Som hobby skriver jag i en litenliten lokaltidning som kommer ut en gång i månaden. Mitt uppdrag denna månad var att porträttera en äldre man som gjort finfina möbler, träsniderier och andra konstverk.
Herr H har han hunnit fylla 90 år. Frun är död. Han har inga barn och inga släktingar i livet. Men sådan gnista. Sådan glädje. Över att få leva. Att få fylla dagarna med det som faller honom in.
Det var utmärkt medicin för en 40 årskrisande understhummerdrabbad kvinna. Jag är förälskad. I alla fall oändligt förtjust. Jag önskar att alla hade möjlighet att få träffa en herr H när livet känns sisådär. Utmärkt medicin. Som sagt.
Underbart! Man behöver träffa sådana människor lite då och nu för att påminna sig själv om att vara här o nu och njuta mer av livet. :D
SvaraRaderaKram
Vilken tur du har som fick träffa honom!
SvaraRaderaHärligt! Jag jobbar tillsammans med en sådan glädjespridare och det förgyller vardagen enormt
SvaraRadera:)
SvaraRaderaDet lilla lilla i livet är ofta det som ger mest kraft till en tynande själ
SvaraRaderaGlad för din skull
Det är verkligen guld att träffa såna människor! Lyckost där :-)
SvaraRaderaHärligt med levnadsglada åldringar!
SvaraRaderaFinns många underbara äldre!
SvaraRadera