Vissa uttalanden biter en sedan i rumpan..

Innan jag fick barn så visste jag att TV:n aldrig skulle få agera barnvakt.

När jag sedan ammade Dansösen nätterna igenom och Älvan tyckte att 04.30 var en bra tid att vakna på, då gav jag upp. Min storebror tipsade mig om Teletubbies och jag ville kyssa hans fötter. Så där satt Älvan framför TV:n och jag låg bredvid och slumrade.

Jag ansåg och anser fortfarande att människor konsumerar för mycket. Konsumtion bidrar till miljöförstöringen.

Ändå sitter jag här med en Ajjfån fast min gamla knappmobil fortfarande fungerar och drömmer om ännu en laptop och en plattskärmsTV. Fast våra dator funkar hyfsat. Och den gamla "tjockTV:n" ännu bättre.

För ett antal år sedan suckade jag över alla utbrända människor.
- Det verkar nästan vara en merit att vara eller ha varit utbränd, sa jag till min man.

Några månader senare satt jag bredvid min man i bilen. Jag visste inte vart vi var på väg. Och jag vågade inte fråga, för då skulle han väl tro att jag var galen. Jag hade glömt vart vi skulle resa.

På samma sätt som jag glömt hur man satte på duschen hemma, vilket reglage som var till vattnet och vilket som anpassade värmen.

Och det enda jag ville vara att sova. Men det kunde jag inte. Jag hade gått in i väggen.

Men har man tourettes så har man. Jag lär väl fortsätta uttala mig om saker som sedan biter mig i rumpan.

Känner du igen dig? Eller är jag ensam?