Realisten och jag ska vänta på en buss. Det är andra gången i vårt liv vi ses IRL. Och första gången vi är ensamma med varandra utan bakgrunds sorl och übersociala bloggare.
- Ska vi sitta på den där bänken, där det inte är något folk? frågar jag.
-Mmm. Men ska vi verkligen sitta bredvid varandra, vi som inte gillar folk? svara hon.
- Är du folk? frågar jag.
- Nej, svara hon bestämt.
- Dåså, säger jag.
Två personer med egendiagnostiserad Asperger har just haft en dialog. Fint.
Tycker det verkar som om ni verkligen funnit varandra! :)
SvaraRaderaHahaha! Underbart. ;)))
SvaraRaderaTänk vad jag valde rätt när jag valde er två ;-))
SvaraRaderaHahahaha! Vi är faktiskt roligast i världen.
SvaraRaderaDet är nog därför jag känner mig bekväm mer er. Jag känner ju en del som har just den diagnosen =D
SvaraRaderaHehe?
SvaraRaderaHa ha!
SvaraRaderaLåter som ett bra möte!
SvaraRaderaDet är fint.
SvaraRaderaHahhhaa...kanske olämpligt att garva åt inlägget men det struntar jag i :)
SvaraRadera