fredag 18 mars 2016

Arv och miljö och hönan och ägget

Diskussionen om vad som påverkar en människa mest, arv eller miljö, påminner om den om hönan och ägget när det gäller samtal som kan gå runtrunt.


Själv är jag lagd åt det mer miljöbetonade. Kanske för att det liksom ingår i mitt yrke. Eller så har jag valt yrke efter min tro. Men de flesta övertygelser jag haft som yngre ruckas nu på äldre dagar. Det som förut var svart eller vitt är för det mesta numer grått.

Jag läste en rolig och intressant vetenskaplig artikel på engelska för ett tag sedan och jag är så imponerad över mig själv att jag 1.förstod vad som stod. 2. kunde behålla koncentrationen i ett antal sidor.

I artikeln hävdar en forskare att arvet, genetiska faktorer, är A och O och hänvisar till ett gäng tvillingstudier som gjorts, samt granskar kritiskt mer socialpsykologiska studier och monterar ned dess argument.
Jag gillade artikeln för att jag gillar när jag måste tänka till och när det jag tror och anser blir ifrågasatt. Men det jag gillade allra mest var ändå slutklämmen i artikeln. Att även om det är genetiken som formar människan mest så är det bra om man som förälder beter sig hyfsat mot sina barn om man vill behålla relationen med dem även när de flyttat hemifrån.

Forskare med viss självdistans och humor. Det är grejer det.

För övrigt undrar jag vart denna blogg är på väg, matrecept och feminism och genetik kontra psykologi. Håhåjaja.

5 kommentarer:

  1. Man blev som man blev....å nu är det väl för sent att rätta till det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Så länge man är en goodenough förälder och människa så får man väl vara glad.

      Radera
  2. Så länge man gör sitt bästa så! Det är mitt fel med receptet, så jag tar skulden för det, så behöver du inte bry dig ;)
    Ha en fin fredag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar dig också en finemang fredag

      Radera
  3. Jag har ju tvillingar, en av varje kön och jag brukar ta som exempel när de var små och satt i vagn och det kom ett flygplan och sonen blev extatisk och pekade och hojtade och dottern satt bara och hängde och brydde sig inte ett smack. Tänker att det finns något genetiskt där. Men sen tänker jag att det kanske beror på deras personligheter och inte på deras kön - och då börjar rundgången... Svårt att veta alltså. I största sannolikhet en blandning. Och kanske olika stor betydelse för olika personligheter? Tänker på maskrosbarn som överlever trots hell och andra som inte gör det trots mest rosor. Intressant fråga, vi snurrar väl vidare i hönan-och-ägget-varianten :p

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.