Förbannade karl!
fredag 11 mars 2016
En man som heter Ove. Han bor hos mig.
Min kultursnobbism (att ha motstånd mot att konsumera kultur som många samtidigt gillar) har gjort att jag först nu läst " En man som heter Ove". En bok många talar om och som genererat en teateruppsättning samt film gjorde så att min nyfikenhet övervann snobbismen. Och det är jag glad över. Boken var bra. Och det finns en Ove i oss alla. Mer eller mindre. Nog därför berättelsen gillats av så många. Och att se Ove i sig själv tyder på förmåga att vara självreflekterande. Och att se honom i sina vänner tyder på att man har ett gott hjärta och förmåga att vara överseende. Men att se Ove i sin egen make. Där tar det stopp. Jag är väl ingen jävla Sonja heller!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha! Skönt att läsa ett av dina roliga inlägg igen :) Det var länge sen!
SvaraRaderaFint att du blir glad!
RaderaHittade dig igen genom Realistens blogg så trevligt att du förhoppningsvis börjat blogga igen. Har lagt till dig i min blogglista så jag kan titta in varje dag.
SvaraRaderaKanske att jag börjar blogga igen. Att någon som läser Realisten lovar att titta in här varje dag är ju en sporre i sig.
RaderaJag är kanske enda personen i livet som varken läst eller sett om Ove men tycker det är väldigt roligt att du skriver om honom. Och om annat framöver?!?
SvaraRaderaKram
Ja, kanske börjar jag blogga lite igen. Ha det gott!
RaderaHar just läst ut Ove eftersom Realisten läst den. Och jag håller med om din sammanfattning.
SvaraRaderaTycker det är bra att du skriver igen.
Kul att vi tyckte typ samma om boken
Radera