onsdag 18 april 2012

Perspektiv

När jag låg på sjukhus med havandeskapsförgiftning och stränga order att hålla mig still då försökte min styvmamma muntra upp mig.

- Du ligger ju på ett modern sjukhus. Tänk på mammor i fattiga länder, de kanske inte får någon hjälp alls.

Jag blev inte muntrare av det. Oavsett hur illa andra människor hade det så var jag fortfarande sjuk och orolig för bebisen i magen.

Att andra har det värre är ett helt kasst argument för att må bättre.

Däremot kan man ibland få lite perspektiv på tillvaron.

Min kära mentor behandlas återigen för cancer. En cancer som kommit tillbaka 3 gånger under bara några år. Hon håller modet uppe, men gnistan i ögonen är inte lika stark som förut.

En fin vän har det väldigt besvärligt just nu. En närstående har svikit henne rejält och det mesta är rörigt. Hon bor långt ifrån mig så jag kan inte vara till någon praktisk hjälp.

Jag har inte cancer. Jag är inte sviken. Det gör mig inte gladare, men det ger mig lite perspektiv på tillvaron. Så jag försöker ändå att vara nöjd med det jag har. Och håller tummarna för mina kära, att det ska ordna sig. Hårt hårt, håller jag tummar. Och tår.

3 kommentarer:

  1. Perspektiv är bra. Visst. Men som du skriver, eller som jag tolkar det i alla fall, så är ju ens egna (små som stora) bekymmer det som ibland överskuggar allt. Så måste det få vara också. Sen hoppas jag för min egen del att jag kan lyfta min blick från min kanske jobbiga tillvaro och se att jag både har det bra och mår bra.

    SvaraRadera
  2. Håller med dig. Om jag tycker att mitt problem just nu är jättestort, så är det så klart det...för mig. Ingen vet hur en annan människa känner eller hur dåligt hon mår. Att någon annan har det värre gör ju inte mitt problem mindre. När man själv mår bra försöker man väl hjälpa och stötta i den mån det går. Ha det bra.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.