Alltså det här med att gå i terapi. Det är nog bra. Men man ska ju tänka och känna så mycket när man sitter där. Och så får jag små hemläxor. Grejer jag ska fundera över eller öva på.
Va fan. Jag vill ju bara bli lite glad.
För övrigt har mina barn vuxit, typ över en natt. Älvan reste iväg från mig med sin BFF. De ska leva stugliv med BFF:s farmor. Fiska och bada. Utan mig. För ett år sedan hade det inte funnits i hennes tankevärld. Nu var det hur självklart som helst.
Och Dansösen har önskat sig en resväska med hjul. Vilket hon fått. Som hon packade själv inför vår Bästkustresa och envist släpade på själv. Lite vuxet så där. Och när hon var tvungen att vara ensam hemma ett par timmar då underhöll hon sig själv med att rita och smita i väg till glasscaféet för att äta just glass och titta på båtar.
Mina bebisar börjar bli stora. Undrar när man kan kräva att de bidrar till inkomsten här hemma? Om ett år, eller typ nu?
Typ nu! Mina bidrar hemma. Typ.
SvaraRaderaSkönt när de blir äldre, även om man ibland saknar de där gosiga småbarnen de en gång var...
SvaraRaderaJag gillar inte hemläxor. Kommer du verkligen ihåg att göra dem?
Med ekonomi har mina inte hunnit bidra - de två stora flyttade raskt ut direkt efter gymnasiet - men med egna uppgifter har alla över två år fått dra sitt strå till stacken!
SvaraRaderaAtt inte "behöva hjälpa till" är ett effektivt sätt att handikappa sina barn.
Tycker jag!
Ha en fin midsommarhelg i alla fall!
Det är väl bra att öva och så där. Om man nu kommer ihåg det. Men man behöver inte, ska inte, vara duktig just där.
SvaraRaderaTerapi är bra, men hemläxor... jag säger som Shamrock. Jag tycker det är skönt att barnen är tonåringar nu. Fria och oberoende av mig. Mer och mer. Men det är klart, en liten barnarm om min hals och ett "kan du läsa en saga för mig, mamma". Har sin charm också.
SvaraRaderaDu har en Award hos mig.