allt finns.

Jag har blivit vuxen.

onsdag 28 november 2012

När det värsta inte har hänt

Under en halvtimme i dag trodde jag att Dansösen försvunnit i en snöstorm. Kanske bortrövad. Kanske hade hon halkat, skadat sig och inte kunde ta sig upp.

Så var inte fallet. Det vara bara vissa rutiner och vuxna på fritids som brustit en aning. Orkar inte gå in på detaljer. Ungen mådde bra om än en aning ledsen och frusen.

Under en bilfärd i virvlandeblåsande snö trodde jag att jag skulle bli stående längs vägen. När jag befann mig mitt i ingenstans (nästan) började motorlampan lysa. Och min oro för att krocka med vilt (rådjurhjortarälgarvildsvin älskar att vandra i landskapet där jag bor) övergick i oro över att bli ståendes.

Men det gick bra. Motorlampan lyste men bilen funkade och inga djur hoppade fram på vägen.

Det har varit en aning nervös eftermiddag i mitt liv. För tillfället är jag mycket restriktiv med alkohol men i dag blir ett undantag. En rejäl lugnande whisky ligger just nu och skvalpar i min mage.

Gott!

tisdag 27 november 2012

Rörelse

I dag har jag blivit rörd. Två gånger. Det är mycket det för en som tillfälligtvis har ett hjärta av isochsten.
Somliga i min familj och i min bekantskapskrets finns där när det behövs. Verkligen behövs. Och det är väl det som räknas.

Ingen Oscar, men ändå..

Jag har fått en award. Av Maria. Fint.


                                         


Med awarden följer ett gäng frågor som jag ska svara på.

Vad gör dig glad en måndag?
Jag gillar inte måndagar. Men en ledig måndag är helt ok. Det som oftast gör mig glad är mina barn. Oavsett veckodag.

Vad driver dig att skriva din blogg varje dag?
Jag skriver inte varje dag. När jag skriver så är det väl för att jag vill få ned lite tankar på pränt. Och så får egot en boost när andra reflekterar kring det jag skrivit.

Vart skulle du bo om du fick välja fritt?
På Nya Zeeland.

Stad eller landsbygd?
I nuläget landsbygd. När barnen är utflugna blir det nog storstad igen. Kanske.

Vilken är din största tillgång enligt dig själv?
Min humor. Och att jag är lojal mot dem jag tycker om.

Vad tror du att dina vänner skulle säga är din största tillgång?
Att jag är pålitlig.

Favoritmat?
Köttfärssås och spagetti. Kött med bearnaisesås. Mina smaklökar är rätt barnsliga. Fast jag gillar stark thaimat också.

Har du någon känd person som inspirerar dig?
Nej.

Vart vill du resa på din nästa semester?
 Ett rimligt resmål som jag vill till är Grekland. Men allra helst vill jag till Nya Zeeland.

Vilken är din favoritkaka?
Bondkaka.

Vad är lyx för dig?
Att unna mig någon upplevelse tillsammans med vänner eller familj. Typ som utlandssemester, åka på SPA med en vän, dricka en dyr drink i nån snygg hotellbar. För en månad sedan skulle jag ha skrivit att få vara ensam. Men det får jag vara en del nu.

Man får ju inget gratis. Alltså ska denna award skickas vidare till 8 andra bloggare. Orka! Som tonåringar brukar säga.

Men jag tycker att Realisten, Osloskånskan, Shamrock, Singelmamman och Fru Hansson kan få nåt att göra.

Då fattas det 3. Ta upp handsken du som vill!


måndag 26 november 2012

Pengar kan locka fram det sämsta

Jag pratar med en släkting. Han och hans syskon håller på att tömma deras mors hem. Hon är dement och kan inte längre bo hemma. Vi talar om att det är jobbigt att sortera och slänga någon annans tillhörigheter.

Men mest talar han om en servis. Den är värd pengar. Min släkting har det bra ställt. Han behöver ingen fler servis. Och pengar har han så att han klarar sig. Likaså är det med hans syskon. Men ändå. Deras tankar kretsar kring en servis.

När min farfar dog bråkade hans sambo med pappa om dödsboet. Hon ville ha ersättning för att hon tagit hand om farfar. Jag trodde man bodde ihop av kärlek..

En av mina vänner pratar sällan med sina syskon. Hon har tappat lusten. Syskonen har nämligen haft åsikter om deras fortfarande levande föräldrars testamente. De anser att det finns orättvisor i hur pengar och egendom kommer att fördelas.

Min vän anser att hennes föräldrar får göra vad de vill med sina pengar. Kanske spela bort alltihop i Las Vegas om det är det de vill. Hennes syskon förstår inte ens vad hon pratar om.

Pengar kan verkligen locka fram det sämsta hos människor. Och jag vill inte glorifiera människor som inte har det så gott ställt. Men i mitt liv har det varit så, att den som haft minst har gett mest. Mest omtanke, flest presenter och mest närvaro.

Ändå drömmer jag om att bli rik. Så att jag kan bjuda alla jag tycker om på roligheter. Och köpa mig en snygg servis;)


Det är en aning knepigt..

..att ha ett människovårdande yrke, när det just är människor som gör mig mest trött och ledsen.

GE MIG ETT ARKIVJOBB NU!!!

söndag 25 november 2012

En framtidslista

När jag blir gammal då ska jag:
  • Bara betala med småmynt. Men om jag betalar med kort då ska jag ha svårt att komma ihåg koden.
  • Alltid handla när det är som mest stressade förvärvsarbetare i affären.
  • Ibland ska jag göra som en dam gjorde nyss när jag var och handlade. Tränga sig före alla trötta småbarnsföräldrar med fulla varuvagnar och strängt ropa till kassörskan att "jag har vääldigt bråttom".
  • Vissa dagar ska jag ligga i sängen hela dagen och skylla på att jag är yr.
  • Andra dagar ska jag umgås massor med andra pensionärer och sedan förklara för alla som jobbar att jag har ett stressigt liv.
  • Om någon irriterar mig ska jag låtsas vara en aning dement och missförstå det mesta. Eller säga massa elakheter i förklädnad av att jagärgammalochintevetvadjagpratarom. 
  • Jag ska bo i flerfamiljshus och sätta upp arga lappar om allting och ringa störningsjouren så fort någon nyser efter 22.00.
  • Jag ska bli en besvärlig människa helt enkelt. Härligt.

För övrigt är jag redan på god väg att bli gammal. Vid 41 års ålder har jag frikort på vårdcentralen, dosett, fotinlägg, skruvar i ena knäet och ett nyckelben som värker när det blir väderomslag.

Ålderdomen here I come!

Min julklapp

Så var jag i den stora staden. Och köpte en julklapp till mig själv. Eget valda presenter är nästan bäst.
Klappen bidde en mackapär som laddar min Ajjfån o som också kan spela upp musik.
Men det bästa med storstadsbesöket var nog att få träffa fru H. En av de typ 5 personer som jag alltid känner mig bekväm med.

torsdag 22 november 2012

Jag skickar Realisten och Småländskan..

..till mitt jobbs julfest.

Realisten för att hon inte vill gå på det egna jobbets fånfest, men framförallt för att hon har platt mage och skulle kunna ha tomteunderkläder utan att skämmas.

Och Småländskan verkar inte banga för fest och utklädning och det skulle verkligen liva upp stämningen!

Så boka 7/12. Jag tror man får mat.

onsdag 21 november 2012

Outfit till julfesten

Jobbet ska ha julfest i december. Med tomtetema.
Min devis är att icke umgås med kollegorna utanför betald arbetstid. Eftersom vi ses så jävla ofta ändå. Och för att de flesta är så extremt präktiga och tillknäppta.
Men i år kanske jag gör ett av mina undantag.
Har hittat sååå läckra tomtekläder.
Vilken outfit ska jag välja?



Ett plus ett är inte alltid två

Telefonen ringer. Det är E.

- Du MÅSTE tala om hur du mååår! Vi är ju VÄNNER, utropar hon.

Och jag har lust att svara, måste jag och är vi?

E är en bra person. Men vänner uppfattar jag inte att vi är. Men jag har förstått att jag har en väldigt snäv syn på vad vänskap är.

Jag har ett antal kollegor, bekanta och så några vänner. Det verkar dock som om jag är vän med färre människor än vad de jag känner är med mig, om ni förstår vad jag menar.

En vän är någon jag litar på. Någon som ger mig lika mycket energi som jag ger tillbaka (sett i ett längre tidsperspektiv i alla fall).

En vän får mig att skratta. En vän är någon som jag kan sitta tyst med när inget vettigt finns att säga och som jag kan prata öronen av när jag är full med obabbladeviktigasakeratttaupp.

En vän ska vara på något sätt stimulerande intellektuellt. Bonus är om hon/han även får mig att tänka till ibland. Mina allra närmaste vänner får mig alltid att känna att jag är bra.

Jag hoppas att de jag räknar som de närmaste skulle skriva under på ovanstående lista när det gäller mig själv som vän.

Hur definierar du en vän? Är nyfiken. Eftersom den senaste tiden fått mig att fundera på om mina kriterier kanske är för stränga..

tisdag 20 november 2012

Jag är en apa

Dagens Nyheter kan berätta att ny forskning visar att apor drabbas av medelålderskris. De är lyckliga som unga, mindre lyckliga i medelåldern för att sedan återigen bli lyckligare.

Jag är alltså som vilken primat som helst.

Hur forskarna genomförde denna studie är däremot mer oklart.


Saker jag funderat över

P3 har en reklamslogan. "Vi gillar ny musik".
Själv tycker jag att P3 spelar samma låtar mest hela tiden och att många av dem liknar varandra.
Men jag kanske är gammal.

Hur kan man slarva bort ett par nästanoanvändasnyggasvartaläderstövlar? Fråga mig. Jag kan. Hittar dem ingenstans.

Varför kommer det ofta en kraftig nysning när jag preciis har gjort mig till och målat ögonfransarna?
Mascara ska ju svärta ögonfransarna. Inte huden under ögonen.

Sådant funderar jag på. Medan andra bekymrar sig över världsläget.

Man är olika.

Vad funderar du över?

söndag 18 november 2012

Riggad..

..inför besök hos svärföräldrarna.
Funderar på att ta dubbel dos medicin men avstår nog.
Jag älskar min svärfar men kvinnan han lever med och som inte är mor till min man är inte lika lätt att älska..

fredag 16 november 2012

Jag har oftare...

..varit glad än ledsen under mitt 41 åriga liv. Det är en trösterik tanke.

Oron

Jag - Det är väldigt gulligt och så men lite jobbigt att massa människor hör av sig och är oroliga för mig. Jag vet inte vad jag ska svara.

Maken- Ha ett standardsvar. 'Jag kan inte ta ansvar för dina känslor just nu'

Och då minns jag varför jag gifte mig med honom. För att vi har samma sorts humor. Och för att när saker känns svårt så är han den enda som jag vill ska hålla om mig. Hålla om mig hårt. Och det kan han. För han är stark.

torsdag 15 november 2012

Om jag kunde...

..gå i högklackat. Om jag hade råd. Då hade jag köpt de här skorna i dag.
För drygt 700 spänn. På rea. Halva priset.

onsdag 14 november 2012

Hur kommer det sig...

att jag nästan somnar i soffan på kvällen men när jag lägger mig i min säng så är det oomööjligt att somna?

Kanske ska bädda med mig i soffan i stället...

För övrigt har jag inte gått 5 km idag. Mitt utvecklingssamtal har redan börjat spåra ur...

tisdag 13 november 2012

Utvecklingssamtal med mig själv

Så var jag på utvecklingssamtal med Dansösen. Min smarta, kreativa och egensinniga Dansös. Som numer går i en superbra skola och har en fantastisk klasslärare.

Förra terminens mål hade Dansösen uppfyllt. Att vända negativt till positivt. Alltså att inte bli arg så fort något gick henne emot utan att kämpa på. Fröken berömde henne mycket.

Det nya målet var att kunna samarbeta med alla. Även med dem man kanske inte tycker jättemycket om.

(Och ja, jag tror att skolverket inte gillar sociala mål och jag kan förstå det, men när man sitter med en unge som ligger i framkant inom alla teoretiska ämnen men behöver öva på att hantera sitt humör då tycker jag som förälder att det är heeelt okay med sociala mål).

Jag satt där och bet mig i läppen. Fröken kunde lika gärna ha pratat om mig. Men Dansösen har kommit längre än jag. Jag har mycket svårt att vända negativt till positivt. Och att samarbeta med idioter (i mina ögon) är huuur svårt som helst.

Men nu har jag haft utvecklingssamtal. Med mig själv. Medan jag stod i en kokhet dusch.

1. Under min sjukskrivningsperiod ska jag gå minst 5 km varje dag.
2. Jag ska inse att jag är sjuk fast det inte syns utanpå. Jag är inte lat, bara sjuk. Och jag kommer att bli frisk.
3. Jag ska tänka på det som är bra i mitt liv. Det hjälper inte för stunden, men det gör det inte att gå och tänka på allt jävla tråkigt heller.
4. Jag ska så småningom hitta ett annat jobb. Ett som inte tar lika mycket psykisk energi.
5. Gärna ett jobb där jag får skrika "Skyll dig själv din jävla idiot!!" till besvärliga människor. Realisten har du några tips?
6. Jag ska kommentera ett par bloggar i veckan. Jag blir glad när någon kommenterar hos mig, alltså borde jag klara av att göra någon annan glad.

Det var mitt utvecklingssamtal. Hur skulle ditt ha sett ut? Vad har du för mål och framtidsplaner? Berätta gärna. Jag är intresserad. På riktigt.

måndag 12 november 2012

Amerikansk hemmafru i nordisk tappning

I amerikanska filmer skjutsar ofta mammorna sina barn till skolan. Mammorna är då klädda i typ pyjamas och morgonrock. För sedan ska de hem igen och göra sånt som hemmafruar gör, vad det nu är.

I morse kände jag mig som en sådan där hemmafru. Fast i nordisk tappning. Iklädd ett fleeceunderställ och noll smink skjutsade jag Dansösen till skolan. Sedan hem till disktvättochdammberget.

För övrigt kan jag säga att en tråkig sak med att gå i terapi är förutom att man mår så att man måste gå i terapi och att det man pratar om där är så jävla tråååkigt eftersom man pratar om sitt mående och sig själv så är det också trist att kliva ur fleecestället och behöva göra sig i ordning.

Förmodligen skulle jag kunna sitta i terapistolen iklädd vad fan som helst. Men jag vill inte oroa terapeuten mer än nödvändigt. Jag är ju så omtänksam...

fredag 9 november 2012

En bild jag bär med mig

Fru Venus gav mig en bok. I den boken fanns det finroligkloka bilder. Min favorit just nu är den här. Den gör mig lite glad.

torsdag 8 november 2012

Varför visas begåvningsreserven på bästa sändningstid?

Alltså. Kanske trampar jag på nån öm tå nu. Men jag slötittade på TV i går. Slö är ju vad jag är och allt jag gör är slött.

Bonde söker fru var det som flimrade på skärmen. Det var ett mycket tråkigt program. Men framförallt så verkade 99% av ALLA medverkande att tillhöra någon slags begåvningsreserv. Och då har jag inte räknat med djuren. Då skulle IQ faktorn höjas.

Är bönder mer korkade än andra? Är människor som vill bo med bönder mer korkade än andra?

Nä, det tror jag inte. Men människor som vill dejta i TV kanske är det.

onsdag 7 november 2012

Det där lilla extra

Ibland åker jag buss till jobbet. Ibland är det min favoritchaufför som kör.

En gång hade jag glömt min plånbok. Då fick jag åka gratis. Plus att han lånade ut pengar till mig så att jag skulle kunna ta mig hem! Det ni. Och så säger han godmorgon. Till alla morgonsura resenärer. Det blir många godmorgon det.

På min arbetsplats som är rätt så stor finns det vissa rum som är bättre städade än andra. För där har fru G städat. Fru G struntar i att hennes arbetstid är på kontorstid. I stället städar hon på kvällen. När alla gått hem. För hon vill att det ska vara riktigt rent och fint när vi kommer på morgonen.

På jobbet finns också fru T och fru A. De jobbar i vår reception. De hejar alltid glatt. Frågar hur ens barn mår. Och har en lista över all personals födelsedagar. Och är man en favorit, då vet de när man har namnsdag också.

Det är sådana där människor som gör det lilla extra. Som är stolta över sitt jobb. Och som får vardagen för oss andra att funka bättre.

Själv är jag duktig i mitt arbete. Har lätt för att ge det där lilla extra.

Men inte nu. Just nu är jag helt kass. Och det är inte så bra. För mitt arbete handlar om att möta människor i sårbara situationer.

Är man kass på sitt jobb då kan man lika gärna stanna hemma. Tills man blir som vanligt igen.

Så nu gör jag det. Jobbar på att bli som vanligt. Med välsignelse från en doktor. Som verkade tycka att det skulle ta lååång tid för mig att bli frisk. Lång tid i mina ögon. Själv hade jag väl tänkt vara hemma nån liten vecka eller två.

Vi får se vem som får rätt. Jag hoppas att det är jag. Men det kan lika gärna vara doktorn...






tisdag 6 november 2012

Mina barn, andras ungar

Mina barn är vackra, kloka, roliga och kreativa.

När de gnäller gör det de för att de är trötta, hungriga eller ledsna.

Jag lyssnar när de pratar med mig för kanske har de något viktigt att säga.

De är inte bortskämda och att önska sig en egendatorIphoneochenhund tillhör väl deras ålder.

Andras ungar är okay. Några av dem i alla fall. Men de gnäller rätt ofta. Avbryter när vuxna samtalar. Beter sig på ett bortskämt vis.

Jag kan tänka mig att du som läser detta har barn som liknar mina.

Och har du inga barn så kanske du har ett husdjur. En katt, en hund eller ett får som är sådär liiitebättre än alla andras husdjur.

Och har du varken barn eller husdjur, ja vad faen, det här är ingen demokratisk blogg. Jag kan inte täcka in alla intresseområden. OOKEJJJ??!!

Jag har haft tur. Som fått de barn som är allra bäst.

söndag 4 november 2012

Förlåt Skövde och kanske är jag inte frisk

Förlåt mig,  Skövde.

I den stora staden som marknadsför sig som The Capital of Scandinavia finns det också fula människor.

Där finns även knarkare och tiggare.

Jag vet inte hur tiggarbeståndet ser ut i Skövde men jag är rätt säker på att det finns knarkare där, det finns det väl överallt.

På något sätt har jag större förståelse för den som knarkar i Skövde än den som knarkar i Stockholm.

Hur ser nöjesutbudet ut i Skövde liksom? Jämfört med Stockholm. Fast det kanske inte är därför man knarkar. För att man har tråkigt. Vad vet jag.

I den stora staden finns också snygga människor. Några av dem vet inte att de är snygga, andra är mycket medvetna.

I den stora staden finns också unga tjejer med plattat hår, mycket smink och som plutar med munnen hela tiden. Jättekonstigt faktiskt. När de är tysta, talar, äter så plutar de med munnen. Som om nån porrfotograf fotade dem hela tiden. Märkligt.

Om sådana betraktelser pratar jag och min terapeut inte alls. Jag vet inte riktigt vad vi pratar om egentligen. Men senast jag såg henne måste jag ha sagt något väldigt knasigt. För nu har hon bokat tid hos en doktor åt mig.

Och så har hon ringt och frågat hur jag mår. Fast jag svarade inte. Kände inte igen numret=säkert en försäljare=jag ooorkar inte prata med försäljare.

Egentligen orkar jag inte prata med nån. Inte ens min terapeut. Kanske därför hon skickat doktorn på mig. Eller så sa jag något till henne. Något som inte lät bra. Vad vet jag.

Jo, en sak vet jag. Jag tänker inte börja knarka. Hur tråkigt livet än är.

torsdag 1 november 2012

Gun Hellsvik eller Gevärhelvetesvecka

Den senaste veckan har varit rätt kass.

En god vän och två av hennes barn ligger på Akademiska sjukhuset i Uppsala med allvarliga skador efter en olycka.

En bekant har fått diagnosen cancer i magen.

Nära vänner som jag trodde alltid skulle hålla ihop ska skiljas.

Mina egna bekymmer känns rätt futtiga. Ändå har jag fått rekommendationen att sjukskriva mig. Så att min själ får läka. Har inte bestämt mig än.

Over and out.