Kära syster. Du som inte lever längre. Du som försvann, till en annan dimension. Du som är död, även om de orden smärtar att skriva. Du som var levande fram till för drygt två år sedan. Vi har kvar din kastrull. Den passar utmärkt att koka pasta i. Vi tar hand om en av dina växter. Den lever och frodas. Grönskar och skjuter skott.
Så lever du vidare. Genom att vi kokar pasta och vattnar din grönska. Och genom mina minnen. Jag minns dig. Alltid. Lena var ditt namn. Storasyster var en av dina titlar. Älskad en annan. Jag minns dig.
:,0) Så fint
SvaraRaderaKram
SvaraRaderaSå vackert att hon är ihågkommen genom enkla vardagsting!
SvaraRaderaKram!
*kramar om*
SvaraRaderaDet här är det finaste jag nånsin läst!
SvaraRaderaVisst känns det rätt bra att använda deras, som är borta, saker i vardagen. Min mamma finns i många kökssaker.
SvaraRaderaDet var nog de finaste minnesord jag läst!
SvaraRaderaKram
Vad fint hon lever kvar hos er!
SvaraRaderaSå fint du skriver om din syster. Önskar att alla hade en syster som dig
SvaraRaderaKram
Så länge vi minns finns de som saknas oss <3
SvaraRaderaVilka fina sätt att bevara din syster i minnet.
SvaraRaderaVackert och sorgesamt det där. Och jag tänkte omedelbart på min älskade faster som gav mig en kastrull. Tänker alltid på henne när jag gör potatismos i den.
SvaraRaderaVackert skrivet! Kramar
SvaraRadera