Den lillalilla tidningen som jag skriver i har ingen ekonomi. I alla fall inte en sådan som genererar betalt ipengar för det man skrivit. Däremot bjuder herr redaktör på festligheter då och då. Och festligt brukar det alltid bli.
I går var vi ute på lokal. Långtbortiskogen. Åtochdrack och lyssnade på musik. Musiken var verkligen kass. Wille Crafoord och Mikael Ramel. Wille var helt okay, men Mikael borde ha stannat hemma.
Men det var länge sedan jag skrattade så mycket och så länge. För mitt emot mig satt M. Och hon teckentolkade stora delar av konserten. Med en blandning av riktigt och påhittat teckenspråk.
Vi var inte en artig publik. Men roligt det hade vi.
Det är bra att skratta, det är som medicin!
SvaraRaderaAgneta kram
Hur illa det än är med musiken och maten så är det huvudsaken att de glad skratten finns. Då fyller man på energi för kommande vecka.
SvaraRaderaha det fint
Det är alltid sällskapet som gör det ;-)
SvaraRaderaGårdagskvällen förlängde mitt liv med minst tio år. Tack!
SvaraRadera/M