fredag 27 april 2012

Telefonsvarare, vem använder det?

Det fanns en tid när jag så fort jag klev in genom dörren kollade om den röda lampan på telefonsvararen blinkade. Gjorde den det blev jag glad. Någon hade sökt mig. Sedan kunde jag ha långlånga telefonsamtal. I en telefon fast med en sladd i väggen.

Telefonsvarens tid är förbi. Telefoner fastsatta i väggen är nästan antikt.

Om någon sökt mig och jag inte kunnat svara, skickar de ett sms. Eller mejl. Det är endast min mor som envisas med att prata in på mitt telesvar. Som jag inte orkar lyssna på.

Aldrig sitter jag i timslånga telefonsamtal. Ju längre jag lever desto mer korthuggen blir jag. Och när jag väl pratar i min bärbara telefon passar jag samtidigt på att plocka ur diskmaskinen, lägga in en tvätt eller fixa med något annat. Praktiskt och effektivt.

Men samtidgt så stressande. För jag kan alltid bli nådd. Och gör sällan bara en sak i taget. Och orkar inte ens lyssna på min mors röst uten irriterar mig på att hon inte bara skickar ett sms.

Mitt kontaktnät är stort genom FB, blogg och mobil. Men det är snuttifierade kontakter. Få samtal och dialoger. Vilket passar ett stressat liv med mycket på gång.

Men om det är bra. Det är jag mer tveksam till.

5 kommentarer:

  1. Hög igenkänningsfaktor :) Det blir mer kvanitet än kvalitet på samtalen nu för tiden och det är kanske inte alltid det man uppskattar...

    Blev smått frusterad på min mor häromdagen när det surrade till i Skype på min telefon när jag var ute och sprang:
    - "Jag såg att du var online!"
    What the heck! Jag är alltid online eller nåbar via fyra-fem olika kanaler, men det betyder väl inte att man måste ringa bara-för-att...

    SvaraRadera
  2. Kloka funderingar.
    Hos mig har det blivit så att de jag kan träffa IRL är de jag har de längsta och djupaste kontakterna och samtalen med.
    Resten är korta sms och snuttifierade meddelanden.
    Ändå är jag glad för mitt stora kontaktnät, inte minst med tanke på mitt relativt ensamma jobb som frilansare.

    SvaraRadera
  3. Igenkänningsfaktor ca 100%!

    SvaraRadera
  4. Jag svarar med ett rungade "Det var bättre förr" När man pratade pratade man länge där emellan skrev man brev eller träffades. Så rofyllt och utan stress. Men ändå inte kan man backa nu då skulle vi bli stressade även av det.
    Ha en fin kväll
    Kram

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.