söndag 2 september 2012

Har Horace Engdahl rätt och spelar det någon roll?

Horace Engdahl, akademins förre sekreterare, litteraturvetare, professor och författare uttalar sig om bloggar med en föraktfull fnysning.

Han ser bloggarna som offentliga dagböcker fyllda med vardagens trivialiteter.

Och han har ju delvis rätt.  Det finns många människor som lever sina liv genom internet. Om de inte skriver på FB och blogg vad de tänker och gör så finns de inte. De sociala medierna berättigar liksom dessa människors existens.

Men är det så enkelt? Så att man kan avfärda en stor del av människors skrivande med en fnysning?

Det tycker inte jag. Det finns väldigt många roliga bloggar som formulerar vardagen med udd och humor. Läsvärda små betraktelser.

Och är det inte fantastiskt att allt fler människor vill uttrycka sig i skrift? Det måste ju ändå vara till godo för det svenska språket?

Och akademins nuvarande sekreterare, Peter Englund, har ju en blogg. Han tar nog inte upp diskhögar där, men han har hittat ett forum där han når ut.

Bodil Malmsten, en av mina favoritförfattare, har också en blogg. Där hon skriver om sin vardag, på ett personligt men icke privat sätt. Och om Horace rackar ned på Bodil, då borde han få smisk.

Och framförallt så glömmer Horace något viktigt. Människan är ett socialt djur. Ett nyfiket socialt djur. Som besitter empati och intresse för sin omvärld. Och det kanske övergår hans intellektuella förstånd att människor engagerar sig i främmande människors vardag.

Men för mig är det självklart att röras över en beskrivning av en förskolelärares bröllop, glädjas åt en lyckad operation som ökar någons rörelseförmåga, att få inblick i en småbarnsmammas röriga liv.

Ty allt det gör att det visar sig att vi alla är mer lika än olika. Likhet är ju inte ett strävansmål i sig. Men jag tror att när vi känner igen oss själva så ökar vår förmåga till empati och inlevelse. Och det kan väl aldrig vara fel?

Och om det var mest män som bloggade, skulle Horace ha samma åsikt då? Oavsett om han är gift med en feminist eller ej så är han ändå man..

Horace kanske har rätt. Men det skiter jag i!

9 kommentarer:

  1. Horace är en idiot. Det hör man ju bara på namnet!
    Vi diskuterade facebook häromdagen. Den är dom förrtidens ljukarbänk eller skvallerhörna framför affären. Förutom att numera behöver man inte skvallra om sina grannar och deras förehavanden. Numera skvallrar man själv om sina egna förehavanden. Mycket bra och mera rättvist. ;)

    SvaraRadera
  2. Ljukarbänk?? hahaha...

    SvaraRadera
  3. Tycker det är viktit med bloggar jag med. Dels att få läsa om alla underbara formuleringar och funderingar kring olika vardagssituationer och veta att det som händer behövera man inte kasnke alltid vara ensam om.
    Och har sett att det är flera ungdomar som skriver, vilket utvecklar deras skriv och läsförmåga, vilket kanske inte annars skulle utvecklas. Tror som lärare i Svenska att detta är ett forum att användas mer av även i undervisningen. (herregud vilket långt svar.)

    SvaraRadera
  4. Han har väl aldrig varit så positiv av sig till nåt?

    SvaraRadera
  5. Jag önskar att jag på något sätt fick Horace att läsa detta, och dina andra inlägg, då skulle han krypa in under sin filt igen.

    SvaraRadera
  6. Vi människor har alla tider velat förmedla oss och berätta att vi varit på en plats, sett saker, träffat andra människor och så vidare. En klyscha, men redan de gamla grekerna skrev ner vardagshändelser. Och nyligen fick jag höra att en lejonstaty som numera står i (tror det var Egypten) har en vikingaruna på ena tassen. Den runan berättar att "(valfritt vikinganamn) was here"!
    Så våra bloggar kan nog ses som moderna runstenar.

    SvaraRadera
  7. Hoppla! Där sjönk min (eventuella) respekt för Horace några (många) hack!

    SvaraRadera
  8. Varför tror Horace att hans sätt att umgås med sina vänner är bättre än mitt?

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.