söndag 11 mars 2012

Råd till er som bor på landet

Jag har varvat lantliv med storstadsliv. I mitt hjärta är jag nog storstadsmänniska. Men nu bor jag på landet. Igen. Och kommer nog att göra det många år till. Om man bor i ett mindre samhälle på landsbygden då ska man:
  • Känna igen folks bilar. När någon man känner kör förbi ska man veta vem det är och heja glatt. Man ska också kunna ha det som samtalsämne. Typ "Jag såg din bil hos Nilssons häromdagen..." och sedan förvänta sig en full rapport om vad som hände hemma hos Nilssons. Och anledningen till besöket.
  • Man ska säga hej. Till även okända människor. Annars tror man att man är något. 
  • Man ska veta vem som är släkt med vem, vem som varit gift med vem. En stor del av samtalsämnena på landet är just att placera folk i släktled och kategorier.
Jag är helt kass på bilar. Kan få bilmärken. Minns inte ens vilken färg det är på folks bilar.

Jag glömmer att heja. Går ofta i min egen tankevärld. Och ja, jag tror att jag är någon. Det är väl alla? Någon.

Jag har noll koll på släktrelationer. Har bott här för kort tid kanske. Men framförallt är jag ointresserad av sådant. Är mer av en numötsvihärochnu människa.

Så jag är nog ingen äkta lantis. Men jag trivs ändå. Med stillheten. Med att sällan behöva stå i kö. Med att mina barn växer upp på en ort som de kan ha ett grepp om för de får röra sig i närmiljön utan att jag ska vara livrädd för att de gårvilse, blirpåkörda avstressadbilist.

Jag är nog en lantis ändå. På sätt och vis. På mitt eget sätt och vis.

19 kommentarer:

  1. Haha det där med släktforskningen är sant. På landet sa alltid gamlingarna: Jaha är det Kurts, Algots, Almas lilla deka... (deka betyder flicka i Blekinge). De gick några generationer tillbaka för att placera mig rätt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Och här kan ingen placera mig i släktled och blir en aning nervösa..

      Radera
  2. Jag är nog en lantis men helt ointresserad av samma saker som du. Jag älskar att besöka storstäder men är ändå nöjd med att komma hem till min lilla stad eller stugan. Saknarkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker att du bor perfekt. I en hanterlig stad och sedan stugans lugn.

      Radera
  3. Hua. Skulle kanske passa att bo på landet jag. Fast jag skulle inte trivas.;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt när man har möjlighet att välja var och hur man vill bo. Om alla bodde på landet skulle det bli för trångt;-)

      Radera
  4. Ooo, jag e som du! Bor på landet men ser inte ens min egen man när jag möter honom i en bil. Fullständigt ouppmärksam! Jag har bara bott här i 11 år så jag e ju nyinflyttad o jag bara bliiiir sååå trött på dessa diskussioner om vem som är släkt med vem....

    Då är jag trots allt född på landet men inte på detta landet. Jag passar inte in....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är jättenyinflyttad, har bara bott här i 5 år. Pratade med en man som flyttade hit på 50-talet, han känner sig fortfarande som en utböling..

      Radera
  5. Jag skulle tyvärr inte passa in. Någonsin. Men jag gillar att besöka landet då och då!

    SvaraRadera
  6. Jag är en rikig Lantis, o det säger jag med stolthet :-) Men ibland skulle livet vara aningen enklare med allting runt knuten.. Fast det har vi ju här oxå iofs.. Slalombacke, skoterleder, affär, fin skola, VC, apotek, jobb, Wärdshus med fantastisk mat, underbara vyer... Vad mer kan man behöva?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte att man behöver så mycket mer. Jo kanske ett Systembolag?

      Radera
  7. Hahahaha!! Jag är en riktig lantis!! Felet med mig är att jag inte är så nyfiken som jag borde för att på ett naturligt sätt sköta lantisreglerna. Däremot har jag infört att när man i området byter bil ska detta meddelas grannarna genom en lapp med fabrikat, modell och färg angivet, gärna med bild :) SANT faktiskt ;)

    SvaraRadera
  8. Åh, vad jag känner igen mig. Och det du skriver om.
    Efter snart 16 år på "landet" i tre olika småhålor kommer jag fortfarande på mig själv med att missa hejandet och biligenkännandet.
    Vem som har varit gift med vilken kusin och varför, har jag heller aldrig lyckats lära mig.
    Men att flytta tillbaka till Stockholm är helt uteslutet - jag blir tokstressad av att ens närma mig staden i höjd med Södertälje. Och tunnelseendet bara accelererar ända till dess jag får åka hem igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, jag pallar nog inte heller att flytta tillbaka till Stockholm. Har vant mig vid lugnet.

      Radera
  9. Bara det inte är den där typen av hålor där man inte får vara med om man inte bott där i minst fyra generationer går det väl bra.

    SvaraRadera
  10. Ha ha nog vet jag vad du pratar om alltid. När mina tre barn var små så valde jag att bo utanför den stora staden. Allt du beskriver ser jag framför mig. jag ser de människor som bodde där och jag hör hur det pratar. När jag flyttade till staden var det för barnens skull igen. Gymnasieskolan låg närmare. nu när dom flyttat ut längtar jag tillbaks till "landet". Då när jag inte alltid gillade att alltid bli sedd ville jag därifrån. Nu längtar jag tillbaks till det jag då ogillade.
    Ha en fin dag och njut av tillvaron

    SvaraRadera
  11. Du kan kontakta oss för ett lån för att finansiera ditt företag, att betala av skulden .......... via frownbushfinance@rocketmail.com

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.