torsdag 31 maj 2012

En dag..

.. när mitt huvud inte värker, vilket det nu gör för typ tredje dagen i rad. Då, mina vänner, då ska jag skriva roligasmarta inlägg, kommentera era bloggar, få er att skratta. Och så ska jag vinna flera miljoner och resa utomlands och köpa snygga kläder och bjuda alla jag känner på fest.

Ja, va fan. Om jag nu ändå ska drömma, då kan jag väl få drömma stort. Eller hur?!

tisdag 29 maj 2012

Jag har ju funderat på att skjuta mig

Det händer att jag funderar på att skjuta mig lite.

Men med tanke på hur pipig jag blir av vanlig sprängande huvudvärk, så verkar det inte vara ett verkligt alternativ. Jävlar vad ont det skulle göra. Bara i en sekund eller så, men ändå.

Så alternativet är att leva vidare. Och proppa i sig huvudvärkstabletter, lägga sig i ett mörkt rum och be omvärlden hålla käften.

Nytt jobb!

Jag undrar om följande jobb kan vara något för mig? Jag som varit på spökjakt och allt.
Synd bara att man inte fick jobba på Cypern. Men att ha kontoret hemma, låter också rätt okay.

medial rådgivare/samtalsterapeut

Stockholm (Kommuninformation), 1 plats

Spådomskunniga samtalsterapeuter och Mediala Rådgivare Sökes

Bakgrund:

Företaget med säte i Cypern är verksam inom den interaktiva mediaindustrin, även i Sverige. Våra tjänster är mycket efterfrågade i Sverige och vi behöver nu förstärkning. Spålive.se söker ännu fler kompetenta och erfarna Spådomskunniga Samtalsterapeuter och Mediala Rådgivare (Medium, Klarsynta, Siare, Sierskor, Tarot, Shamaner, Astrologer m.fl.).

Du arbetar bekvämt hemifrån och vägleder kunder genom att utföra kundsamtal som kopplas till dig anonymt genom vår växel till din hemtelefon eller mobiltelefon med fastnätsnummer. Du arbetar de timmar som passar dig bäst.

Beskrivning av tjänst:

1. Tjänstens Namn: Distansarbetande medial rådgivare/samtalsterapeut (hädanefter: "rådgivare")

2. Plats i Organisationen: Rapporterar till production manager

3. Språk: Svenska (övriga språk är meriterande)

4. Ansvarsområde: Rådgivaren är tillgänglig för inkommande samtal under arbetspassen. Rådgivaren ansvarar för kvaliteten på dennes telefonsamtal med kund samt utför vissa administrativa uppgifter. Konversationerna med kund är av rådgivande karaktär och följer strikt gällande regler och normer för betalsamtal.

Anställningskrav: Vi söker serviceinriktade, självständiga, livserfarna medarbetare med hög arbetsmoral, trevlig röst och en positiv inställning. Du är framför allt lyhörd och van vid att vägleda och hjälpa människor. Du måste vara medveten om dina förmågor och kunna tillämpa dem på ett professionellt sätt. Du behöver inte ha någon formell utbildning. Vi ser gärna att du varit i kontakt med dina särskilda förmågor under många år, gärna "sedan barnsben". Medial erfarenhet är ett krav och vidareutbildningar är meriterande.

Du kan arbeta minst 80 timmar i månaden och har fyllt 18 år.

5. Anställningsvillkor: Tillsvidareanställning. Vardera part kan säga upp anställningen med en månads uppsägningstid. Tre månaders provanställning tillämpas. Individuell lönesättning.
Startdatum: Snarast.

Arbetsplats: Var som helst i Sverige, företrädesvis hemifrån.




måndag 28 maj 2012

Mitt humör

Jag är trött och jag är arg och jag orkar inte förklara varför jag är arg och trött är jag för att jag blir trött av att vara arg.

Så nu ska jag lägga mig och läsa om mordochblod, vilket brukar lugna mina nerver, deckarläsare som jag är. Och så ska jag be maken lägga sina varma torra stora händer på min rygg, för det är ännu mer lugnande än mordochblod.

Vad lugnar dig?

lördag 26 maj 2012

Berätta vad som händer

Har kollat på Melodifestival, som har ett längre och krångligare namn när det är stooor final. Dansösen somnade i soffan. Älvan gav upp när de körde den andra snabbgenomgången. Och nu ger jag upp. Har en spännande deckare att läsa.

Berätta för mig hur det går. Okay?

Jag är så jävla snäll

I dag bidde det en shoppingtur med döttrarna till näst närmaste stad. Och jag bestämde mig för att det skulle få ta tid. Skor skulle provas (och har man Dansösen med sig då tar just det tiiid) och annan sommarutstyrsel behövde ordnas. Och döttrarna har fått lite lyxvanor (vart de nu fått det i från?) så att äta på den stora hamburgerkedjan var inte ett lockande alternativ. Det blev kinarestaurang och dyrare, men ack så mycket godare och trevligare. Ibland är det bra att ha lyxbarn.

Och jag vågar inte kolla kontoutdraget från vår shoppingtrip. För pengarna rullade. Men det var det värt. Vi köpte bara nödvändiga saker (nästan bara, den där oljan på Bodyshop kanske jag inte var tvuungen att ha). Och så umgicks vi. Vi tjejer i familjen. Och vi behöver inte konsumera för att umgås. Men det var ändå kul.

Och jag behöll tålamodet nästan hela tiden. Och lät snäll på rösten.

Men när jag kom hem tog jag det vääldigt lugnt med en skvätt whisky. För snart måste jag vara snäll igen. Melodifestivalen stundar. Och döttrarna vill ha sällskap. Dansösen har till och med klätt upp sig. Hon laddar hårt.

Det är sånt här som de aaaldrig lär ut på föräldrakurserna på BVC. Man får lära sig själv. Eller rättare sagt, man följer barnet. Och det är snällt. Och ibland klokt.

fredag 25 maj 2012

De tre årstiderna

Först var det höst. Sedan vinter. Och sedan blev det sommar. Det enda jag märkte av våren var att jag blev allergisk. Annars frös jag mest. Och nu är det sommarvarmt. Jag saknar våren.

Hur nyser du?

Så här i allergi tider nyser jag ofta. Så att hela huset skakar och inkontinensskydd skulle behövas. Döttrarna hållet för öronen.Min far nyser likadant. Fast det där med inkontinensskydd vet jag inte om han behöver.

Min lillasyster är också allergisk. Hon kan nysa 10-15 gånger i sträck. Men hon låter mest som en liten mus.

Dansösen som också lider av allergi har ett modest sätt att nysa på. Några stillsamma atjjoo.

Hur nyser du?

Jag är inte ens full

Ni vet, ni som levt ett tag. Att människor, i alla fall en del av dem, blir fånigt sentimentala när de druckit alkohol. "Jag ääälskar dig, du är en såå brraa kompis å det säger jag inte bara för att jag är full utan jag meenar det", är ord som vi många hört och kanske själva sagt.

Jag är spik nykter. Ändå vill jag säga, tack! Tack för att ni kommenterar! Att ni läser. Att ni finns.

Och nu när jag sagt det, då kanske det är dags för ett glas vin.

torsdag 24 maj 2012

Jag har kvalat in

I går träffade jag en terapeut. För att få träffa en terapeut via vårdcentralen till en ringa summa måste man kvala in. Först måste man träffa en doktor och om man säger rätt saker hos doktorn så skickas en remiss till terapeuten. Sedan bokas en träff in och om terapeuten tycker man verkar tillräckligt knäpp (men inte galen för då tar psykiatrin vid) så bokas fler träffar in.

Terapeuten bokade in fler träffar med mig.

Så antingen tyckte hon att jag var knäpp nog eller så gillade hon mig för att vi var rätt så lika.  Likadan frisyr (fast min var rufsigare). Samma hårfärg (fast hennes var äkta och min falsk). Likadan stil på kläder (men hennes satt snyggare). Sedan var hela hon snyggare än jag. Så kanske var det inte likheten som gjorde att vi ska ses igen. Utan därför att jag är en aning knäpp. Eller i alla fall inte helt på topp.


tisdag 22 maj 2012

Jag kan inte andas

Min plan för sommaren (liksom förra) var att låtsas vara gravid i typ 5:e-6:e månaden. För som gravid så är jag rätt så smal. Som ogravid räknas min mage som stor.

Men jag tappade lusten idag. För det var en människa som frågade om jag väntade barn. Undrar vilken månad hon tippade på?

Och då var det inte roligt att låtsas längre. Jag kände mig bara tjock. Och så gick jag och höll in magen mest hela tiden vilket påverkade min andning på ett negativt sätt.

Men nu har jag bestämt mig för att andas som vanligt igen. Och vara glad över att omgivningen ser mig som någon i fertil ålder i alla fall. Man får vara glad över det lilla..

Att tappa bort är något jag är bra på

I dag höll jag på att ge mig själv sparken. Ett USB minne med viktig information vara bara puts väck. Jag vände upp och ned på hela mitt arbetsrum. Innan jag gick till min chef för att erkänna min ordningsbrist så vände jag upp och ned på mitt rum igen. Och där låg det! I en låda som jag letat i flera gånger!

Så jag får väl jobba kvar här ett tag till. Vet inte om det är bra eller dåligt. Att vara arbetslös lockar när det är så här soligt. Men när jag tänker på räkningshögen hemma så lockar det lite mindre.

Håhåjaja.

söndag 20 maj 2012

Barnrumpor

Barnrumpor är bland det sötaste jag vet. Något som kanske inte är okay att stå för i dessa tider när tidningarna skriver om pedofiler mest hela tiden. Men barn för mig är inga sexuella objekt. De är söta. De flesta av dem i alla fall. Likaså deras rumpor.

När Älvan var spädbarn så fick vi henne att somna genom att klappa henne på rumpan. Likaså Dansösen. Det där har liksom blivit en vana. En klapp på rumpan när jag kramar dem. Men nu har Älvan sagt ifrån. Hon är för stor för rumpklapp. Vilket jag måste respektera. Dansösen säger att det är okay för hennes del, tills vidare. Men hon tror att om något år, då är det slutklappat.

Och jag förstår dem. Med åldern växer integriteten. Från att ha velat ha hjälp vid toalettbesök och duschning så är nu badrumsdörren stängd. Att ha glömt baddräkten och bada näck på stranden var för några år sedan inga problem, nu skulle det vara en omöjlighet.

Och kanske har det inte bara med integritet att göra. De vill visa att de är stora. På polska finns ett ord som heter "Upupienie" i svensk skrift. Det betyder "förrumpning". Alltså att man gör någon mindre än vad den är.

Så även om mina händer saknar deras stunsiga små rumpor så vill jag inte "förrumpa" dem. Om jag förväntar mig att de ska klara av att städa sina rum, tillbringa tid hemma utan en vuxen, göra små ärenden, vilket jag gör, då kan jag inte behandla dem som bebisar. Så klart. Bara jag minns det nu, till nästa kram...

Att leva i dåtid

Min mormor föddes 1918, yngst av 8 syskon. Alla hade lockigt hår utom hon. "Du är skrabekakan, det blev inget över till dig", sa hennes far angående hennes spikraka hår. Och hon kände sig som en skrabekaka. Det var inte meningen att hon skulle födas, hennes mor var 46 år och trodde inte att det skulle bli fler barn.

Mormor älskade sin mor men inte sin far som var sträng och djupt religiös. Hon anger faderns tolkning av bibeln som anledning till att hon själv inte tror på Gud. Och att hon fick knäskura kyrkgolvet gjorde henne inte mer religiös direkt.

Om sådant talar jag och mormor. Och hon berättar om hur hon började jobba som piga när hon var 14 år, på annan ort, men längtade hem så otroligt mycket så hon ordnade jobb närmare hemmet.

En annan tid. Där lever mormor kvar nu. Hon minns mig än, vilket gör mig glad. Hon vet vem jag är, vad min man och mina barn heter. Däremot är hon osäker på om morfar lever. Han dog för sisådär 10 år sedan.

Hon minns inte de resor hon gjort, så jag berättar för henne vart hon varit i världen. Italien, Bulgarien och Marocko. "Jaha. Tänk att jag varit så långt bort."

Hon kommer inte ihåg varför hon bor i den stad som hon bor i nu. Så då berättar jag. Och hon nickar.

Hennes närminne suddas ut mer och mer. Men är också selektivt. För hon minns mig. Och att vi älskar varandra. Utan henne hade jag inte varit den jag är i dag. Utan hennes kärlek hade min själ varit mer tom. Och jag har varit ett glädjeämne i hennes liv. Vi behöver varandra. Mormor och jag.

lördag 19 maj 2012

På fronten intet nytt

"På västfronten intet nytt", heter en bok, som jag aldrig läst. Alltså är jag inte ens säker på att den heter så.

Boken om mig skulle heta "På livsfronten intet nytt".
  • Jag blir fortfarande fetare.
  • Skägg och hårpåbröstet har efter en viss tids frånvaro dykt upp igen.
  • Jag har fortfarande inte renoverat ett enda rum i mitt hus.
  • Jag besöker min älskade mormor alldeles för sällan, men nu har jag just kommit hem från ett besök hos henne och ville skriva något som förmedlar min känsla för henne och beskriva hur underbar hon är trots att hon knappt ser eller hör eller minns längre. Men sådana poetiska ord lyser med sin frånvaro.
  • Hemmet är stökigt.
  • Tvättkorgarna som var tomma när jag reste iväg igår håller på att fyllas igen.
Men solen lyser. Det är lite nytt. Och bra. Väldigt bra.

torsdag 17 maj 2012

Ord, kom tillbaka!

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om vänskap. Och ett om mina roliga barn. Och om att jag för tillfället är rätt så ful. Men orden försvann.

Snälla ord, kom tillbaka. Att skriva är mitt sätt att reflektera och uttrycka mig på. För jag kan inte måla eller fota eller dansa magdans.

Hur får man en snart 41årig hjärna att fungera igen? Tips, någon?

tisdag 15 maj 2012

Hejdå självförtroende!

Jag skulle skriva några rader som inledning i nästa nummer av den lillalilla tidningen, där jag är hobbyreporter.

Texten kom tillbaka från redaktören och var nästan helt rödmarkerad. Ändraändraändra.

Så nu har jag svårt att skriva överhuvudtaget. Ingen inledning blir satt på pränt. Blogginlägg kommer jag inte på några.

Hejdå självförtroende. Hoppas du kommer tillbaka. Om inte, så får jag väl leva skriftlös. Håhåjaja.

söndag 13 maj 2012

Jag tror inte på spöken

Jag tror inte på spöken.

Ändå finns dom. Eller om man ska kalla det andar, själar eller energier.

Har haft en märklig kväll och natt på ett slott där det fanns människor som var verkliga. Och sedan fanns det där något annat. Som också var verkligt. Men som inte syntes.

Måste smälta det här lite. Kanske återkommer jag i ämnet. Eller så var det en sådan där upplevelse som inte går att beskriva (vilket är tråkigt för tanken är att jag ska skriva ett reportage om det hela).

Over and out.

lördag 12 maj 2012

I natt stundar spökjakt

I kväll och i natt ska jag vara med och jaga spöken på ett gammalt slott. Vi har med oss värmekamera, teknisk utrustning för att leta gamla blodspår, en hederlig slagruta, varma kläder, ficklampa, sovsäck och tröstande dryck.

Sssspännande att se om vi finner några andar.

Så det här med bloggeriet har jag inte tid med just nu. Ska förbereda mig mentalt och öva upp mitt sjätte sinne. Hur man nu gör det?

fredag 11 maj 2012

Några saker jag vill ta upp. Svar önskas.

1. Jisses, vad ni alla är produktiva. Följer inte så väldigt många bloggar, men har man varit frånvarande från datorn något dygn, då finns det text att läsa i kapp!

2. Det finns en del saker jag är totalt onöjd med i mitt liv. Andra som jag är mycket nöjd med.

3. Onöjda saker stjäl energi. Så nu vill jag veta vad just Du är nöjd med just nu, när du läser detta. Och ja, önskar även svar från Cicci Realisten.

torsdag 10 maj 2012

Jag vill inte vara omtyckt! I alla fall inte av vissa.

I dagarna tre har jag varit hemma med en skruttig Dansös. Jag har kunnat dricka kaffe i lugn och ro. Bloggat. Tittat på roliga filmer med Dansösen. Och mellan hennes hostattacker har vi pratat om sådant som rör sig i hennes ivriga lilla huvud.

Tre dagar är rätt så mycket av en arbetsvecka. Men av de förtinutton arbetsdagar jag har per år så är siffran tre inte särskilt mycket.

Mina kollegor verkar tycka att tre dagar är förtvivlat länge. För jag har fått frågor på FB om när jag tänker komma tillbaka. Och när jag väl kom tillbaka fick jag kommentarer som "Jobbar du här?" "Vi har saknat dig." "Äntligen".

Jag blev inte glad av denna uppmärksamhet. Inte alls. Bara irriterad och ännu mer stressad. Eftersom ingen gör mitt jobb när jag är borta, så är min frånvaro något som mest drabbar mig själv när jag väl är tillbaka. En del att ta igen.

Så just nu drömmer jag om att bli rik. Så att jag slipper jobba. Och slipper kollegor som tycker att tre dagar är oändligt med tid.

onsdag 9 maj 2012

Jag svor i kyrkan. Igen.

Älvans skola (den med hångelförbud) ordnar varje år en vårkonsert i kyrkan. Eller inte en. I dagarna tre är det konsert, både morgon och kväll.

Massa barn sjunger och massa föräldrar stressar ihjäl sig för att hämta och lämna och det finns inte parkeringar så det räcker så det är ett mindre trafikkaos.

Idag var det genrep och jag for som en iller för att hämta en Älva som bara ett par timmar senare skulle vara i kyrkan igen. Och repet hade dragit ut på tiden. Så klart. Och då svor jag. Högt och ljudligt. Ett antal bistra mammor tittade på mig. Och jag bad om ursäkt, men fortsätta svära inombords.

Och jag tänkte att det är ändå ingen som vet vem jag är. Men det visste de visst, dessa mammor. Att Älvan var min och vart vi bodde. Det framkom i småpratet oss mödrar emellan.

Och jag kom ihåg att jag borpåenlitenort där alla har koll på varandra förutom jag, somharnollkoll.

Och jag tänkte att de var då själva faen att man inte kan få svära i kyrkan i fred. Anonymt.

Tjocka barn. Vem äger problemet?

Älvan och hennes bästa vän skriver små brev till varandra. Fast de ses nästanvarjedag. Ett brev från bästisen ligger uppslaget på Älvans skrivbord.

"Du är min bästa vän. Du är så snäll. Du har aldrig sagt att jag är tjock."

Det knyter sig i magen. Fina, glada, aktiva, trogna bästis. Inte är hon väl tjock? Möjligen lite mullig. Särskilt i jämförelse med Älvan som ser ut som en ja, Älva. Men tjock? Kroppar förändras och växer i den här åldern.

Men nu har bästisen godisförbud. Ska hålla upp ett år och då får hon pengar. Och det är väl bra. Godis är ju ingen livsviktig nyttighet direkt. Hon håller stenhårt på det. Men hennes hårtarbetande och stressande föräldrar är inte lika noga med mathållningen. Billy panpizza, våfflor, pannkakor och läsk ingår i bästisens veckodiet. Så vart kommer egentligen hullet ifrån? Godiset eller maten? Och maten kan hon ju inte göra så mycket åt..

Så möter jag en bekant i mataffären. Vi talar om dittochdatt och våra barn. Hennes 9åriga son står och bligar på mig under kepsen. Bekantingen säger att sonen är ledsen över sin vikt. Och ja, han är överviktig. Det ser till och med jag. Jag ser också att han skruvar besvärat på sig. Hans mamma har precis sagt att han är tjock.

Och sedan skiljs vi åt. Vi ska ju handla mat. Och jag hör att sonen önskar sig hamburgare och pommes frites till middag. Och det ska han få, säger hans mamma.

Och jag är ingen dundermamma. Här äts det halvfabrikat ibland och det fredagsmyses med chips. Men om något av mina barn skulle bli överviktigt. Då skulle jag se det som mitt bekymmer att lösa. Inte barnets.

Hångelförbud?

En vän berättar att skolan har hört av sig till henne angående hennes 13 åriga dotter. Dottern hånglar. Inte på lektionstid. Nej. Pojkvännen går inte i samma årskurs som hon.

De hånglar på rasterna. Jaha.

Ung kärlek verkar vara provocerande. För de är kära, såå kära. Och kanske är en av njutningarna att de vet att de provocerar en aning. Önskar att fler provocerade med kärlek.

Tilläggas kan att detta är samma skola som Dansösen gick på förut. Skolan som ALDRIG hörde av sig till mig och berättade om det våld som utspelade sig på rasterna och som hon och hennes små väninnor blev utsatta för. Jo, att bli piskad över ryggen med hopprep, det är våld.

Så att hångla är inte okay. Men att småpojkar brukar våld, det är okay. För det är ju bara på lek..

tisdag 8 maj 2012

Förlåt, Chrissan!

Jag nämnde bandet Kent i ett inlägg. Om vad jag tycker om dem. Förlåt. Jag borde ha lärt mig. På en middag för inte alltför längesedan dissade jag en artist rätt så ordentligt. Tyckte att han var tråkig och pretentiös. Borde kollat vad mina vänner hade i skivsamlingen först..

Politik, pengar, religion och musiksmak är känsliga områden att samtala eller skriva om. Eftersom jag har Tourettes i någon form är det ämnen som jag rätt ofta berör. I alla fall förr. Börjar lära mig nu.

Och vet själv att när någon sågar Stefan Sundström, då tycker jag faktiskt lite sämre om den personen. Barnsligt men sant. Vi behöver våra idoler.

Så Chrissan förlåt. Hoppas deras nya skiva är jättebra. Och slå på Mix Megapol, kanske återkommer deras Kent tema någon fler gång. Och det är inte något fel på din dialekt. Inte alls. Min låter nästan likadant.

Är jag förlåten?

Varför flyttar grannen?

Från sitt vardagsrumsfönster kan vår granne titta in i vårt kök. Från samma fönster kan han även se in i vårt badrum om vi glömt stänga dörren.

Det händer att jag glömmer stänga dörren när jag är i badrummet.

Undrar om det är därför han ska flytta nu, grannen?

måndag 7 maj 2012

Facebook avslöjar dig!

En kollega var hemma från jobbet i dag. Huvudvärk. Ojojoj.

En annan kollega sa att hon snart jobbar ihjäl sig. Hinneringenting. Ojojoj.

På Facebook berättade de detta.

För att några timmar senare berätta att de tagit en lång promenad tillsammans. Ojojoj.

Näpp. Jag tror inte att något romantiskt skedde. Det är två kvinnor med vardera sambo. Däremot är jag glad för deras skull att vår chef inte har Facebook. Huvudvärk på arbetstid. Friluftsliv på eftermiddagstid.

Skrika om stress men prioritera annat.

Jag gillar dessa kvinnor. Det är dem väl unt med en promenad. Men som sagt, man ska vara försiktig med vad man säger i cyberrymden. Chefen kanske skaffar FB snart?

Är belöningen rimlig?

Jag trotsade en stor rädsla i dag. Som belöning bjöd min man mig på en god whisky. Själv bjöd jag mig på en tur till Ica och inköp av ostbågar.

Är detta frosseri rimligt? Endast för att jag trotsat en rädsla?

Önskar att jag såg belöning i att jogga typ 5 kilometer eller promenera 10. Men sådan är jag nu icke.

Och va fan. Man lever bara en gång. I morgon kan man ju va död. (Av igenfettade artärer..).

Jag gjorde det! Applåder, tack!

Jag har ju motorvägsfobi. 

Har provat att köra motorväg ett par gånger, med någon vuxen bredvid mig och andan i halsen. Sedan tänkt aldrig mer. Jag gör det inte.

Men i dag gjorde jag det! Körde flera mil motorväg. Alldeles själv. Med Dansösen bredvid mig som vittne. 


Klarade på och avfarter utan problem. Trots att Dansösen lyckades komma åt radion och byta kanal och där spelade de Kent mest hela tiden. Inte mitt favvoband direkt. Tonsatt Eskilstunagnäll är inte min melodi.

Jag höll mig visserligen i högerfilen hela tiden. Pendlade mellan 90-100. Hade kramp i hela benet när jag kom fram. Men jag gjorde det!

En applåd är jag värd!

söndag 6 maj 2012

Nästan oroväckande väluppfostrad

Älvan är ett lydigt barn. Väldigt lydigt.

Det är en fredag och hon slutar tidigt från skolan. I skafferiet ligger godis som den stränga modern sagt att INGEN får röra förrän lördagen.

Jag får ett sms med en fråga om Älvan får ta en karamell. Det får hon. Och hon tar endast en!

Ännu en fredag och Älvan smsar att toalettpappret snar är slut ochomhonköperdet kanhonfåköpaenläsk också? Det får hon. Ingen vuxen är hemma. Hon kunde frossat i godis och läsk. Men det gör hon inte.

Så är det dags för lite vårekipering. Älvan växersådetknakar och behöver nya kläder. Den ömma modern ser en klänning i turkostochtyll. Den tycker Älvan också är fin.

- Men jag kommer nog bara ha den en gång. På skolavslutningen. Det är det inte riktigt värt, säger Älvan med förståndig min.

Och jag blir en aning orolig. Är hon mitt barn? Hur blev hon så är lydig? Kan det vara nyttigt? Tills jag minns att hon annars är rätt mänsklig. Plockar aldrig bort efter sig. Glömmer saker överallt. Lever ofta i en helt egen värld. Puh. Skönt. Hon är nog min ändå.

Saker jag undrar över

  • Vi har 4 (!) tvättkorgar i vårt hem. Ändå hittar jag lortiga strumpor lite härochvar i huset. Skulle det hjälpa att köpa en tvätt korg till?
  • Maken sa i fredags kväll att han skulle städa huset i helgen. På söndag e.m hade han hunnit med vardagsrummet. Det finns fler rum än så i vårt hus. Jag drabbades av äckelkänslor inför lortigtkök och bacillskräcksframkallande badrum och satte på mig martyrstädrocken och satte igång saneringen. Var det dumt av mig? Tror ni kanske att jag är för impulsiv, att om jag väntat ytterligare några timmar så skulle han tagit tag i det?
  • Varför ska ALLT ske i maj? Mycketpåjobbet och en evinnerlig radda med skolaktiviteter och barnkörenskasjungaikyrkan tre jävlakvällarirad och det är dansuppvisningar och utflykter och allergipåslag så  bara att göradetalldelesnödvändiga känns tillräckligt jobbigt.
  • Förändras något av ovanstående för att jag gnäller här på min blogg? På den frågan har jag ett svar i alla fall. Svaret är Nej.

lördag 5 maj 2012

En teori om mäns sexualitet.

 Så kör vi en repris igen. Från gamla bloggen. För mitt huvud funkar inte såbrajustnu.

Jag har en teori. Att de flesta män är homo eller bisexuella. Det är därför de vill buffas, knuffas och brottas med varandra. De flesta män som spelar fotboll dras till andra män. För att få kroppskontakt utan att behöva erkänna att de är attraherade av varandra. Det är också därför män kör om varandra ute på vägarna, först nosar de varandra i rumpan, nära, nära kör de, sedan kör de om för att själva bli nosade i rumpan.

Vissa män blir arga över min teori. De är homofobiker. Andra män blir fundersamma. En man jag talade med gav mig följande fotobevis på min teori. Det var storsint av honom. Att hjälpa mig att avslöja männen.









fredag 4 maj 2012

Ingen rubrik


Fobiträning

De flesta människor har saker de är lite rädda för. De flesta människor upplever obehag i vissa situationer. En del människor har fobier. Det har jag.

Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), kallas en stark upplevelse av rädsla som återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen fruktar.[1] För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet. (Wikipedia)

Som tillägg till ovanstående definition skulle jag säga att en rädsla som är så stark så att den försvårar ens vardag, det är en fobi.

Min råttfobi kan jag hantera. För jag rör mig i miljöer där råttor inte syns. De kanske finns där, men de syns inte. Brantatrappor och rulltrappsfobin hanterar jag genom att andas och  förflytta mig med ett stadigt tag i ledstången.

Men min motorvägsfobi, den försvårar min vardag. Den är på riktigt. Absurt men sant. Som passagerare kan jag resa på motorväg men inte som chaufför. Då sitter maken eller någon annan vänlig själ bakom ratten.

På måndag måste jag köra motorväg. Om jag inte vill ägna timmar med en Dansös på olika kommunala färdmedel. Vi har en tid på sjukuhuset många mil bort. Maken harviktigamötenpåjobbet. Jag måste skjutsa.

Någon som vill hänga med? Sitta bredvid eller köra? Vem är sugen på lite motorvägs sightseeing med Mammahäxan? Hjääälp!

torsdag 3 maj 2012

Inget gott som inte har något ont med sig

Så kom solen. Som jag längtat efter. Men med solen kom också lövsprickning av alla de jävla slag. Och jag önskar att jag kunde ta ut ögonen ur dess hålor så att jag kunde klia på dem ordentligt. Och jag vill gärna ta långa promenader i kvällsljuset men tröttheten orsakad av allergi gör att jag är glad om jag tarmiguppursängen skötermittjobb ochorkartamighemigen.

Men annars. Annars är det rätt så bra.

onsdag 2 maj 2012

Skyltar och ett hav

Jag köpte några fina skyltar på Gotland.
Den här hade jag tänkt ha på mig på jobbet i morse. Men jag vågade inte. Kanske jag repat mod till i morgon?
Den här bestämde Älvan och jag att vi skulle ha på vår brevlåda.

Den här bestämde jag att vi skulle ha på vår ytterdörr.

Och det här är ingen skylt. Utan en bild på havet i kvälls sol, tagen med en skruttig mobilkamera. En bild som finns kvar på min näthinna när jag blundar. Försöker blunda så ofta jag kan just nu.



 

tisdag 1 maj 2012

Tråkig bok

Jag läser en tråkig bok. Av en författare som jag annars gillar, Margaret Atwood. Den är liksom trög att komma in i. Engagerar mig inte. Men ändå vill jag veta hur det slutar för huvudrollsinnehavarna. Så nu är jag fast. Med en tråkig bok. Bara för att få kolla slutet.

Gör ni så? Pinar er igenom en bok baraföratt? Eller lägger ni den bara åt sidan, eller ger bort den till någon ni inte tycker om?

För övrigt borde jag uppmärksamma första maj på något sätt. Vifta med en fana eller nåt. Men jag orkar inte. Har ju en tråkig bok att läsa klart.

Har re hänt nåt särskilt, eller?

Jag har varit på Gotland. Sett havet i både regn och strålande sol. Fint. Strosat i Visby. Ätit god mat. Druckit rosé vin och öl. Sovit i en fantastisk rar gäststuga. Umgåtts med manochbarn och annanmyckettrevlig familj.

Inte ägnat mig åt cybervärlden alls. Har det hänt något särskilt? Eller kan jag bara haka på härifrån och framåt?