torsdag 8 mars 2012

Vad menade människan?

Så fick jag en stund över i den lilla staden i närheten där jag bor. Men även i en liten stad kan man lyckas bränna pengar som man inte har.

När jag stod där i provrummet med en hög döljalltfetttunikor så kom en expedit och frågade hur det gick för mig. Jag hatar när de gör så. Särskilt när provhytten endast är ett skynke som man kan titta överkantenpå, vilket den nätta lilla människan gjorde. Jag vill ha mitt fläsk i fred. Och inte bli misstänkt för att snatta, för det är så det känns.

Men jag föll för en tröja. Det gjorde jag. En tröja med tacksam skärning. En tröja som om man inte vill visa alltförmycketavsinbh behöver ett linne under. Den köpte jag. Och eftersom jag inte är långsint och nästan förlåtit expediten för att hon spanat in min halvnakna kropp småpratade vi lite. Om tröjan. Att det var bra att man kunde ha linne under för då kunde man ju välja lite olika färger. Variera sig lite.

- Ja, när man blir äldre är man ju mer genomtänkt i sina köp. Som yngre går man ju mer på impuls, sa expediten.

Vad menade hon? Att jag var ovanligt mogen för min ringa ålder? Eller att jag platsade i kategorin äldremänniska? Va!?

Dit går jag inte igen. Förrän jag får lön.

7 kommentarer:

  1. Ahh....hon tänkte att du var smart, ja, det gjorde hon. Och var egentligen lite avundsjuk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha! Den vinkeln har jag inte sett det i. Hoppas du har rätt.

      Radera
  2. Men självklart ansåg hon att du var ovanligt mogen!
    För din ålder ...

    SvaraRadera
  3. Varför ska dom överhuvudtaget öppna käften?

    SvaraRadera
  4. Håller med Venus, små snärtor ska hålla käft.

    SvaraRadera
  5. Hmm, hon hade visst lite otur när hon tänkte och pratade den expediten.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.