fredag 13 juli 2012

Jag väntar bloggbesök

När jag började blogga för några år sedan var det en kul grej mellan mig och en kompis. Sedan blev det som en lite hobby.

Och helt plötsligt fick jag en bloggvän som blev en IRL vän. Det hade jag liksom inte trott. Jag som är lite folkskygg.

Nu är hon och hennes samboman på väg hit. Tyvärr kommer jag inte kunna bjuda på lika god mat som hon lagar. Inte heller på ett så inrett hem som hon har. Och verkligen inte på det soliga väder som hon är van vid.

Men det ska nog gå bra ändå.

För jag har en plan. Maken ska få laga maten, det mesta i alla fall. Om det smakar bra så tar jag åt mig äran. Är det inte gott skyller jag på maken. Att vårt hem är rörigt det skyller jag på maken och barnen. Och att det åskar och regnar skyller jag på Tor.

Skönt. Jag är skuldfri. Nästan. Förutom banklånet och att jag varit onödigt sträng mot barnen dåochdå och fräst åt maken ibland och glömt höra av mig till vänner och inte hälsat på mormor tillräckligt ofta och att jag svurit i kyrkan och att det har hänt att jag varit full och jag har tänkt elaka tankar om folk och...

Okej. Jag är icke utan skuld. Men middagen, den är inte mitt fel.

7 kommentarer:

  1. Hahahaha! Rackarns bra plan!

    SvaraRadera
  2. Mkt bra plan. Fast jag tror Frun läser din blogg, så du kanske inte skulle ha avslöjat den i förväg. ;)

    SvaraRadera
  3. Du är inte den första att misslyckas. Förra sommaren svängde Venus, sambo o Singelmamman av E4:an o åt middag hos mig. Jag lyckades matförgifta Venus!!! Eller oxå har hon en väldigt känslig och delikat mage för vi andra runt bordet mådde prima :)

    SvaraRadera
  4. Jag hade tur!! De var tvärmätta när de kom förbi....

    SvaraRadera
  5. Tänk om det är dig hon vill träffa och inte inspektera hem och mat?

    SvaraRadera
  6. Det blir nog bra ska du se.

    Kram från en annan som är skyldig till det mesta

    SvaraRadera
  7. Lysande sammanfattning av livet...
    Och jag tror fru Venus är en tuff kvinna.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.