måndag 28 mars 2016

Om att vara ful och olyckligt kär

Jag känner mig ful. Riktigt sliten och ful. Och inte blir det bättre av att vara olyckligt kär. Jag älskar våren. De sköra små blommorna, att solen börjar värma, att fåglarna verkar går på speed och låter mest hela tiden.

Men våren älskar inte mig. Den genererar pollen som gör mig utslagen av trötthet och svidande rinnande slemhinnor. Och den där jävla solen lyser inte bara upp allt damm här hemma utan blir som en strålkastare över mitt bleka glåmiga och något hängande ansikte.

Att jag är tjock kan jag stå ut med. Men ful. Fyfaen.

8 kommentarer:

  1. Life sucks!!
    And then you die.....

    SvaraRadera
  2. Tänk som jag: Vi har vackersidan inåt!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar ditt sätt att tänka!

      Radera
  3. Men du är jävligt klok. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En god vän från Skellefteå brukar säga att " man får vara ful men inte dum"

      Radera
  4. Men du är jävligt klok. Kram

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.