söndag 4 mars 2012

Vädergudarna är ett lynnigt släkte

Jag borde ha förstått det. Om man utmanar krafter som inte syns, då blir det bakslag. Jag startade en blogg med en sommarlängtande titel. Jag letade rätt på tunnare skor i våra kaosgömmor. Blev glad över att jag även fann döttrarnas vårjackor. Lovade Älvan, att snartsnart, så är det jeansjacka som gäller och inget mammatjat om termobyxor.

Så i morse var världen gråvit. Inte ens så där frostvit som på vintern, utan gråvit. Det såg ut som någon hällt aska över världen. Och eftersom min vårlängtan är så stor så kändes de ynka minusgraderna så kalla. Inte ens de små solglimtarna värmde.

Jag skall icke utmana vädergudarna mer. Finna mig i deras tvära kast. Och bara i smyg drömma om sommaren.

3 kommentarer:

  1. Du borde varit här idag vännen :-)

    SvaraRadera
  2. Söndagen var en kall dag! Men att din blogg är sommarinspirerad, det håller jag verkligen med om! Man blir glad av att se den!

    SvaraRadera
  3. Jag blev glad i morse (tisdag) att det bara var -7 grader till skillnad mot de -17 vi haft några mornar. Men det blir väldigt fin skare och härliga skoterspår att färdas på spark i. Vårskorna får nog stå kvar i garderoben ett bra tag till.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.