Min dotter ljuger liika bra som jag

Som ung var en av mina talanger att kunna ljuga bra. När rektorn på min högstadieskola ropade ut mitt namn i högtalarna och bad mig komma till expeditionen lurade jag i en av mina klasskompisar att det var för att det hittats hasch i mitt skåp. Egentligen blev jag kallad till exp för något så töntigt som att jag hade framfört klagomål på vår mattelärare som var väldigt snäll men väldigt full väldigt ofta.

Min far som brukade lukta mig i munnen för att kolla om jag tjuvrökt lyckades jag till slut övertyga om att jag hatade rökning och aldrig skulle röka och sen när jag väl var myndig och berättade att jag visst rökte och gjort i flera år då trodde han mig inte. Lögnen var mer övertygande än sanningen.

Teatertalang samt ett behov av lite frihet från en sträng far förfinade min lögnaktighet. Ibland när jag blev abrupt påkommen fick jag bita i det sura äpplet och lärde mig att min lögnartalang inte fungerade lika bra i akuta lägen. (Svårt att slingra sig ur att man skulle befinna sig på plats A med person B men i stället befann sig på plats C tillsammans med resten av jävla alfabetet plus alkohol ..)

Min Älva har nu berättat om en lögn hon dragit till med för att ta slippa en småjobbig grej. Det är inte för mig hon ljugit utan för några andra vuxna. Och hon gjorde det mycket övertygande. Och jag blev imponerad. Och lite nervös. För när hon ljuger för MIG så lär hon ju inte berätta om det efteråt..