söndag 6 maj 2012

Nästan oroväckande väluppfostrad

Älvan är ett lydigt barn. Väldigt lydigt.

Det är en fredag och hon slutar tidigt från skolan. I skafferiet ligger godis som den stränga modern sagt att INGEN får röra förrän lördagen.

Jag får ett sms med en fråga om Älvan får ta en karamell. Det får hon. Och hon tar endast en!

Ännu en fredag och Älvan smsar att toalettpappret snar är slut ochomhonköperdet kanhonfåköpaenläsk också? Det får hon. Ingen vuxen är hemma. Hon kunde frossat i godis och läsk. Men det gör hon inte.

Så är det dags för lite vårekipering. Älvan växersådetknakar och behöver nya kläder. Den ömma modern ser en klänning i turkostochtyll. Den tycker Älvan också är fin.

- Men jag kommer nog bara ha den en gång. På skolavslutningen. Det är det inte riktigt värt, säger Älvan med förståndig min.

Och jag blir en aning orolig. Är hon mitt barn? Hur blev hon så är lydig? Kan det vara nyttigt? Tills jag minns att hon annars är rätt mänsklig. Plockar aldrig bort efter sig. Glömmer saker överallt. Lever ofta i en helt egen värld. Puh. Skönt. Hon är nog min ändå.

6 kommentarer:

  1. Fast jag tycker inte det handlar om lydnad utan om den mycket fina egenskapen respekt. Du kan verkligen vara stolt över din tös.

    SvaraRadera
  2. Håller med Madlar :-) Sen tror jag att hon kanske vet vad som lönar sig i längden ;-)

    SvaraRadera
  3. Känner igen det där. Har en son som diskade glaset direkt, bara han druckit lite vatten. Funderade också över om det där var min son. Det har gått över kan jag meddela! Nu är han lite mer lagom slarvig 8 )
    Du har en mycket klok dotter!

    SvaraRadera
  4. Säger som Madlar fast jag sjunger istället - R E S P E C T!

    En av de bästa egenskaperna som finns!

    SvaraRadera
  5. Det går nog över snart. ;P

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.