Så begav vi oss av till den mellanstora staden för att göra lite ärenden. Jag, Dansösen, Älvan och Älvans BFF (Best Friend Forever).
Eller rättare sagt jag skulle göra lite ärenden. De andra skulle shoppa. Och allt avlöpte väl. Jag gjorde det jag skulle. Tjejerna köpte krimskrams och lite nödvändigt. Och det fikades. Och jag var helt slut när vi satte oss på tåget hem.
- Kan vi baaada i kväll? frågade Älvan. ( I Mälaren, typ 17 grader)
- Och kanske hyra film? sa BFF
- Och göra en present till morfar? sa Dansösen
Och jag tänkte att det spelar ingen roll. Hur intensiv en dag än varit, barn vill liksom alltid ha lite mer.
Och deras omställningstid från att ha roligt till att ha roligt är lika med noll. Medan min omställningstid mellan dagens olika moment tar lite längre tid. Ungefär lika lång tid som det tar för barnen att ställa om från sömn till skolgång. Från att titta på TV till att förstå att det är läggdags..
Eller ja, min omställningstid är ännu längre. Men jag börjar ju faktiskt bli en aning gammal.
Fast i det fallet verkar inte åldern spela någon roll. För i så fall är jag fortfarande tonåring. (Och jag har för mig att jag är lite äldre än du...)
SvaraRaderaJag har ingen omställningstid. Har aldrig haft. Förstår ändå vad du menar, men jag är alltid av eller på.
Jag förstår inte att de inte fattar att man måste spara lite energi. den ska räcka hela livet. Jag måste ha varit dålig på det för fy sjutton vad trött jag är på eftermiddagarna
SvaraRadera