tisdag 19 augusti 2014

Babysim och storlek 39

När vår prematura lilla Älva fick en aning hull och hennes blåsljud på hjärtat försvann tog vi med henne på babysim, för det hade vi hört var bra.
Det var i ett  skruttigt litet badhus i den stora staden. Och alla föräldrar var hurtiga och käcka utom jag och den finska simfröken var mycket sträng.
Och bebisarna simmade under vatten utom min för jag ville inte släppa henne. Och finska fröken utropade "Pah! Snart er hon ingen pebis längre, snart väljer hon sina egna kläder!" Som om detta skulle få mig att släppa taget.
Nu har 13 år gått och Älvan väljer sina egna kläder. Och mina ögon tårades en aning när de senaste skor hon köpte var i stl. 39. Hennes fötter är större än mina och hennes kropp längre än min. Och hon får simma fritt, under och över vattenytan. Men jag släpper henne inte ur sikte. Aldrig. Hon är fortfarande min bebis innerst inne. Alltid.

8 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och så sant.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Så fint skrivet! Klart att du inte ska släppa henne någonsin.
    Men samtidigt gör du det, släpper iväg henne ut i livet - men det är tryggt för henne att veta att du finns där, alltid! Fastän hon kan tycka det är pinsamt ibland :-)
    Kramar till er alla!

    SvaraRadera
  3. Stämmer i vad ni andra har skrivit och framför allt huvudpersonen som bjuder upp till detta lässtycke! Pah din "galna" särring, sir då nu haur bra det har gått fast inte moren ville leka kurragömma UNDER vattnet å annat "trams"....säkert bra för några mammahjärtan men....inte för alla hhmmmmppppfffff..mina barn ÄR just MINA av ev väääääldigt enkel anledning...Trycket och smärtorna de startade när de ville ut i sandlådan...den kände minsan mamman (underligt va....säger jag och ögonhimlar) Jag ger mig fan på att de har hela kitet med sig där inne...det som också ska ut, Spade,räfsa, spann och så naturligtvis denna jävla gula eller röda OFORMBARA silen....nu kom ni ihåg den va? Det var då du såg ut som om någon ville ha pressad potatis...just idag ;-) Då, just då vet man att sina barn släpper man aldrig för långt ifrån moderskeppet. moderslangen är utbytt mot en bensinslang annars är mycket sig likt...när du rattar hem till morsan för en kram i din pigga lilla bil (fritt val) ...då står hon där med öppna armar, pussar å kramar dig gul och blå... Men hon ÄR MODERSKEPPET, bättre bil finns inte att skåda på denna planet.

    Tack och godnatt från detta moderskeppet *fniss*

    SvaraRadera
  4. It was very useful for me. Keep sharing such ideas in the future as well. This was actually what I was looking for, and I am glad to came here! Thanks for sharing the such information with us.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.