torsdag 10 maj 2012

Jag vill inte vara omtyckt! I alla fall inte av vissa.

I dagarna tre har jag varit hemma med en skruttig Dansös. Jag har kunnat dricka kaffe i lugn och ro. Bloggat. Tittat på roliga filmer med Dansösen. Och mellan hennes hostattacker har vi pratat om sådant som rör sig i hennes ivriga lilla huvud.

Tre dagar är rätt så mycket av en arbetsvecka. Men av de förtinutton arbetsdagar jag har per år så är siffran tre inte särskilt mycket.

Mina kollegor verkar tycka att tre dagar är förtvivlat länge. För jag har fått frågor på FB om när jag tänker komma tillbaka. Och när jag väl kom tillbaka fick jag kommentarer som "Jobbar du här?" "Vi har saknat dig." "Äntligen".

Jag blev inte glad av denna uppmärksamhet. Inte alls. Bara irriterad och ännu mer stressad. Eftersom ingen gör mitt jobb när jag är borta, så är min frånvaro något som mest drabbar mig själv när jag väl är tillbaka. En del att ta igen.

Så just nu drömmer jag om att bli rik. Så att jag slipper jobba. Och slipper kollegor som tycker att tre dagar är oändligt med tid.

4 kommentarer:

  1. Vad taskiga de är!! Att de saknat dig kan de ju tala om men spydigheterna kan de väl spara på!

    SvaraRadera
  2. Två sidor av det där skulle vara ändå värre om det var knäpptyst när du kom tillbaks och ingen hade saknat dig. Men så klart så tycker jag att du skulle få vara hemma om du vill. Det om något när man har barn tiden räcker ju aldrig till om de är friska hela tiden.
    Du får köpa lotter
    Ha ett bra slut på veckan

    SvaraRadera
  3. Apigt av kollegerna, tycker jag.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.