Så var det dags för storhandling. En så tråkig uppgift så den brukar maken få sköta. Men nu kände jag behov av att komma utanför hemmets väggar efter att ha baddat Dansösens koppor i ett antal dagar.
Så står jag där i ett storköp. En affär där man lätt går vilse och där storpack och konsumtion är lag.
En man med varuvagn kommer rasslande. Han stoppar en annan man, utan varuvagn.
- Var är kaviaren? frågar mannen med kundvagn.
- Jag vet tyvärr inte. Jag jobbar inte här, svara mannen utan kundvagn.
-Det gör inte jag heller, svarar den andre med arg röst.
Undrar hur många som får hjärtattack när de storhandlar? Och hur många som blir osams? Om typ ingenting.
haha.. ja inget förvånar en precis..
SvaraRaderaFniss... Jag måste ha missat att ni har sjukstuga! Krya på Dansösen!
SvaraRaderaJag skickar också helst maken på handlingsuppdrag.
SvaraRaderaEftersom det är alltför komplicerat att förklara för maken vad rågflingor, allrent och majonnäs är för något, handlar jag helst själv. Men då går jag strikt efter en lista och försöker vara så rationell som möjligt.
SvaraRaderaSenast jag storhandlade tänkte jag faktiskt att om man ska veta om en person arbetar där eller är kund ska man titta efter om personen bär en handväska. Då gäller det förstås bara den kvinnliga personalen.
Hjärtattack tror jag inte händer så ofta men ovänner händer desto oftare. Tro mig - jag har sett det mesta.....
SvaraRaderaMånga skyller på dåliga dagar men får man ha det så där vart som helst. När jag råkar ut för något sådant kan hela min dag bli förstörd och jag vill fräsa något ur mungipan. Nej man gör inte som man vill fast man tror att man äger världen
SvaraRaderaDet är stressande att handla.
SvaraRaderaFy för otrevliga personer som inte har vett att uppföra sig bland folk. :/
SvaraRadera