tisdag 3 juni 2014

Gul svett och döden

Det kom ett samtal med sorgligt besked och min första impuls var att ringa dig för att få tröst. Sedan gav jag mig själv en örfil. Beskedet gällde ju dig. Att du dött.
Du i vars närhet  min hjärna alltid fungerade bättre. I samtal med dig var jag alltid klokare, lugnare, vassare än jag brukar. Du tog fram det bästa hos mig. Först var du min chef men sedan blev du min mentor och livsguide. Och sen kom cancern. Gångpågångpågång dök den djävulen upp. Men du fortsatte att leva, hoppas och njuta av nuet. Tills kroppen sa stopp, framförallt levern. I stället för blek blev du gul.  En nätt damkropp tål inte hur många cancerbehandlingar som helst.
Tack för att jag fått finnas i ditt liv. Tack för dina kloka tankar. Tack för samtalen och skratten. Tack för att jag fick besöka dig på sjukhuset och hålla din hand. Tack för att jag fick säga hur viktig du var.
Tack för att du ändå finns kvar. I mitt hjärta. Alltid.

5 kommentarer:

  1. Beklagar. Jag var också på en grav idag och uttryckte min tacksamhet över att ha fått förmånen att lära känna en unik människa. Precis som du säger kommer du att bära med dig henne. Kram

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.