torsdag 22 mars 2012

När slutar man vara bebis?

När Älvan föddes bodde vi i den Stora staden. Nyblivna föräldrar i den Stora staden var mycket aktiva med sina små. Babyrytmik, babysalsa, mammagrupp, mammagympa och babysim. Många hade trots föräldraledighet almanackorna fulla med olika aktiviteter. Så även jag. Till en början. Sedan slutade jag med det.

Babyrytmiken var tråkig, babysalsa var mer ha ditt barn i famnen och tramparuntihop med andra mammor tills dina armar domnar. Mammagruppen gick ut på att jämföra sina barn, vilket var så trist så jag slutade gå dit. Alla mammor tycker väl att deras barn är det finaste som finns. Det är totaalt ointressant vilken unge som lyfter huvudet högst eller lär sig rulla runt först. Mammagympan var nyttig, men det kändes överdrivet att göra bebislyft för att stärka armarna.

Babysimmet lät som en mysig grej. Mammor och pappor tillsammans med sina små. Tills jag stod där i bassängen och den stränga simfröken beordrade mig att släppa mitt barn i vattnet. Älvan skulle simma under vattnet mellan mig och min man.

- Min beebis, gnydde jag.
- Bah. Snart är hon ingen bebis längre, snart väljer hon sina egna kläder, svarade den stränga simkärringen.

Nu har 11 år snart gått sedan dess. Älvan väljer sina egna kläder. Visst. Hon är självständig, har en egen vilja och många känslor och tankar. Visst. Hon behöver omsorg men klarar många saker själv. Visst.

Men hon är ändååå min bebis. Så det så.

9 kommentarer:

  1. Babysim var inte vår grej heller, det blev bara öroninflammationer

    SvaraRadera
  2. Hon kommer alltid att vara din bebis, och med åren kommer hon oftare och oftare tala om att hon INTE är nån bebis, hon är faktiskt nästan VUXEN! Och det gör lite ont.... KRAM vännen!

    SvaraRadera
  3. Mina barn slutade snabbt med att vara både bebisar och barn. När? Minns inte. Men jag är inte så himla sugen på att ha bebisar igen. Jag är glad att de både babysimmat och rytmikat. Någon jämförelse har jag inte själv känt av. Bara tristess. Ibland.

    SvaraRadera
  4. Hur mycket bebis kände du dig vid 11 års ålder?

    SvaraRadera
  5. Min tjugoåring vill (trots att hon inte bor hemma och har valt egna kläder i 16 år) fortfarande vara bebis ibland och krypa in i min famn.
    Jag vill fortfarande (trots att jag inte bott hemma på 25 år) vara bebis ibland och krypa in i min mammas famn.

    Att man fortfarande ser sin bebis i ett stort barn behöver inte betyda att man inte accepterar dess självständighet.

    SvaraRadera
  6. Ibland kan man som vuxen känna att det skulle vara trevligt att vara bäbis så man slapp alla beslut osv men är man 11 år vill man nog inte vara bäbis.....hur gulligt morsan än tycker att det är!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Sååå upplyftande att läsa om en som vågat gå mot strömmen och inte "köpte" alla måsten.Våra barn är förstås det käraste vi har och egna små människor som ska utvecklas i sin egen takt....punkt!Krama om din lilla älva och njut av att följa henne,den mest spännande resa man kan vara med om :-)
    Passar på att önska er en skön solig (?) helg!

    SvaraRadera
  8. Klart hon är din bebis, den finaste som finns!! Jag har tre bebisar på 2, 11 o 13 o de är alla lika älskade och fullkomligt perfekta i mina ögon <3

    SvaraRadera
  9. Jag har tre barn de är 32, 30 och 23 och de är fortfarande mina bebisar. Jag kommer ilande så fort de ropar och behöver mig. Jag finns för dem dygnet runt i fall de behöver. Vissa dagar tänker jag att när ska mitt eget liv helt börja. Det har börjat och finns där men barnen är fortfarande det bästa jag gjort i livet
    Så vad är då 11 år? Troligtvis fortsätter du att känna samma. Människor får tycka vad de vill men så här tycker jag och tänker fortsätta med det fast det skapar en del kommentarer
    Ha en fin kväll

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.