måndag 30 juli 2012

Att vara Svensson är också en slags religion

Religioner och kulturer världen över har sina egenheter. Kanske att kvinnor ska bära slöja eller att männen hoppar i ring med spjut innan de ska ut och jaga eller att kläder ska tvättas separat, alltså kvinnokläder för sig, manskläder för sig. Det där sista kan innebära lite bekymmer i de svenska flerfamiljshusens gemensamma tvättstuga.

Men de som stolt lever sitt Svenssonliv, de har också sina egenheter.
Ju äldre jag blir desto mer Svensson blir jag. Lever villaliv, har fredagsmys, grillar.

Men jag är inte helt upptagen i Svenssonsekten än. Jag kallar inte min make för "gubben" och han kallar mig inte för "tanten" eller "kärringendärhemma".

Men vi reser allt oftare till Svenssonland, jag och maken. Senast när vi var på fest hos goda vänner. Det åts sill, dracks nubbe och sedan grillades det. Så klart.

Och kvinnorna skötte på och avdukning och gjorde sallad. Männen drack öl och grillade.
Och när sillen bars bort då försvann även nubbeglas och nubbe. "Gubbarna behöver inte mer av det här" bestämde fruarna. Nähä, tänkte jag. Vissa saker får inte vuxna människor visst råda över själv.

Och sedan åts det och dracks igen. Men innan så hade vi så klart lekt. (JAG HATAR ATT LEKA!)
Men Svenssons vill släppa loss ibland och efter lite alkohol i kroppen då ska det minsann vara femkamp med bollsporter och skojigatrix och lite frågesport.

Under middagen så surrades det om alltmöjligt, gärna kryddat med något skämt om skillnaden mellan kvinnor och män och om bögar. Invandrarskämten lämnades därhän. Kanske för att jag redan vid bögskämtet markerat mitt ogillande.

Och sedan när efterrätt och avec skulle dukas fram då fick männen en stund för sig själva och "snackadevigrabbaremellan". Och maken blev förvirrad för han har mest kvinnliga vänner och det här med ossgrabbaremellan förstår han sig inte på. Lika lite som jag förstår mig på "tjejsnack".

Men vi hade en trevlig kväll, jag och maken. För egentligen så var flera på festen riktigt trevliga. När de släppte jargongen.

Men det känns ändå som om jag varit på något slags safari. Svenssonsafari.

6 kommentarer:

  1. Hahhhaa, så mitt i pricken skrivet! Jag kan bara nicka, le generat o instämma. I vårt Svenssonland börjar skilsmässor att rucka på ordningen. Skönt faktiskt för vissa rutiner är jag mer än villig att ändra på.

    SvaraRadera
  2. Jag är skitmycket svensson. Fast inte på svenssonsafarisätt! :)
    Krampårej

    SvaraRadera
  3. En utflykt då och då dit är ok. Men jag markerar alltid mitt missnöje med många av skämten och vägrar duka och diska.

    SvaraRadera
  4. Usch vad jag inte är en svensson och safariturer var det länge sedan jag var ute på. Kan ju ha med åldern att göra.

    SvaraRadera
  5. Menar du att du lekte? Det skulle jag aldrig ha gjort.

    SvaraRadera
  6. Vi är Svenssons vi med. och skulle aldrig falla mig in i att kalla min man för "gubben". Fast min mn sköter både grillning och avdukning samt kaffekokandet till desserten.;)

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.