Just nu är jag tagen av understhummern. Kanske är det den kalla blåsten som trängt in i min kropp. Eller så har jag ätit för mycket. Eller druckit för lite. Vad vet jag.
Ska försöka skaka av mig hummerns klor. Skakskak.
tisdag 10 april 2012
Det kanske är blåsten
Ingmar Bergman hade sina dämoner. Författaren John Irving, sin understhummer. Eller rättare sagt i en roman av honom varnar föräldrarna sina barn för havets underströmmar, vilket det yngsta barnet uppfattar som understhummer. Något ogripbart och farligt. Något obehagligt. Typ som ångest.
Just nu är jag tagen av understhummern. Kanske är det den kalla blåsten som trängt in i min kropp. Eller så har jag ätit för mycket. Eller druckit för lite. Vad vet jag.
Ska försöka skaka av mig hummerns klor. Skakskak.
Just nu är jag tagen av understhummern. Kanske är det den kalla blåsten som trängt in i min kropp. Eller så har jag ätit för mycket. Eller druckit för lite. Vad vet jag.
Ska försöka skaka av mig hummerns klor. Skakskak.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det kanske är säsong för dem nu eller vad tror du? Hittar du något snabbt och effektivt sätt att ska bort dem så meddela genast mig
SvaraRaderaLycka till
Är där också!
SvaraRaderaJag hör ju till dom som inte orkar bry mig när det börjar kännas så, skakar det av mig och gör/tänker på något annat. Tror det är den finska det-går-åt-helvete-ibland sisun. Kramar till dig, och kom upp till ytan snart.
SvaraRaderaEfteråt brukar jag tycka att det var helt ok att ha de där dämonerna, eller understhummern. Men när det pågår är det inte lika ok. Hoppas du kan skaka skaka dig loss!
SvaraRaderaVi har nog alla våra undershumrar som griper tag i oss när vi minst anar det. Ibland håller dom fast länge men dom kan också släppa lika fort som dom knep till.
SvaraRadera