lördag 30 juni 2012

Understhummern vilar

I dag har det varit en bra dag. Det ska jag komma ihåg.

I går var inte en så bra dag. Trots ihärdiga försök. Understhummern var på besök. Ville gärna stanna.

Men i dag skrämde jag bort honom. Ägnade mig åt olika social aktiviteter. Det verkar som att han inte gillar folk som jag gillar.

Så en minnesregel till mig själv:

Smärta går över. Det går faktiskt över. Fast det inte känns så just då.

Önskar er alla en fin lördagskväll/natt och en ljuvlig söndag.

fredag 29 juni 2012

En finnig yngling med bröst

För ett par år sedan upptäckte jag grova hårstrån på delar av min kropp som tidigare ej varit hårbeväxta. Som i ansiktet. Och på bröstet.

Jag befarade att jag skulle utvecklas till man. Sedan försvann de där hårstråna. I stället började jag få finnar. Då trodde jag att jag börjat bli ung på nytt.

Nu helt plötsligt har jag hår på bröstet och finnar i ansiktet! Väntar bara på att en fjunig mustasch ska dyka upp.

Så om ni ser en finnig yngling med lite spridd hårbeväxt i ansiktet och med D-kupor till bröst, då är det jag.

Så att ni vet. Och kan morsa lite glatt.

Slagen av en 75 åring!

Det står en äldre man framför mitt hus. Han tar i hand och presenterar sig. Det är husets förrförra ägare. Han berättar om husets historia. En historia jag kände till men han fyller på med lite roliga detaljer.

Han säger att han tittar till huset då och då. Ser vad som förändrats. Han bröt lårbenshalsen för ett par år sedan och när det nu läkt så går han varje dag en promenad på 6-8 kilometer för att hålla i gång kroppen.

Min egen morgonpromenad på 5 kilometer känns helt plötsligt en aning futtig.

Va faen skulle han stå och berätta om sina motionsvanor för? Gubbstrutt.

onsdag 27 juni 2012

Att leva veckotidningsliv

Jag börjar dagen med att jogga och sedan lite yoga eller styrketräning på det, i mitt ljusa välstädade hem som är skrubbat med såpa och där allting har sin bestämda plats.

Så frukost, en nyttig en och sedan egenvård i badrummet. Håret ska tvättasochinpackasochsköljasochstylas.

Sedan är det dags för kroppsskrubb och ansiktsmask och sminkning med underlagskräm ochfoundationochconcealer och litelättrouge och ögonenärviktiga, de ska sminkas noggrant och munnen ska peelas och sedan vårdandekrämochsedanläppstiftochsedanglans.

Då är det dags för lunch förmanskaintehoppaövermåltider. En fräsch sallad med skaldjur blir bra. Och min mindfulness stund måste jag ju hinna med.

Sedan shopping. Jag måste fylla på min basgarderob och unnar mig också lite fräcka accessoarer. Benen är lite trötta när jag kommer hem så jag tar ett fotbad och behandlar mina fötter tills de är som babyhy.

Och så var det dags att förbereda middagen. Kött ska marineras och förrätten ska fixas och sparrisen sköljas. För här ska bjudas på romantisk middag för nu ska förhållandet vårdas, det ska pratas och skrattas och sedan ska vi ömsint massera varandra med doftande oljor och älska natten lång.

Eller så ordnar jag kanske en lite improviserad fest för de närmaste 15 vännerna? Med något enkelt tema. Bohemian chic kanske, eller så kan jag strö rosenblad över allt. Rosenblad kan man kandera, det tror jag att jag gör.

Och min klädsel matchar dukningen och alla är glada hela tiden och sedan 8 timmars skönhetssömn för det är bra för hyn och i morgon är en ny dag då det ska joggasochtränas och kanske lite cellulitbehandling på det. Jag har ju inga men i förebyggande syfte, det är bra.

Äh. Det verkar jobbigt att leva veckotidningsliv. Jag håller mig till mitt eget liv. Med ett ickerenoverathem och opeelade läppar. Det känns riktigt bra.

tisdag 26 juni 2012

En båt med hål i

Min terapeut (det låter lite som om jag var med i en amerikansk film när jag säger så) tycker att jag är en båt. En båt med hål i skrovet. Ur de hålen läcker det energi.
 
Jag måste laga de där hålen. Samla energi. Säger terapeuten.

Och jag tänker, jaha. Menar hon att jag är ett vrak?!!




måndag 25 juni 2012

Jag får inget stöd!!

Lite försiktigt så försöker jag gå ned i vikt. Undvika kolhydrater och röra lite på mig. Förra veckan gick rätt bra. Förra veckans första 4 dagar rättare sagt. Sedan blev det sillochgrillochchips.

Så tog jag nya tag i går. Och fram till i dag vid middagsdags. Sedan var det kört. Min make hade gjort raggmunk. Jag älskar raggmunk! Kunde inte låta bli. Nu är jag väldigt mätt. Och ändå sugen på godis. Mat med kolhydrater i är värsta triggern för mig.

Och i morgon har min lilla Älva önskat sig köttfärssås och pasta till middag. Jag älskar pasta!

Hur ska detta gå? Inte alls förmodligen..

Minus och plus

En lista.

Minus

  • Det regnar.
  • Det knappa kilo jag gått ned gick jag raskt upp under midsommarhelgen då jag FROSSADE i chips.
  • Stor risk att Älvans vattkoppor hoppar över till Dansösen lagom till vår planerade Ålandsresa.
  • Ännu en dålig lön har anlänt p.g.a tidigare VAB och sjukdom.

Plus

  • När det är lite uppehåll i regnet så kan man promenera. Det gör jag.
  • Om jag INTE gått ned det där kilot innan midsommar då hade jag vägt ännu mer nu.
  • När det är dåligt väder känns det helt okay att läsa böcker och titta på film.
  • Jag har semester. 
Plus och minus verkar gå på ett ut. Kommer ni på något mer plus så att jag kan avsluta denna dag med en mer positiv inställning i stället för en neutral? Tack.

söndag 24 juni 2012

Att vara ansiktsblind

Jag lider av lättare ansiktsblindhet. Särskilt när det gäller pojkar och män.

Pojkarna i döttrarnas skolklasser ser ungefär likadana ut i mina ögon. Ljust hår och röda kinder. Jag blandar ihop deras namn konstant.

Men de flesta män är också rätt lika. I mina ögon. Och vissa kvinnor. Vilket gör att jag inte känner igen dem, fast jag borde.

En man har råkat ut för min oförmåga ett antal gånger. En god väns make, eller nu är han hennes föredettamake. Hursomhelst. Vi har känt varandra i flera år. Ätit någon parmiddag ihop (medan de fortfarande var gifta). Småpratat över en kopp kaffe. Inget intensivt, regelbundet umgänge men vi har setts, medan han fortfarande var gift med min väninna.

Och vi möts fortfarande då och då. Vi bor på samma ort. Men om han inte hejar på mig, så ser jag honom inte. Hans ansikte liksom försvinner in i omgivningen. Det börjar bli lite pinsamt.

Så står jag och packar varor i den lokala mataffären.

- Hej, säger en röst och nämner även mitt namn.

Det är han. Vi har våra huvuden några decimeter ifrån varandra. Men jag har inte sett honom.

- Åh, jag kände inte igen dig. Du ser så sommarfräsch ut, säger jag i ett försök att rädda ansiktet en aning.

Som om han såg ofräsch ut annars. Det gör han inte. Det är bara det att han inte syns.

Och så får jag ett leende tillbaka. Och jag förstår att han tror att jag flirtar lite! Stackars karl. Jag som inte ens minns hans namn.

En bra start

Trots att jag har semester lurar Lutherska tankar i mitt huvud. Så jag ställer väckarklockan för att inte sova bort hela förmiddagen. Men det bryr sig inte kroppen om. I sömnen stänger jag av klockan och drömmer vidare.

Likaså i dag. Men sedan nåddes min näsa av kaffedoft. Och mina öron hörde skrammel och steg. Och när jag kikade över kanten på täcket så stod maken där. Med frukostbricka. Jag äälskar frukost på sängen. Men får det rätt sällan. Men i dag, då blev det så.
Kaffe, goda mackor, morgontidningen och ett litet glas med rosor från vår trädgård.
En mycket bra start på dagen.

Ibland är det bra att ha en make. Ska försöka komma ihåg det.

Memocheck: Make bra att ha. Till mycket.

fredag 22 juni 2012

Utan tradition

Jag har inga särskilda traditioner kring midsommar. Som barn var jag oftast ute på sjön med pappa och bonusfamilj. Ibland glömde vi till och med att det var midsommar.

En del firar ju likadant varje år. Det låter mysigt och lite tryggt. Jag firar på olika sätt eller inte alls.

Många midsomrar minns jag inte ens. Inte för att jag varit berusad utan för att det bara var som en vanlig dag.

Några midsomrar minns jag. De riktigt roliga med fest ihop med kära vänner. De riktigt tråkiga, när förväntningarna av någon anledning varit höga och inte infriats.

Och den här midsommaren kommer jag nog att minnas. När jag mest agerade sjuksköterska och baddade Älvans kliande koppor.

Hur firar du midsommar?

Jag hoppas att du får en fin dag och kväll! Eller i alla fall uthärdlig.

torsdag 21 juni 2012

Släpp inte dina barn ur sikte!!

Älvan har varit borta från sin mor (och från sin far och syster) i flera dagar. Tillbringat några sommardagar med solochbadochfiskeochannatskoj ihop med sin bästa vän, hos bästa vännens farmor. Gott så. Förutom att jag längtade efter henne.

Nu är hon hemma. Med vattkoppor. När jag ringde henne igår mumlade hon något om utslag på ryggen. Jojo. Nu är hela kroppen fylld med variga eller på väg att bli variga små utslag. Som kliar infernaliskt.

Så går det när man släpper i väg sina barn. De blir sjuka. Att vattkoppor har en inkubationstid på 14 dagar, det tar jag ingen hänsyn till. Om hon varit hemma hade detta aldrig hänt, så det så!

Charmkurs eller synskada?

Jag skulle åka buss till den lillalilla staden i närheten. Vuxna betalar fullt pris. Barn och ungdomar upp till 19 år halvt pris.

-Jag chansar på att du ska åka på vuxenbiljett, säger den manlige chauffören.
-Jo, det är lite svårt att dölja, svara jag och tänker på mitt 41åriga åldersadekvata ansikte.
-Det är svårt att se skillnad på folk mellan 19 och 25, skrattar chauffören.

Charmknutte. En stilla liten flirt för att muntra upp vardagen. Helt okay.

Men sedan ska jag hem igen. Och en bister dam kör bussen.

- Vuxenbiljett? frågar hon.

Och då blir jag en aning nervös. För om hon ser så jävla dåligt då borde hon inte få köra buss!

onsdag 20 juni 2012

Förklaringen

Jag sitter på en buss och avhör ett samtal mellan två unga människor, kanske runt 20 år så där.

De avhandlar varandras ex. Vad det varit för fel på dem.

- Alltså Simon var ju så blyg. Blyga människor är psykon, säger den ena tjejen bestämt.
- Jo, fast Adam var också rätt blyg och han var inget psyko, svarar den andra.
- Nä. Men han var inte så blyg. Han var CP- tränad och en nörd.

(CP-tränad förstår jag är att man är muskulös)

Och min första tanke var, ljuva ungdom när allt var svart och vitt och omgivningen gick lätt att sätta etikett på. Och min andra var att där är förklaringen. Jag är blyg. Alltså är jag också lite psyko.

Ska fråga min terapeut vad hon tycker om den teorin. Hon kanske håller med. Vem vet.

Vi firar solen

I dag är det den första soliga dagen på länge. Det har jag och Dansösen firat med att sova nästan 12 timmar. Dansösen alla timmar i ett streck. Jag, med vissa tantpauser (alltså gå upp och kissa).

Min planerade tidiga morgonpromenad blev inställd. Men att sova, det är väl nästan lika viktigt som motion?

tisdag 19 juni 2012

Det här med terapi..

Alltså det här med att gå i terapi. Det är nog bra. Men man ska ju tänka och känna så mycket när man sitter där. Och så får jag små hemläxor. Grejer jag ska fundera över eller öva på.

Va fan. Jag vill ju bara bli lite glad.

För övrigt har mina barn vuxit, typ över en natt. Älvan reste iväg från mig med sin BFF. De ska leva stugliv med BFF:s farmor. Fiska och bada. Utan mig. För ett år sedan hade det inte funnits i hennes tankevärld. Nu var det hur självklart som helst.

Och Dansösen har önskat sig en resväska med hjul. Vilket hon fått. Som hon packade själv inför vår Bästkustresa och envist släpade på själv. Lite vuxet så där. Och när hon var tvungen att vara ensam hemma ett par timmar då underhöll hon sig själv med att rita och smita i väg till glasscaféet för att äta just glass och titta på båtar.

Mina bebisar börjar bli stora. Undrar när man kan kräva att de bidrar till inkomsten här hemma? Om ett år, eller typ nu?

måndag 18 juni 2012

Att umgås med släkten och resa med SJ. Lika förutsägbart..

Så tillbringade jag och döttrarna några dagar på Bästkusten. Hos lilla pappsen och hans fru.
Och de är snälla och gästvänliga. På sina villkor.

Men vi dansar alltid samma dans. Intar våra roller utan att tänka på det och spelar dem väl. Men det är en aning tröttsamt.

Ännu tröttsammare är SJ. 4 tåg och en buss ligger mellan mitt hem och min fars och vice versa. Då gäller det att det klaffar. Vilket det så klart inte gjorde. Det fjärde tåget var försenat. Så försenat så att vi skulle missa vår buss hem. Vilket jag påtalade för konduktören.

- Men det är ju peaktime nu, bussarna går säkert oftare, sa fru konduktör.
- På landet är det aldrig peaktime, bussarna går en gång i timmen, om ens det, svarade jag.

Då blev konduktören tyst. Men någon ersättningstransport kunde hon inte ordna fram.

Men jag fick lära mig ett nytt ord. Peaktime. Vilket betyder att det är högtrafik eftersom många reser just då. Peaktime. Det finns inte på landet. Nu vet ni det.

Så här är det..

Att umgås med sin far och styvmorbonusmamma i flera dagar är en aning tröttsamt.
Jag återkommer efter middagen och en stadig whisky och när jag njutit en stund av att komma hem.

lördag 16 juni 2012

Jag vinkade till Snäckskalsdalen

Bryggsegling i Fiskebäckskil är nu avklarad. Någon havstur bidde det ej eftersom vädret var en aning opålitligt. Men jag sörjer icke över det. Älvan och Dansösen fiskade krabbor med sin morfar medan jag satt i sittbrunnen och solade. En promenad upp till en bergknalle hanns med och en glädje över utsikten innan störtskuråskan kom över oss. Bohuslän är så vackert.

Och så vinkade jag över sundet till Snäckskalsdalen. Undrar om hon såg?


torsdag 14 juni 2012

Den tredje semesterdagen

Ja. Nu är jag inne på min tredje semesterdag, men särskilt utvilad känner jag mig icke.

Jag har lagat lunchochmiddag till familjen och döttrarnas kompisarpåbesök. Tömt diskmaskinen och fyllt den lika fort ett otal gånger.

Tvättat.

Vallat runt tre barn på en shoppingtur.

Övervakat kakbak och iskalla bad.
Hjälpt Dansösen att trycka text på en tröja.
Och framförallt lyssnat på ordet "Maammaa" förtinutton gånger.

Det jag allra helst vill göra är att ligga och läsa en bok en hel dag. Det ska jag göra. Men inte i morgon och inte i helgen för då ska jag göra annat.

Men sen. Sen ska jag leta upp den där avslappnade semesterkänslan.

Hur gör ni för att vara ned?

onsdag 13 juni 2012

Att spara pengar

Jag behövde nya glasögon. Hos den lokala optikern skulle jag få betala 3500 för de bågar jag ville ha, plus pengar för glas, plus pengar för synundersökning.

Hos en större optikerkedja som finns på lite längre avstånd betalade jag  dryga 2000 kronor. För bågar och glas plus slipade solglasögon och synundersökning. Alltihop.

Undrar vad jag ska köpa för mellanskillnaden? Nu när jag sparat en massa pengar. Något fint är jag värd. Eller hur?

Alltså, det här med att ha barn...

Så begav vi oss av till den mellanstora staden för att göra lite ärenden. Jag, Dansösen, Älvan och Älvans BFF (Best Friend Forever).

Eller rättare sagt jag skulle göra lite ärenden. De andra skulle shoppa. Och allt avlöpte väl. Jag gjorde det jag skulle. Tjejerna köpte krimskrams och lite nödvändigt. Och det fikades. Och jag var helt slut när vi satte oss på tåget hem.

- Kan vi baaada i kväll? frågade Älvan. ( I Mälaren, typ 17 grader)
- Och kanske hyra film? sa BFF
- Och göra en present till morfar? sa Dansösen

Och jag tänkte att det spelar ingen roll. Hur intensiv en dag än varit, barn vill liksom alltid ha lite mer.

Och deras omställningstid från att ha roligt till att ha roligt är lika med noll. Medan min omställningstid mellan dagens olika moment tar lite längre tid. Ungefär lika lång tid som det tar för barnen att ställa om från sömn till skolgång. Från att titta på TV till att förstå att det är läggdags..

Eller ja, min omställningstid är ännu längre. Men jag börjar ju faktiskt bli en aning gammal.




tisdag 12 juni 2012

Volymschampo, jo pyttsan!

Jag har ett sådant där tunt nordiskt hår. En aningens förstört av slingning och annat slit.

Så köper jag ett dyrt schampo och dyrt balsam som minsann ska ge volym åt mitt hår. För jag har inte tid hos frisören förrän om några veckor.

Tycker ni att detta hår innehåller volym?? Nä, tänkte väl det. Bortkastade pengar.

Att jag aaaldrig lär mig. Och då har jag ändå en vän som tidigare jobbade med att just göra hårprodukter. Och han avslöjade för mig att det är ungefär samma ingredienser i alla schampon. Det är bara etiketten som varierar..

Nu är ålderdomen här

Jag har B12 brist i mitt blod. Det är någon sorts anemi, vad jag förstår. Varför vet jag ej. Så jag sökte svar på nätet. Det skulle jag icke ha gjort.

B12 brist får mest äldre människor, eller veganer eller folk med fel på näringsupptagningen i tarmarna. Jag är inte vegan. Mina tarmar tror jag funkar bra. Alltså är jag gammal.

Det finns fler tecken på det. För att hålla ordning på de mediciner doktorn skrivit ut har jag nu köpt en dosett. En dosett!! En sådan som äldre människor har.

Ytterligare ett tecken är att jag min första semesterdag vaknade 05.50. Av mig själv. Och jag kunde inte somna om. Ålderdomsvarning. Jag som annars kan sova huuur länge som helst.

Så nu vet ni det. Just nu läser ni en gammal kvinnas blogg.

måndag 11 juni 2012

SEMEESTER!!!

Japp. Nu har det hänt. I morgon börjar min semester. Och den kommer att pågå länge.

Och visst har jag fått sura kommentarer. Om min långa semester. Men nu ser mitt anställningsavtal ut så. Jag är ledig länge på sommaren. Jag är ledig runt jul. Däremellan kan jag inte ta ut någon ledighet alls. Ja, förutom på helgerna. Lördagsöndag är jag alltid ledig. Nästan.

Och nej. Jag tänker inte utöka min komptid ännu mer, för att jobba lite på semestern, så att surpupporna känner sig mindre avundsjuka. Nu är jag ledig. Så är det.

Och i kväll är det fest på jobbet. Men jag är inte där. Trots praktikantens analys (kan inte länka, min dator krånglar, så kolla gamla inlägg om ni tycker det är viktigt) så är jag inte på fest och roar mig och andra. För nu är jag ledig. Och mina första lediga timmar påhurlängesomhelst, de tänker jag inte ägna åt kollegorna, utan åt min familj.

Frågor på det?!?!?

Jag har sagt det förut men säger det igen

Jag bor på landet, sedan 9 år tillbaka. Förut bodde jag under många år i den stora staden. Men som sagt, nu bor jag på landet. Och vännerna bjuder mig till sina lantställen på sommaren. Men nej tack.

Min längtan är icke att sitta i ett torp i Närke med mulltoa. Inte heller att sitta i en stuga i Gävleborgs län och döda mygg. Och min längtan till ett litet skjul i Östergötland utan rinnande vatten är minimal.

Jag bor ju för faen redan på landet! Varför ska jag tränga in mig under bistra omständigheter bara för att uppleva naturen, när det är det jag gör mest hela dagarna?

Men låna mig gärna din lägenhet i Stora staden. Det skulle vara semester det!

Fast det klart. Det finns en stuga på Åland som jag längtar till. Och en på Tjörn. Dit ska jag resa i sommar. Trots utedass. För de stugorna ligger vid havet. Men om jag ska vara riktigt ärlig, så är det människorna i dessa stugor som lockar mig mest. Jaha. Där har vi det. Mammahäxan är en aning kräsen när hon väljer semestersällskap..

Tack!

Jag har fått en award. Av Kaiza. Det var riktigt gulligt tycker jag. Hon har också skrivit en motivering som var så fin.
Man ska skicka vidare awarden till några andra bloggare. Bloggare med färre än 200 läsare. Grejen är att av de bloggar jag läser så tror jag att de redan fått denna award, eller så har bloggen över 200 läsare.

Har ni några tips på vem som behöver lite uppmuntran? Tacksam för svar.

söndag 10 juni 2012

Nu är sommargästerna här!

Så har sommaren kommit till min lilla ort. Det märks inte på vädret direkt. Kallt och blött. Men sommargästerna är här. Vi är inte så väldigt många här i byn, men på sommaren blir vi desto fler.

Sommargästerna kör dyra bilar fortfort. Till skillnad från lokalbefolkningen som kör halvdyra bilar och skrothögar fortfort. Men lokalbefolkningen stannar oftast vid övergångsställen. De vill väl inte riskera att köra på någon som är släkt. Sådant har sommargästerna dock inte tid med. De önskar lämna storstadens stress, men man kan ju inte rymma från sig själv...

Därför blir den unga tjejen i kassan på Ica utskälld, när hon inte jobbar tillräckligt fort. Och folk med nasala röster ropar högt och frågar om chevre och dinkelkex.

Ja. Nu är sommaren här. Och byn fylls av människor som vill leva lantliv, men med storstadens utbud och service att tillgå. Håhåjaja. Nu är sommaren här.

Ge aldrig bort ett djur

Vi hade marsvin förut. Två håriga små prinsar. Men Dansösen blev allergisk, så de kunde vi inte ha kvar. En vän ville ge sin son lättskötta husdjur i present. Så då fick hon våra marsvin, plus bur och en stor ranson med hö och strö.

Och jag sa förmodligen att om hon ville ha hjälp att passa dem, så skulle det väl gå bra. Och det har vi gjort vid några tillfällen. Åkt hem till henne och tömt brevlåda och matat djur.

Hon påstår nu att jag lovat passa dem en hel sommar! Öhh. Jaha. Vi gav bort dem för att min dotter är allergisk, jag har svårt att tro att jag lovat binda mig vid hemmet en hel sommar för att ta hand om allergiframkallande djur. Så nu önskar jag att jag inte givit bort dem. Utan sålt dem till någon helt annan. Som inte förväntade sig delad vårdnad.

Eller är jag ogin?

Storleken anpassas till målgruppen

Att prova kläder är ofta trist. Det som är snyggt på galgen är det inte på min kropp. Men nu har jag upptäckt en grej. Storlekarna Small, Medium, Large, 36, 38, 40 är olika stora beroende på vilken affär du är i. Affärer med tanter som målgrupp, där glider jag lätt in i ett par byxor storlek Medium. I affärer med ungochanorektisk som målgrupp där finns inget som passar alls.

Vilket är dumt. Jag klarar mig. Men det kan vara knäckande för normalbyggda tonåringar. Min vän K skulle shoppa med sin tonårsdotter L. L har en normal kroppsbyggnad. Inte undernärd men verkligen inte övernärd heller. En ung kvinnas kropp. Hon lockas av affärerna med det unga modet. Så klart. Hon är ung. Och provade ett par shorts i storlek 42. De gick inte ens över höften. Då ville L inte shoppa mer. Hon ville åka hem. Och frågade sin mor gångpågång om hon verkligen var såå tjock?

Fy fan! Som förälder försöker man få sina barn att förstå hur fina de är. Att de duger såbrasåbra. Men någon större hjälp av yttervärlden, det får man inte.

lördag 9 juni 2012

Att bli bortskämd

Jo. Jag har ju fyllt år. Och sedan har jag nog framstått som en aning trött och sliten. Så döttrarna ville skämma bort sin mor. De lyckades även engagera sin far i detta projekt. Det bidde en trerätters middag.
Krustader med fyllning till förrätt


Potatisgratäng, lövbiff och vitlökssmör till huvudrätt
Serverat på ett bord med vit duk med levande ljus
Dekor, en vacker ros
 Till efterrätt blev det rabarberpaj med egenhändigt gjord vaniljsås. Himmelskt gott. Och notera drinkparaplyet i gratängen. Inköpt i smyg av Dansösen med den futtiga lilla veckopengen. Så rörande!

Men att bli bortskämd kostar en aning. Mycket disk att ta hand om. Och önskan om att hyra en film var svår att stå emot. Men det var det värt. Ibland tror jag att det här med familjeliv passar mig. Passar mig riktigt bra.






fredag 8 juni 2012

Praktikantens analys

Vi har en praktikant på jobbet. Eller, praktikant och praktikant. Han är en vuxen, välutbildad man. Men svenska språket fattas honom, eftersom han är från ett annat land. Så därför är han på min arbetsplats, för att få en "dusch" svenska.

En av mina kollegor berättar att vår praktikant tycker att vi är en aning allvarliga på jobbet. I fika rummet är det seriösa miner. (Men han använder inte de orden, han visar mer med miner).

Men så  förklarar han för min kollega, på sin stapplande svenska, att jag får alla att skratta. Allvarliga miner, Mammahäxan kommer in (fast han känner mig vid ett annat namn), hon säger något och alla skrattar.

Det var en fin analys. Jag önskar bara att jag fick mig själv att skratta. Vilket händer mycket sällan.

Vad har du för roll på jobbet?

Gottochblandat

Nu är det helg. Sedan kommer några vardagar. Och efter att 2-3 av de vardagarna har passerat (beroende på hur effektiv jag är) så har jag SEMESTER! Ända till augusti. Lyx.
Jag vill också passa på att tacka för gratulationerna på min födelsedag. Fint.

Familjen (läs barnen, och min mamma) såg till att jag fick fina grattiskort. Och fru Venus. Så nu funderar jag på om inte fru Venus egentligen också ingår i min familj...Kan det vara så? Jag älskar att adoptera släktingar. I bland är blod inte tjockare än vatten.. Så jag bestämmer härmed att hon är min storasyster.

Och så har jag fått ett lite halvtrist besked av en doktor. Har brister i mitt blod. Men inget som är farligtallvarligt. Bara en förklaring till hur jag mått. Så där lärde jag mig något. Jag som avskyyr att gå till doktorn och därför sällan gör det, men ibland kan det vara bra. Eller hur Maria?

Och att jag inte länkar till nämnda namn det är för att min dator vägrar samarbeta.

Ha en fin helg!

torsdag 7 juni 2012

Att fylla år

Det enda jag önskar på min födelsedag, det är att få frukost på sängen. Det fick jag i år. En lyxfrukost. Räksmörgås. Chevresmörgås. Och gott kaffe.

Bonus var barnens presenter. Gulledöttrarna.

Egenhändigt gjorda kort. Batterier till min älskade 60-tals radio. Och lakrits. Och ett egenhändigt sytt örngott med blom applikationer, som inte finns med på bilden. Och så ett halsband, förstås. Trätt av småsmå pärlor. Ett evighetsarbete.

Arbetsplatsen gav mer av en vuxenpresent. Som ska avsmakas i helgen.

Maken, ja av honom önskar jag en mer sinnlig/kroppslig present. Alltså massage..;)

onsdag 6 juni 2012

Får man publicera vad som helst på nätet?!

Allvarligt talat. Får man publicera vilka bilder som helst på nätet? Nedanstående är bilder från Facebook.

Ägaren till ungarna vill sälja dem. Lägger ut dessa bilder. Och det enda jag kan känna är villhavillhavillha! Men jag är ju för fasiken allergisk. Och Dansösen med. Sååå taskigt att fresta oss!

Valet och kvalet

Alltså, att skriva är min hobby. Den enda hobby jag har, just för tillfället i alla fall. Att skriva blogg är lätt. Ibland är det idétorka, ibland inte. Men jag bestämmer själv när det ska bloggas eller ej. Och om vad det ska skrivas. Och när.

Sedan skriver jag ju i en liten lokaltidning. Som kommer ut en gång i månaden. Och jag får inte betalt i pengar, men i olika små fester av olika slag. Reportagen fördelar vi på våra redaktionsmöten som vi har en gång i månaden. Vissa uppdrag är roliga. Andra mindre roliga. Som livet självt ungefär.

Men oavsett uppdrag så ska artikeln skrivas. Deadline ska hållas. Texten ska korrigeras och godkännas av herr redaktör. Och prestationsångesten kommer varje månad som ett brev på posten. Och jag funderar på att hoppa av. En hobby ska väl vara rolig? Bara rolig. Inte ge ångest.

Å andra sidan kan jag ju erkänna att de människor jag intervjuat, de hade jag aldrig mött i något annat sammanhang. I alla fall inte på samma sätt. Kan man inte bara få intervjua och så skriver någon annan artikeln? Eller så kan man ju ge ut en taltidning kanske?

Hoppa av eller fortsätta. Den frågan ältas som en surdeg i mitt huvud just nu. Kloka kommentarer uppskattas. Tack.

Morgondagen är min bästa vän

Jag gick igenom delar av min garderob i dag. Självplågare som jag är. För det var en del fint som hängde där. Som jag inte längre kommer i. Och då tänkte jag som jag gör så många andra dagar, att i morgon eller i alla fall snart, då ska jag ta tag i mitt liv. Äta nyttigare, röra på mig. I morgon. Men inte idag.

Garderoben finns i mitt sovrum. Ett sovrum som behöver tapetseras om. Jag ska fixa det. I morgon eller i alla fall snart. Men inte i dag.

Och egentligen borde jag sluta snusa. Mitt tandkött mår inte så bra. Och det är mycket dyrt med snus. Kanske skulle jag dra ned på vindrickandet också. Man vet ju aldrig, plötsligt kanske jag blir alkoholist.
Men inte idag. För ett glas vin till maten är ju gott. Och en snus efter maten är ännu godare. Men en annan dag. Då. Då ska jag ta tag i mitt liv..

tisdag 5 juni 2012

Den svaga länken

Ingen kedja är starkare än den svagaste länken, sägs det.

Det kan nog vara sant. Tanken med det uttrycket är väl att man ska ta hand om varandra. Eller nåt.

Men den svaga länken kan vara en aning irriterande. Om man till exempel är på kurs så är det antingen den svaga länken, eller den där som älskar sin egen röst, som avbryter föreläsaren med omständiga frågor. Särskilt när kursledaren säger "några ytterligare frågor, innan kaffepausen?". Då är svaga länken där och ställer en lååång fråga, medan alla andra sitter och skruvar på sig.

När kaffepausen är slut samlas alla utom svaga länken för hon/han har missuppfattat tiden. Så då sitter alla där och väntar. Väntar på svaga länken.

Och då kan jag tänka att det skulle vara lättare utan svaga länkar. Men det är en fascistoid tanke, så den suddar jag snabbt ut. För fascist, det är jag inte.

Och då tänker jag i stället att jag borde få semester. Vila upp mig lite. Så att jag har ork och tålamod med alla sorters länkar. För i vissa sammanhang, då är det ju jag som är den svaga länken. Och någon annan gång så är det du.

måndag 4 juni 2012

Ett icke lämpligt besök

När man sovit väldigt lite och tidigt tidigt kryper ner i sängen, då vill man inte få besök i hemmet. Särskilt inte av ett gäng byggjobbare som kommer flera timmar efter utsatt tid för att kolla in huset och ge en offert på att lägga om taket. Just nu klampar de på vår vind. Vinden som ligger preciis ovanför rummet där jag tänkt sova.

Det här var och är inte en bra dag. Inte alls.

En intensiv natt

Det händer att jag har svårt att somna. Fast jag är trött. Det hände i natt. Somnade vid tresnåret. Vaknade vid sex (klockslaget, inget annat). Flankerad av två döttrar. Maken hade lagt sig i gästrummet. Jag förstår honom.

Om jag ändå gjort något roligt så att det var värt sömnbristen. Men att ligga och vrida sig i sängen det anser inte jag är att roa mig.

Tur att jag var på kurs i dag och slapp det vanliga arbetet. Satt och försökte se intresserad och klok ut, medan jag dagdrömde om min säng. Alltid lurade jag väl någon.

söndag 3 juni 2012

Jag och min terapeut

Terapeuten jag träffar säger att jag är klok. Hon smörjer mitt ego. Det är sådant terapeuter gör för att man ska gå i allians med dem (som det heter på proffsspråk). Jag går på det i alla fall. Trots att det är en fint.

Terapeuten är inte av den klämkäcka typen. Det är tur. För då hade jag inte mer gått dit.

Terapeuten tycker att jag ska notera när jag blir arg eller ledsen. Vad som kan ha utlöst det hela. Det är min hemläxa.

Hon är smart. För sedan jag fick den läxan har jag varken varit arg eller ledsen.

Om man inte räknar mitt smärre utbrott över Dansösens slowmotion och gnälliga påklädning efter att jag varit en god mor och tagit med henne till badhuset, räknat hennes simlängder som slutade på 1000 meter, höjt hennes socker nivå med saft och kex och lett hela jävla tiden. Men bortsett från det lilla utbrottet. Då har jag varit helt lugn. Nästan.

Angående min man, sjukgymnasten

Jo. Min man arbetar som sjukgymnast. Förstår inte varför ni blir er så till er i trasorna över det?

1. En sjukgymnasts huvudsakliga uppgift är att rehabilitera eller habilitera. Detta sker främst genom att man tränar. Så när jag beklagar mig över värk någonstans, då ger min man mig ett träningsprogram. Som jag inte utför. Ty jag är lat. Och det är jääävligt tråkigt att stå och dra i gummiband, göra knäböj och annat nyttigt.

2. En sjukgymnast hanterar andras kroppar hela dagarna. Får dem att träna, stretcha, slappna av och ibland, men bara i bland masserar sjukgymnasten dessa kroppar. Att då komma hem och fortsätta sitt jobb är sällan aktuellt.(Även om jag kanske inte är ett jobb direkt, bara lite jobbig).Då vill maken påta i trädgården eller snickra.

Trots detta funderar jag på att ge honom en massagebänk i födelsedagspresent. Han borde ju förstå att min kropp är viktig. För oss båda..

Annars gör jag som vanligt. Hotar med att gå till en massör. Som tar massa betalt. Då brukar han oftast ha tid. Med mig och min rygg..

lördag 2 juni 2012

Några fler tips

Om du ska döda en geting och denna geting kryper på golvet och du tänker döda den med en flugsmälla, håll undan dina tår då. Annars kan lite tånaglar gå av. Det gör ont. Fast du inser också att du är starkare än du trodde..

Om du har barn som är relativt fredliga av sig börja inte skrika åt dem att hålla sams om du hör att de säger "Hoppa inte på mitt huvud" Vill du att jag ska dööö, eller?".
Förmodligen spelar de bara TV-spel.

För övrigt har jag inte huvudvärk längre. I 4 dagar satt den där, värken. Nu har jag beställt nya glasögon. Och min man har vridit, vänt och masserat min nacke, han trodde att en nerv kommit i kläm, eftersom jag suttit i fel arbetsställning för att jag inte ser så bra.. Ja, det är också ett tips. Om din man är sjukgymnast, låt honom behandla dig och tro inte på oroliga väninnors antydningar om hjärntumör och annalkande stroke..

fredag 1 juni 2012

Synonymer

Det händer att min man tycker att jag är onyanserad när jag uttrycker mig. Själv tycker jag att jag är lite känslosam och en aningens dramatisk.

Vi menar nog ungefär samma sak. Fast på olika språk..

Ett tips

Om du stannat hemma från jobbet på grund av någon åkomma, läs då inte mail från jobbet.

Dels för att du inte får betalt för den tiden, men framförallt för att du fanimej inte kommer att må bättre.

För övrigt önskar jag er alla en finemang helg!