fredag 19 oktober 2012

Är det någon som är föör cancer, svält, krig och andra djävligheter?

Alltså det här med FB. Det kanske inte är så bra för mig.

För jag irriterar mig.

Det kommer uppmaningar om att man ska färga sin FB sida rosa för att stödja kampen mot bröstcancer. Hur faen då, undrar jag? Blir cancerfallen färre, finns det mer pengar till forskning, om jag färgar min sida rosa? Och vad blir det för skillnad om jag trycker på nån gillaknapp när bilder på cancerdrabbade barn med skalligt huvud visas? Blir barnen friskare? VA?

Och upphör svält och andra sorgligheter om jag trycker på nån jävla ikonknapp? Skulle inte tro det.

Det är hyckleri. Ett sätt att kännasomommmangjordenåt.

Om man vill göra något, då är det väl att donera pengar. Eller jobba ideellt. Eller typ bara jobba som faen för att lösa saker.

För allvarligt talat. Att trycka på en knapp för att visa att man är mot någon otrevlig företeelse. Det är lätt.

Och finns det verkligen någon som är föör cancer? Va? Va!!?

6 kommentarer:

  1. Nä, jag håller med dig!

    SvaraRadera
  2. Jag bara blundar förbi allt sånt. Däremot hade jag norska flaggan ett tag i min profilbild, för att visa mitt deltagande.

    SvaraRadera
  3. Håller med dig, har svårt att lägga själv på FB statusuppdateringar gällande svält och cancer. Om man vill hjälpa till, skänk pengar, eller gör nåt konkret mot orättvisor. Tror knappast att grunarna till FB kan bota cancer? Men vete katten vad en del tror....

    SvaraRadera
  4. Så sant som det är skrivet.

    SvaraRadera
  5. Håller med fullt ut. Facebook är kul tidsfördriv och man kan göra en del bra grejer där.. Byta saker med varandra, hjälpa varandra med olika praktiska problem och så men bota cancer, få folk att sluta slå sina barn osv NÄ... Och precis som du skriver, ingen är för cancer och inte ens de som slår barn tycker att det är bra... FB statusar med sånt är med en show bara... Kolla vad god jag är...

    SvaraRadera
  6. När jag själv jobbade på onkologen tyckte jag att det var jävligt jobbigt med oktober då man inte ens kunde gå och köpa sig en vanlig tröja utan att man skulle ge mellanskillnaden upp till hel hundralapp till bröstcancerdrabbade eller bli medlem i cancerfonden eller göööra nåt. Herregud, sa jag, jag har gjort något hela jävla dan! Jag har verkligen gjort något! Sen ville jag ha paus från allt det sjuka, för ingen människa orkar hur länge som helst.

    Det är fint med Rosa bandet, det säger jag ingenting om, men ibland blir det hysteriskt, det håller jag med om.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.