söndag 20 maj 2012

Att leva i dåtid

Min mormor föddes 1918, yngst av 8 syskon. Alla hade lockigt hår utom hon. "Du är skrabekakan, det blev inget över till dig", sa hennes far angående hennes spikraka hår. Och hon kände sig som en skrabekaka. Det var inte meningen att hon skulle födas, hennes mor var 46 år och trodde inte att det skulle bli fler barn.

Mormor älskade sin mor men inte sin far som var sträng och djupt religiös. Hon anger faderns tolkning av bibeln som anledning till att hon själv inte tror på Gud. Och att hon fick knäskura kyrkgolvet gjorde henne inte mer religiös direkt.

Om sådant talar jag och mormor. Och hon berättar om hur hon började jobba som piga när hon var 14 år, på annan ort, men längtade hem så otroligt mycket så hon ordnade jobb närmare hemmet.

En annan tid. Där lever mormor kvar nu. Hon minns mig än, vilket gör mig glad. Hon vet vem jag är, vad min man och mina barn heter. Däremot är hon osäker på om morfar lever. Han dog för sisådär 10 år sedan.

Hon minns inte de resor hon gjort, så jag berättar för henne vart hon varit i världen. Italien, Bulgarien och Marocko. "Jaha. Tänk att jag varit så långt bort."

Hon kommer inte ihåg varför hon bor i den stad som hon bor i nu. Så då berättar jag. Och hon nickar.

Hennes närminne suddas ut mer och mer. Men är också selektivt. För hon minns mig. Och att vi älskar varandra. Utan henne hade jag inte varit den jag är i dag. Utan hennes kärlek hade min själ varit mer tom. Och jag har varit ett glädjeämne i hennes liv. Vi behöver varandra. Mormor och jag.

6 kommentarer:

  1. Det var en fin kärleksförklaring och jag är säker på att din mormor fått den i muntlig version.

    SvaraRadera
  2. Du hittade orden till slut....så fint. <3

    SvaraRadera
  3. Du har verkligen hittat orden igen! Så otroligt fint skrivet.

    SvaraRadera
  4. Vad fint du berättar om din mormor. Det märks att hon betyder mycket för dig och du betyder med all säkerhet lika mycket för henne ♥

    SvaraRadera
  5. Säger som de andra här. En väldigt fin kärleksförklaring. Och vilken tur att ni har varandra.

    SvaraRadera
  6. Du är makalös..... :-)
    När kommer du hit?

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.