Barn behöver ramar och kramar. Och så de basal behoven tillgodosedda förstås, matsömnstimulans.
För mycket ramar är inte bra. Hårt uppfostrade barn blir osäkra.
För mycket kramar är inte heller bra. Om kramarna nu innebär att man tycker att man är snäll om barnet får göra lite som det vill med det mesta. Då brukar till slut vuxentilliten brista.
Ramar och kramar i skön harmoni. Håll i och håll om. Det låter enkelt. Men är det inte alltid.
Men det är varje förälders förbannade plikt att försöka!
Det är inte enkelt med barn! Veta var gränserna går för var är gränssättning, när curlar man... :)
SvaraRaderaSant!
SvaraRadera