Min älskade mormor ligger på sjukhus. Någon infektion med hög feber. Måste ta mig dit. Så fort som möjligt.
Och jag förbannar min motorvägsfobi. 20 mil gånger 2 är mer än vad min fobi klarar i motorvägskörning, särskilt när jag är nervös i alla fall.
Så det får bli tåget. I morgon bitti.
Och hon fyller 94 i höst. Och har suttit i rullstol, förlamad från midjan och nedåt, i ca. 30 år. Så det är ju fantastiskt att hon lever.
Och jag vet att gamla människor blir sjuka. Och jag vet att gamla människor dör.
Det är bara det att när mormor dör då finns det en mindre på jorden för mig att älska. Och en mindre som älskar mig.
Åh. Kram!
SvaraRaderaNä. Önskar jag vore där och körde dig dit. Men du, vi är väldigt många som tycker hemskt mycket om dig. KRAM!
SvaraRaderaHåller med Venuskan, du är värdefull för mig, kram
SvaraRaderaFinns det ingen som kan köra dig? För det är väl bara att köra själv som är jobbigt?? Kramar
SvaraRaderaKära rara. Man hamnar där, men det är så tungt. Omtanke härifrån.
SvaraRaderaVisst kan det bli så, i alla fall för tillfället, att det blir en mindra att älska och bli älskad av, men om ett tag är dina barn vuxna och då är det troligt att dom skaffar sig familjer och då blir det flera att älska och att bli älsad av. Inte någon tröst just nu och jag jag hoppas att du snart får besöka din mormor.
SvaraRaderaKram.
Kram ♥
SvaraRaderaÄven om man vet så är det jobbigt (speciellt när de står dig nära). Kramar till dig och ta du tåget
SvaraRaderaJag var o hälsade på min mormor idag. Visserligen glimtar hon till ibland men jag blir oftast ledsen efter besöken o kan inte få bort tanken o önskan att hon snart kan få sluta detta jordeliv. Strax 90 år, dement o ett skal av den kraftkvinna, extramamma o förebild hon alltid varit för mig. Jag har redan sagt farväl till den kvinnan. Den främmande person som idag satt mitt emot vid fikabordet kommer jag inte att sakna.
SvaraRaderaÖnskar att jag kunde skjutsa dig så att du kunde komma dit snabbare. Hoppas att du hinner.
SvaraRaderaHåller för övrigt med Fru Venus.