onsdag 28 november 2012

När det värsta inte har hänt

Under en halvtimme i dag trodde jag att Dansösen försvunnit i en snöstorm. Kanske bortrövad. Kanske hade hon halkat, skadat sig och inte kunde ta sig upp.

Så var inte fallet. Det vara bara vissa rutiner och vuxna på fritids som brustit en aning. Orkar inte gå in på detaljer. Ungen mådde bra om än en aning ledsen och frusen.

Under en bilfärd i virvlandeblåsande snö trodde jag att jag skulle bli stående längs vägen. När jag befann mig mitt i ingenstans (nästan) började motorlampan lysa. Och min oro för att krocka med vilt (rådjurhjortarälgarvildsvin älskar att vandra i landskapet där jag bor) övergick i oro över att bli ståendes.

Men det gick bra. Motorlampan lyste men bilen funkade och inga djur hoppade fram på vägen.

Det har varit en aning nervös eftermiddag i mitt liv. För tillfället är jag mycket restriktiv med alkohol men i dag blir ett undantag. En rejäl lugnande whisky ligger just nu och skvalpar i min mage.

Gott!

4 kommentarer:

  1. Usch! Stackars liten och stackars dig!

    SvaraRadera
  2. Omg! Värsta tänkbara - borttappat barn - skönt att det löste sig på alla fronter.

    SvaraRadera
  3. Men nu ser jag att halva, eller hela för den delen, meningen jag skrev försvunnit!
    Antar att du undrar/jobbar med frågan "varför/hur kunde det hända"?

    Hur kan min mobil så selektivt välja vad den ska skicka och hur kan jag helt missa att inte all min text kom med?

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.