onsdag 28 mars 2012

Jag känner mig mobbad

Jag känner mig mobbad. Eller i alla fall en aning kränkt. Kanske är jag paranoid, eller bara avundsjuk.

Helt plötsligt omges jag av människor som äter nyttigt och tränar massor. Och som gärna vill tala om hur duktiga de är. Särskilt för mig. Eller kanske för alla. De vill ha publik.

Jag är inte duktig. Inte alls. Jag gör lite lama försök. Åt nyttigt någon vecka, gick ner nåt kilo. Sedan sprack det. Hade mycket att göra på jobbet, hoppade över lunchen, tog en macka (ajabajakolhydrater), åt massa middag för jag varsåhungrig. Likadant dagen därpå och då tyckte jag även syndommigsjälv och tröståt godis. Sedan var det liksom kört. Vikten gick upp. Jag gav upp. Och mulade i mig en påse chips.

Jag undrar när jag ska ta tag i mitt liv. Jag önskar att Suzan(som jag inte kan länka till just nu, www.ettdussinpannor.blogspot.com) bodde här. Hos mig. Så hon tog tag i mitt liv, åt mig.

För av henne känner jag mig inte mobbad. Bara peppad. Hon har så skön stil.

19 kommentarer:

  1. Jag sände också ut just denna önskan efter Suz en gång för länge sedan och ville adoptera henne :-D
    Hon erbjöd sig hjälpa direkt!!
    Sedan flyttade hon till Skåne och jag till Smögen - men en pepp och inspiration är hon utan dess like!
    Vi kan väl peppa varandra också? :-)

    KRAMAR!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pepp är bra, det är det. Det värsta är att med min karaktär så skulle jag verkligen behöva ha en fångvaktare över mig som ser till att jag äter rätt och tränar. Och jag kan ju inte gärna kräva att du ska lämna det vackra Smögen för leran i Sörmland.

      Radera
  2. Men jag kan absolut peppa dig, hur du nu vill ha ditt pepp. Fast jag är inte så förtjust i eller värst bra på att berätta hur andra ska göra. Jag känner inte någon som är genomduktig. På allt. Men jag känner väldigt många människor som precis som jag är bra på lite av ditt och lite av datt och av det blir det en hel människa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä. Det funkar ju inte på mig, att någon talar om hur jag skaa göra då blir jag tonårigtreårig och tjurar. Men beröm, det funkar. Ibland.

      Radera
  3. Klart man känner sig provocerad, det är ju så himla svårt att vara duktig!

    SvaraRadera
  4. Svar
    1. Så skönt att inte vara ensam.

      Radera
  5. Byt bekantskapskrets, flytta hit. (in till mig alltså)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh. Det lät mysigt. Jag är lite jämntjock, har dålig kondis, salt humor, är snäll men kan bli arg. Är jag välkommen då? Är så nyfiken på Norge, inom min bransch är de framstående. Och så gillar jag det du skriver, alltså gillar jag dig.

      Radera
  6. Suz är mycket inspirerande med sin träning och bra matval. Själv är jag det motsatta. Önskar mig en qvickfix, plopp, liksom så försvann alla oönskade kilon och drömkroppen infann sig direkt. Tyvärr finns det ju inga genvägar.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Ibland skulle det vara så skönt om någon tog över. Såg till att man fick vettig mat på bordet, tränade som man skulle osv. Iaf tills man kommit in i det så att det blir en vana, för det blir det väl? Så där att det går automatiskt, eller?? Fast det har aldrig hänt mig!

    SvaraRadera
  8. Jag är nog precis som du! Vill äta rätt och träna och allt sådant, men jag är så fruktansvärt lat...och så älskar jag mat, godis och snacks!

    SvaraRadera
  9. Jag gör inte ens lama försök längre... ;)
    En vacker dag kommer då vi också blir så där duktiga. Visst!?:)

    SvaraRadera
  10. Alla är vi periodare och när vi är inne i en bra period vill vi skryta. Själv har jag haft en bra period men är nu inne i en svullaperiod... Jag hoppas att du inte känner dig mobbad av mig och jag vet att din tid kommer. När man har fullt upp med barn, skola, jobb och familj så hinner man bara inte.

    Jag är dålig på pepp men peppar dig gärna. Säg bara till hur jag ska peppa

    SvaraRadera
  11. Usch och fy för dessa människor som alltid måste förverkliga sig själv genom att få andra att må sämre. Jag kör med lufsa det nya man pratar om och det går jättebra. För första gången i mitt liv så vill jag gå gå gå och gå. I och med att jag känner mig nöjd med det så blir allt annat lättare. Jag har tagit bort alla tvång och för mig känns det bra. Börja med att ta bort måstet det kommer man långt med.
    Kunde jag skulle jag hjälpa dig att plocka dit din Suzan
    Kram

    SvaraRadera
  12. Jag antar att de där känslorna du har går under rubriken Prestationsångest. Frågan är om du är ohälsosamt tjock eller bara lite för mullig för att passa in i dom där ungflickskläderna som säljs i de flesta butiker. Låt dom som vill få skryta, det kanske gör deras dag. En annan sak är det om dom rackar ner på dig och säger att du bör gå ner i vikt. Då får du drämma till dom. Inte bokstavligt förstås.

    SvaraRadera
  13. Ibland får jag lust att ta på mig en T-tröja med texten:"Ge f-n i min kropp,den mår bra precis som den är"
    Varför kan man inte få vara som man är utan att bli jagad av besservissers och anti-fett-kampanjer.Är det medicinskt befogat så OK men alla VILL inte plåga sig till en vikt ANDRA anser vara normal.
    Önskar dig en skön smarrig helg! :-)

    SvaraRadera
  14. Älskade vän. Jag tränar med långa tänder för att astma, blodproppar och annat skit KRÄVER det, men det är skittråkigt, bara så att du vet. Att en överviktig rosa gris skryter, det är väll kanske lite att ta i ;-) Du vill sen när du vill, OM du vill,KRAM

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.