Förlåt Skövde och kanske är jag inte frisk

Förlåt mig,  Skövde.

I den stora staden som marknadsför sig som The Capital of Scandinavia finns det också fula människor.

Där finns även knarkare och tiggare.

Jag vet inte hur tiggarbeståndet ser ut i Skövde men jag är rätt säker på att det finns knarkare där, det finns det väl överallt.

På något sätt har jag större förståelse för den som knarkar i Skövde än den som knarkar i Stockholm.

Hur ser nöjesutbudet ut i Skövde liksom? Jämfört med Stockholm. Fast det kanske inte är därför man knarkar. För att man har tråkigt. Vad vet jag.

I den stora staden finns också snygga människor. Några av dem vet inte att de är snygga, andra är mycket medvetna.

I den stora staden finns också unga tjejer med plattat hår, mycket smink och som plutar med munnen hela tiden. Jättekonstigt faktiskt. När de är tysta, talar, äter så plutar de med munnen. Som om nån porrfotograf fotade dem hela tiden. Märkligt.

Om sådana betraktelser pratar jag och min terapeut inte alls. Jag vet inte riktigt vad vi pratar om egentligen. Men senast jag såg henne måste jag ha sagt något väldigt knasigt. För nu har hon bokat tid hos en doktor åt mig.

Och så har hon ringt och frågat hur jag mår. Fast jag svarade inte. Kände inte igen numret=säkert en försäljare=jag ooorkar inte prata med försäljare.

Egentligen orkar jag inte prata med nån. Inte ens min terapeut. Kanske därför hon skickat doktorn på mig. Eller så sa jag något till henne. Något som inte lät bra. Vad vet jag.

Jo, en sak vet jag. Jag tänker inte börja knarka. Hur tråkigt livet än är.