I dag höll jag i en kurs för några människor. Kursdeltagarna kände varandra, men jag kände ingen av dem. Kände mig lite pirrig. Tänk om jag inte skulle göra det bra?
Pirret försvann när den första kursdeltagaren klev in i rummet. Hon förklarade frankt att hon var i klimakteriet och att nu stod hon inte ut längre, vände ryggen åt mig och krånglade av sig sin BH under tröjan. Sedan pustade hon nöjt, bad om ursäkt och satte sig ned.
Jag älskar sådana entréer! Allt blir liksom totalt avspänt då. Plus att hon var aktiv och intresserad av vad jag hade att säga, vilket var ett extra plus.
Härligt att våga!
SvaraRaderaSkön start!! Nu väntar vi på historia nr 2 :)
SvaraRaderaUNDERBART! Känner att det är min själsfrände :-)
SvaraRaderaVilken fantastisk människa!
SvaraRaderaJag blir alldeles lycklig när jag läser!