Min mentor, hon i vars närhet jag alltid blir lite klokare, lite bättre. Hon som tror på min förmåga. Hon som jag har ett energiutbyte med.
Hon har fått tillbaka den jääävla cancern. För tredje gången. Beskedet kom idag. Och för varje gång den kommer tillbaka så är hoppet i hennes ögon lite mattare.
Men hon kämpar på. Gör roliga saker. Jobbar som vanligt när hon inte är däckad av behandlingar. Håller sina nära omkring sig. För att få ork. Ork att hålla modet och fanan högt.
Och jag vill bara gråta. För hon får inte dö. Men inför henne får jag inte gråta. Jag måste behålla mitt lugn. Hon mår inte bättre av att jag lipar.
Men oj vilka hårda kramar hon fått av mig idag.
Jävlahelvetesidiotsjukdom! Häck väck vällingsäck. Rör inte min kompis!!!!
Men vad fan är det för jävla problem med den där sjukdomen? fattar den inte att den ska bara dö ut. Försvinna. Och som sagt. Ge fan i våra vänner.
SvaraRaderaUsch! :(
SvaraRaderaShit vad livet är orättvist!
SvaraRaderaTänk om vi ses i den stora staden, utan att veta om det! Du kan väl sätta en röd nejlika i knapphålet! :)
Cancer är en SKITSJUKDOM!!!!
SvaraRaderaHåller med dig, såna sjukdomar borde inte få finnas
SvaraRaderaJag vet för lite om cancer. Men även återfall kan man överleva. Tror och hoppas jag. Och du gör klokt i att inte gråta inför din väninna, det har hon inte någon glädje av. Skratt har däremot inget dött av, vad jag vet.
SvaraRaderaÖnskar din väninna lycka till!
Cancer borde inte få finnas. Kan vi inte bara vakna en dag och alla cancer är utrotad.
SvaraRadera