Min man berättar om en mardröm han haft. Han drömde att vi fick ett barn till. Och att vi flyttade till en hyreslägenhet i ett höghus. Han vaknade kallsvettig.
Jag tror jag väntar med att berätta för honom att jag då och då lessnar totalt på att bo i villapålandet och längtar efter ett bekymmersfritt boende, typ lägenhet. Och att det händer att jag drömmer om att den lägenheten ligger i Stockholm.
Jag tror också att jag ska vänta med att fråga om hur han ställer sig till att vi skulle vara stödfamilj åt en tonåring jag känner, som verkligen är i behov av kärleksfull vuxenomsorg.
Jag väntar. Tills hans mardröm bleknat bort. Hur länge det nu tar.
Jag tror att han innerst inne kanske förbereder sig lite. Fast det vet han inte om. Ännu.
SvaraRaderaIbland funderar jag oxå på lägenhet... tills jag kommer ihåg vilka grannar vi hade i lägenheten (då är jag nöjd med mitt lilla radhus)
SvaraRaderaHade också glömt det där med grannar. Sist vi bodde i storstan i hyreshus yxade vår granne sönder sin lägenhet, vi befarade att han skulle komma in genom väggen..Du har en poäng.
RaderaLåter klokt att ha en låg profil ett tag! :-)
SvaraRaderaJa ibland gäller det att ha känslan för när det är rätt tidpunkt att berätta saker o ting:))
SvaraRaderaKram
När jag tröttnar på att bo i hus, med allt vad det innebär som ensamstående, så åker jag ner en sväng till staden och kollar på bostadsområden med lägenheter. Sedan åker jag fort hem till huset i skogen och är nöjd med att lösa problemen vartefter de uppstår :)
SvaraRaderaOops! Han läser inte bloggen då? ;)
SvaraRaderaVi har lägenhet.. Men längtar hus och att få spela musik högt utan att grannar bankar i väggen... Få tvätta när man vill... Slippa heja ute på gården då man bara vill vara ifred... Få strö sina saker överallt utan att springa runt o plocka ihop allt då dagen är slut..
SvaraRaderamen förstår din känsla. Ibland är det sådär ansvarlöst underbart att bara slippa alla måsten som följer med husägeriskapet..
Kram!
Vi får väl hoppas att han inte hade en sann dröm utan det var en symbol för något annat. är det inte det så ligger du pyrt till. Risken finns att du får ta fosterbarnet och flytta ensam till Stockholm
SvaraRaderaSköt om dig
Jag tror det är näst intill omöjligt att skola om sig från hus till lägenhet, men vad vet man, jag har aldrig provat. Även om jag är uppvuxen i lägenheter.
SvaraRaderaEn av mina söners familj är stödfamilj åt en tonåring och det funkar jättebra. En gosig tjej som är med på alla våra familjesammankomster då hon är hos sonen. Att hon inte är lika gosig mot sin egen familj är inget vi känner av. Det kanske förkortar tonårsupproret om hon får ta paus så där varannanhelg.
Jag tror du ska smida medan järnet är varmt. Och kontrachocka honom. I alla fall med tonårsstödet. Jag önskar att jag kunde vara ett tonårsstöd jag med, förutom till mina egna förstås. Men jag har inte riktigt den tiden just nu. Jag vet, jag kan göra en omprioritering, och det kanske jag gör.
SvaraRaderaPå vintern kan jag längta till lägenht men när vårsolen kommer o jag sitter i den ljumma solen ute på altanen då finns inte en tanke på att sätta sig på 8e våningen i en 4a.
SvaraRaderaTycker absolut att du ska ta upp funderingen om tonåringen med din make.